Resebrev från Kreta 2007

Billuffning, Kreta 6-20 Oktober 2007

Dag 14. Agi Apostoli-Gerani-Psathigianos-Babiolos-Episkopi

Ännu en lugn dag då tankarna om hemresan gjorde sig påmind och i slutet av dagen hade vi tänkt en avskeds tur till Babiolos och riktigt längtade att få träffa dem igen, även om det var för att säga farväl och för att få tiden att gå blev det en promenad ned till stranden.

När vi gick igenom en dunge strax ovanför stranden så hördes någon som stod och vrålade och skrek för att strax därefter bli knäpptyst.

Efter någon minut så vrålade det till igen samtidigt som vi såg en bil parkerad strax intill vägen och en man som grävde ivrigt och vad denne sysslade med får vi överlåta till vår fantasi men lite obehagligt var det allt.

Nere vid stranden så blev det full fart på Jessica som vanligt men föräldrarna var inte lika inspirerade av vattnet som likt gårdagen var rätt kallt, men Jessica fick plaskat av sig vilket var avsikten.
En timma senare gick vi tillbaka och tog bilen för en tur in till Chania och passade på att upptäcka lite fler delar än just saluhallen och hamnen.

Under promenaden gick vi förbi en äldre man sittandes med en gitarr och kam i handen vilken han drog över strängarna oavsett hur det lät, hmm.

Vi hade inte sett så mycket elände tidigare under resan och blev illa berörda då vi såg honom och förklarade för Jessica som alltid är intresserad, lyhörd och trots sina 4 år mer förstående än man anar.

Nu var det dags att åka åter till Agi Apostoli och försöka göra slut på kylskåpet och för en stunds vila innan det var dags för bergen igen.

För spänningens skull så provade vi en alternativ väg dit genom apelsin och olivlundar, men det blev till att fråga sig fram ännu en gång och det efter ha stött på någon form av vägarbete i trakterna kring Psathogianos.

Så vi vände tillbaks och tänkte att vi kör nog via Manilioupoulo i stället för att slippa de där vägarna som vi inte var upplagda för så här sista kvällen, men när vi kom till första hus var det folk ute och grejade varvid vi stannade till och frågade och det var visst bara att köra.

Utan att veta så var man tvungen att trotsa skyltningen förbud mot infart/vägarbete och det såg inte hoppfullt ut vid första anblicken heller men löste sig fint till slut.

En stund senare så hade vi hittat fram ännu en gång till familjen Androulakis och det med en framvagn som ännu satt kvar och att bilen fått bekänna färg under resan kan vi lova.

Likt sist var Argiro ensam hemma och Ioannis ute på baluns men blev genast hemringd och dök upp en stund senare, precis den tid det tog att köra därifrån han var och hur vi visste det var för att Ioannis visst varit borta vid vägarbetet där vi tvekat.

Så fort han kommit hem så ökade han farten på frugan och fikat vi tagit med oss såg vi inte skymten utav och vet inte heller om de förstod avsikten, men nu var vi ju på Kreta och det var bara att foga sig.

Det första som alltid kom fram då vi besökt dem var en karaff med raki, något som kanske inte smakar så fruktansvärt gott men gör klart sitt till om man inte är så haj på språket.

Ärligt så förstod vi varandra väldigt bra så en stark vilja i kombination med raki kan vara en lösning.

Herregud vad vi hann tala igenom mycket och då inte minst om hur polisen arb på Kreta idag och Ioannis bara skrattade och berättade att han blivit stoppad både i Alikianos och Platanias här för leden - no problem.

Jag förstod att om de åker fast på hemmaplan så var det i princip en tripp eller tel-samtal till respektive polisstation och 1 timmas överläggning sen var det ur världen.

Lite senare på kvällen kom ett par albanska killar på besök som Ioannis arbetade ihop med, så det blev dukat fram än mer och då inte minst utav rakin.
Killen som körde bil tog sig ett par glas men den andre som körde moppe ville inte ha så mycket då han menade att det var lite vanskligt då han bara hade 2 hjul och att det var ödesdigert att åka av.

Trots att Argiro fick hjälp med plocka undan vartefter så var hon seden trogen oftast på språng, men emellanåt fick vi henne att sitta ned med oss vilket var så mycket trevligare.

Senare på kvällen när det lugnat sig satte Ioannis fart på frugan ännu en gång då vi undrade vad som nu var på gång och strax därefter kom Argiro tillbaka med 2 flaskor fruktsoda samt 2 tomma cola pet flaskor.

Jo han skulle skicka med Krassi till mina föräldrar som var jämngamla med dem och som etiketter tog han ett par lappar från ett block där han skrev mamma, pappa fastsatta med ett gummiband och fruktsodan skulle de ha att blanda krassin med - ja han är fin den mannen skall ni veta.

Nu började det dock bli dags att åka tillbaka till Agio Apostoli och denna gången så blev det av naturliga skäl Pernilla som fick köra.

Det var riktigt ledsamt att behöva skiljas nu när vi äntligen hade börjat lära känna och förstå varandra och då inte minst för den vänskap som uppstått.

Ioannis stolt Kretensare som han är gjorde först korstecken och efter kramats och pussats som brukligt är vände han ryggen till och föll igråt nåt han inte var ensam om.

Nåväl tro inte kvällen var över för det för nu skulle vi ju ta oss hem i svartet och det med Pernilla som chaufför som inte kört en meter på Kreta innan - he he.

När vi lämnat Babiolos så körde vi vilse ännu en gång och tack vare en utebelysning så fann vi ett hus där vi vackert fick be om hjälp.

I huset satt en äldre kvinna med sin son och som hade någon form av samkväm och eftersom
de inte kunde engelska och sonen inte druckit raki, så var det lönlöst med pappas grekiska.

Det var det bara att säga Platanias vilket funkade och nu så hade man hopp igen, men fasiken bilen fastnade när vi skulle iväg, så det blev lite trixande innan vi väl kom loss.

Efter ytterligare en bit och med inte allt för mycket bensin i tanken, så stannade vi till på en taverna för att förvissa oss om att vi verkligen var på rätt väg och till slut fann vi hem igen och det med en runda som i stället för ca 2 mil blev det dubbelt upp.

Ja det är faktiskt lika roligt varje gång man åker runt på Kreta, antingen kör man vilse eller så stämmer inte kartan eller så finns det inga skyltar - Kalinikta.

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera