Billuffning, Kreta 6-20 Oktober 2007
Dag 12. Agi Apostoli-Perivolia-Therisso
 |
|
Frukostvy. |
Vaknade till fint väder och efter frukosten så begav vi oss mot keramikerns verkstad och väl där så såg det lika stängt ut som dagen innan, men denna gång skulle vi inte ge oss.
Vi gick ut och knackade försiktigt på en av dörrarna och ville inte tränga oss på men samtidigt få se verkstan och även fått handlat lite om det gick.
Ingen verkade vilja öppna och de hade nog redan greppat att det var veliga turister på intåg.
Bara efter en liten stund kom en skåpbil som stannade till utanför och började tuta då vi tänkte att det var en budbil med grejor till dem och nu var de tvungna att titta fram.
Det visade sig bara vara en bröd bil som körde runt i kvarteren och levererade nybakat, men vi gav inte upp hoppet för det utan väntade tålmodigt och tur som vi hade reagerade en äldre kvinna som kom fram och frågade om vi ville handla keramik.
Sen tog det inte mer än två röda innan hon fått ut frun ur huset som berättade att de stängt för säsongen och att det inte var någon direkt aktivitet.
Vi fick en liten guidning där hon visade oss runt och berättade en del om verksamheten och det var keramik från golv till tak och så mycket mer än bara lampor som vi från början trott.
Hon frågade om vi ville handla och började rabbla priser som inte ens en smålänning kunnat med att pruta på och sen hon fick allt att göra och tom ringt efter sin man som kom och kompletterade med varor från butiken i stan.
 |
|
Keramikern med fru. |
Efter 1 timma så hade vi bra mycket mer än vi från början tänkt och hur vi skulle få med det på flyget som handbagage fick bli en senare fråga - 4 bärkassar.
Med bilen full av keramik tog vi nu sikte mot Therisso "ett måste tips" som vi fått tidigare på resan och som ligger i en dalgång ca 15km söder om Chania.
 |
|
På vägen mot Therisso. |
Vägen dit i dalgången var otroligt vacker och mäktig med dess bergsväggar som ibland buktade ut över vägen och som framtvingade böner till högre makter för att undslippa ras.
Väl i Therisso kände man genast det genuina och att tiden stått stilla i decennier.
Att promenera runt bland hus och gränder se, lyssna, lukta var bara så charmigt och nya tankar väcktes på löpande band och man kunde inte få nog.
