En sommarresa till Lesbos och Limnos. Del 1.

Redan i november/december (framförhållning är bara förnamnet) började vi skissa på den kommande sommarens öluffning. Vi ville i första hand besöka Limnos/Lemnos och Mytilini/Lesvos. Charterbolagen hade redan då dragit in resorna till Limnos trots att ön fanns i katalogernas utbud för sommaren 2007. Vi valde därför att komponera en alternativ öluffning med flygfartyg eftersom båttiderna mellan öarna inte var attraktiva. Vi har redan tillräckligt många gånger upplevt det tvivelaktiga nöjet att tillbringa timmar i hamnarnas boskapsfållor, mitt i natten, i snålblåst och ivrigt spanande efter försenade färjor för att vara tillräckligt motiverade för att söka efter andra lösningar. I Athens News läste vi dessutom att sjöflygplan kommer att bli ett nytt inslag i öluffningen.

Följande alternativ utkristalliserades efter ett antal timmars surfande bland de svenska och grekiska flygbolagens hemsidor: Arlanda-Athen, Athen-Mytilini, Mytilini-Limnos, Limnos-Athen och slutligen Athen-Arlanda.

Fredagen den 29 juni kl 11.45, nästan två timmar försenade, påbörjade vi resan från Arlanda till Athen med Viking Airlines. Vi valde ett dygn i Athen som kombinerad anpassning och reservtid innan den verkliga öluffningen började.

Efter middag i stadsdelen Psiri avslutades kvällen med att njuta av utsikten från hotell Jason Inns takterass - ett upplyst Akropolis med fullmåne svävande ovanför.

Strax efter kl 7 på lördag morgon besökte vi saluhallen för att återuppleva atmosfären i alla bemärkelser. Många vackert arrangerade fiskdiskar och mindre aptitliga köttdiskar fanns till beskådande. Om man vill uppleva Athens alla sidor är ett besök här nödvändigt. Promenad tillbaka till hotellets takterrass och med utsikt över ett Akropolis i morgonsol för frukost som även skulle ha tillfredställt engelsmän, om man bortser från att bruna bönor saknades.

Metron tillbaka till flygplatsen och inrikesflyg till Mytilini kl 13. Flygtid 30 min. jämfört med 10-12 timmars nattfärja! Vi hade planerat att först stanna i Mytilini stad i två dygn och tog taxi in till staden. Chauffören kunde nästan ingen engelska men vi lyckades få honom att köra till Ermou Street där det skulle finnas gott om rum enligt båtluffarboken Greek Island Hopping. Han lämnade av oss vid en tvärgata till Ermou och utanför pension Alkaios, ett ombyggt, charmigt äldre hus. Christina hittade en städande dam och rummet var fixat. Centralt men lugnt läge och med AC, kyl, TV och frukost (om än spartansk) för 38 €.

Mytilini stad är som alla andra hamnstäder på öarna en tämligen "händelserik" stad med mycket trafik, många kaféer och restauranger. Kaféerna var indelade i ungdoms- respektive gubbområde.

Efter en sen lunch på en gammal restaurang i hamnen promenerade vi runt den gamla borgen via den norra, gamla hamnen och bekantade oss med staden. Det finns charmigare hamnstäder. Nästan alla resor innehåller sina kulinariska bakslag så även denna resa i form av den sämsta middagen vi ätit. Den bestod av en skiva bränd aubergine med köttfärs ovanpå och på detta ett tjockt lager torrt, spritsat och gratinerat lager potatismos. Rätten skulle föreställa Papoutsakia. Vi borde ha skickat ut den.

Under frukosten söndag morgon kom vi i samspråk med ett par äldre damer (70+) från England som var ute på en tre månader lång resa med start i Egypten via bl a Libanon, Turkiet och nu den grekiska övärlden. Där låg våra 17 dagar i lä. Vi försökte besvara deras frågor om grekiska öar så gott vi kunde. Några bestämda planer för fortsättningen av resan hade de inte, möjligen skulle Chios bli nästa ö.

Efter frukost tog vi bussen till Molyvos, en halvannan timmes resa till öns norra sida via Kalonibukten, där rosa flamingos åt lunch på stranden. Väl framme bestämde vi oss för att gå upp till borgen. En ganska ansträngande promenad på kullriga gatstenar, så ansträngande att vi stannade halvvägs och intog Mythos på en taverna med vacker utsikt mot blått hav och land. I köket förbereddes dagens lunchrätter som såg frestande ut. Borgen var oturligt nog stängd för reparation. Molyvos är en typisk turistort med en stenig strand där vi tillbringade en stund före lunch efter att ha strosat längs de sluttande, vackra och tämligen folktomma gatorna i staden. Det var ju söndag och nästan siesta. Efter en god lunch på mythostavernan återvände vi på eftermiddagen med buss till Mytilini stad.

Måndag förmiddag tog vi åter bussen men nu längs slingriga vägar till Plomari eller rättare sagt Ag. Isidoros, där vi hade resans enda förbokade boende, Pano Sto Kima, där vi bodde 2004. Det är svårt att hitta bättre boende, ett litet stenkast från havet och med vågornas brus som enda "störande" ljud under natten. (panostokima@yahoo.gr tel 2252-033160).

Efter ett bad i medelhavspoolen promenerade vi in till Plomari där vi kunde konstatera att inget har förändrats sedan vårt förra besök eller för den delen från mitten av 80-talet, då vi var här första gången. Staden har behållit sin ursprungliga karaktär och anpassningen till turismen är minimal. Invånarna är vänliga och tillmötesgående mot de få turister som letat sig dit.

Stranden vid Ag. Isidoros var njutbart fri från vattenscooters, bananfarkoster, fallskärmsflygning eller andra bullrande inslag när vi var där.

Vi skulle stanna i 9 dagar på ön och eftersom vi numera inte längre hyr bil eller moped blir alternativt transportmedel buss eller taxi. Vi har kört bil runt ön vid tidigare besök. Bussförbindelser från Plomari till omkringliggande byar är obefintliga. Det finns enbart några förbindelser med Mytilini stad per dag. Vi valde därför att en dag ta taxi till Megalochori, en liten by 16 km ovanför Plomari.

Torglivet en vardag förmiddag innehåller alla ingredienser man kan begära, grönsaksförsäljare per minilastbil, äldre farbröder som spelar brädspel och svartklädda gamla damer som samspråkar. Vi inspekterade kyrkan och förtärde en öl på torget vid vattenkranarna samtidigt som vi insöp atmosfären - några synnerligen rogivande timmar. Taxichaffören som körde oss upp ville inte ha betalt utan hänvisade till hämtande taxi som vi bestämde skulle komma ett par timmar senare. Givetvis kom den på avtalad tid och skjutsade oss till ut till Ag. Isidoros.

En annan förmiddag promenerade vi en timme till Plagia, en liten by på väg mot Mytilini stad. En promenad ger ju helt andra upplevelser än transport med taxi, bil eller buss. Man känner dofter, hör ljud och upplever landskapet på ett helt annat sätt. På torget i Plagia kom dagens fiskbil som samlade byns manliga befolkning. Även vid detta torg gavs åter tillfälle att studera vardagslivet med alla ingredienser. Vid promenaden tillbaka kom vi (Christina) i samspråk med några barn vid kyrkan. De var väldigt nyfikna och frågade mycket om vilka vi var och vart vi skulle. Christina försökte på något stapplande grekiska besvara deras frågor.

För att variera vistelsen något beslöt vi oss även att besöka en annan badvik, Melinta ca 6 km väster om Plomari. Taxi tog oss dit med samma hämt- och betalningsteknik som tidigare. Viken är glest besökt och med en stenig strand som gör att ned- och uppstigning ur vattnet inte ger ett speciellt graciöst intryck. Badskor anbefalles. Vattnet är däremot utmärkt. Lunch intogs på en av tavernorna. Efter ett besök på den välstädade tavernatoaletten berättade Christa att där spelades klassisk musik och att det fanns dryck i en champagneflaska till förfogande.

Ytterligare en taxiresa till en annan badvik, Tarti, gjorde vi mest av nyfikenhetsskäl. Vi hade för mer än 20 år sedan åkt dit med hotell Oceanis utflyktsbåt, en halvtimmes båtfärd från Plomari. Då fanns det en taverna vid en ljuvlig vik. Nu såg stranden något annorlunda ut med 3 tavernor, parasoller och strandsängar. På taxichaufförens fråga inför resan om vi varit där tidigare kunde vi bara svara ja. Man kunde ana hans outtalade fråga om varför vi skulle dit - vi startade ju från Ag. Isidoros, en av öns bästa stränder. Det visade sig att Tarti inte gav något utöver vad Ag. Isidoros hade annat än finkornigare sand. Grillade, goda och billiga sardiner nedsköljda med retsina intogs på en av strandtavernorna. Bad- och lunchgäster var nästan uteslutande greker.

Vår tid på Mytilini, Ag. Isidoros och Plomari närmade sig sitt slut och vi åt avskedsmiddag på vår nya favorittaverna med namnet Berdema, den intill Bacchus vid hotel Oceanis. Vi har svårt att förstå varför Bacchus nästan alltid är välfylld (av turister) medan granntavernan har många lediga bord. Maten är det sannerligen inget fel på. Kan det bero på att servitören på Bacchus springer mellan borden och köket? Det gör dock inte hans två svensktalande döttrar som serverar. Ovanför torget vid platanträdet finns också några tavernor där vi åt två utsökta middagar på den längst upp.

Lesbos på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera