Torsdag 12/7
Ska vi bo kvar ? Vi vaknar tysta, irritation som inte bara går att knäppa bort ligger kvar ovanpå oss. För tillfället är det lite vaccum, väskorna rör vi inte ännu. Vi väljer att inte köpa hem frukost utan går istället ner i byn (den är liten !) och äter lite på ett fik. Kaffe, toast och omelett duger hyfsat bra. Välkomstmötet på hotell Pebble Beach är uppskjutet till 19.00 i kväll får vi veta av ett par andra svenskar när vi är på väg dit. Såg vi så svenska ut att de stannade till och berättade bara så där ? Vi tar ändå en titt på Pebble Beach, det är jättefräscht. En äldre dam sitter i skuggan vid ingången, hälsar oss välkomna där vi uppenbarar oss. Vi berättar lite om vår situation, lite tanke på hotellbyte har vi faktiskt ännu. De har helt fullbelagt här, synd men vi får gärna komma dit och ta en drink eller bada i poolen. Vi ringer även till Lesbos-experterna Christina & Åke som varit här på ön för närmare 25 år sedan första gången och som befinner sig här just nu faktiskt. Vi har dock missat varandra då ursprunglig tanke var så först men icke. De får en kort redogörelse över situationen, vi har ännu inte pratat med hotell-ägarna så det är ungefär vad telefonsamtalet går ut på. Någon lösning måste det gå att uppnå. Vi frågar även var de själva hade bott, så nära som ungefär 50 meter från där vi åt frukosten. Ett litet familjeägt ställe med studios och gräsmatta, 35 € per natt utifall…….De frågar oss om vi hade fått meddelandet de hade varit och lämnat till vårt rum ? Det hade vi fått veta i förväg att de tänkt göra, lite tips i största allmänhet om området kring Plomari och Agios Isidoros. När vi dock kommer upp på rummet igen med vatten och läsk som "tröst" så har vi fått kuvertet med det skrivna samt även en flaska vitt vin från grannön Limnos ! Trevligt värre, en fin gest från våra vänner ! Det blir lite att tänka över det hela nu, ett par timmar mitt på dagen. Städerskan kommer, trolig albanska när vi lyssnar på det lilla hon säger. Vi kan knappt kommunicera men den nätt och jämnt fungerande pentrykranen förstår hon ju. Även den rätt stora pölen vatten vi har på balkongen. Stupröret som går längs hela fasaden läcker tydligen någonstans så kondensvatten från ac-aggregaten och fel vinkel på balkonggolvet skapar pölen. Balkongen är annars utmärkt, c:a 4,5 x 1,3 meter och delvis hyfsad havsutsikt.
Underlakanet i sängen byts så vi kan kolla att inga kryp finns där i alla fall. Den ena av två kvinnor som städar förstår tydligen att vi haft kryp här så hon nämner ordet "boss". Jag får en insektsspray vi ska använda vilket känns bra men ingen "boss" uppenbarar sig så det är väl bara att uppsöka boss själv då. Tjock sävlig man är bossen, han ler inget men uppger sig vilja göra alla sina gäster glada. Vattnet i kranen ska dom greja idag, kackerlackorna finns det miljoner av upplyser han oss om. Han nämner även att det varit mycket mygg här under värmeböljan som tog slut dagarna innan vi flög ned hit. Det sitter två myggmaskiner på väggen, den sorten som har en genomskinlig behållare med någon vätska i.
Ett litet plus är det allt men han försäkrar mig igen att vad jag än har att anmärka på så ska de göra vad de kan för att göra oss glada. Vi får ha detta som utgångsläge, flytta uppåt i huset är nog ingen lösning då vi har en del buskage direkt utanför ytterdörren. Därifrån kan man anta att kackerlackorna håller till om dagarna när det är ljust. Jag får fjärrkontrollen till ac:n och något mummel om ett pris som jag uppfattar som rabatterat av någon storleksordning typ okänd ?! Kompensation luktar det lång väg, ja ja, det får väl vara bra så då. Vi inleder därför diverse uppackning fast vi enas om att vara noga med allt i alla fall. Gott om plastpåsar har vi att förvara de kläder som sitter närmast kroppen. Taktiken att eliminera insekter är inledd och beslutad. Argyris, sonen i huset dyker upp med rörtången för kranfixeriet. Han vill helst bli kallad Jerry men jag vill envist använda hans grekiska namn. Det var bara skit i kranens filterdel så det rinner rätt hyggligt efter rengöring. Förklaringen till förekomsten av kackerlackor och att vi måste spraya mot dem är enligt honom att den sedan i fjol nytillträdda borgmästaren inte har "satsat på insektsbekämpning" här i kommunen. Nytillträdd och annan partitillhörighet för första gången på drygt 30 år i kommunen, insektsbekämpningen har således blivit dåligt tillgodosedd - HA !
Tydligen ett problem som är större än vad vi utomstående kan förstå ? Nog ska Argyris få bjuda på drink i baren sen, självklart. Frid och fröjd sprider sig, uppackningen avslutas och instruktionerna hur vi ska spraya har vi just fått. Vi ska bara spraya närmast ytterdörren (som har nästan 2 centimeters glapp vid golvet), längs den och en liten bit in i hallen.
Gärna även kring balkongdörren men där är mer
osannolikt att det kommer in djur enligt Argyris. Vi lägger själva
till att vi bör spraya lite i golvventilen i badrummet, klassisk
förekomst av kackerlackor brukar det ju vara därifrån.
Helt klart är i alla fall att de mycket väl tycks känna
till förekomsten av ohyra efter denna "sakliga" genomgång.
Och så det där med borgmästaren !!
 |
|
Nya hobbyn, vackra stenar i vågskvalpet. |
Glada igen traskar vi "upp" till poolen, en liten trappa på 5-6 trappsteg eftersom vi har en rätt brant backe som fortsätter en bit till ovanför hotellet. Som i Petra är det svalkande i poolvattnet de första minuterna, sedan bara ljummet. Det är dock åter igen avkopplande, här ska vi nog också kunna leva och må bra nu när bekymren verkar avverkade. En liten grekisk pojke leker, plaskar och stänker utav bara den i poolen. Nu inviger vi balkongen för dess rätta syfte, avkoppling och en skvätt av det just tillskänkta Limnos-vinet. Det är fylligt, smakrikt och druvigt och tappar i balkonghettan snabbt den lilla svalka det lyckats få i kylskåpet (som fungerar klanderfritt). 2 st. nyinköpta Mythos är också himla goda innan vi går ner till välkomstmötet på Pebble Beach. Där pratar danskan Bettina (hon i telefonsamtalet i natt) ännu en obekymrad danska, möjligen lite långsammare nu. Hon är i alla fall engagerad och pratar mycket ingående om Plomari-området där hon bor sedan 14 år, gift med 2 barn. Vi bokar ouzomuseeum-besök, talar om våra namn, vilket hotell och rumsnummer……"AHA" får jag som reaktion……"hur gick det med rummet" ? "Fick ni byta" ? Så jag förklarar kort hur jag inlett samtal med ägaren och Argyris, gjort upp med sprayandet osv. Bettina är angelägen att få veta, omtänksamt inställd nu så den av oss redan inledda lättnaden känns dubbelt. Hon vill att vi återkommer om det dyker upp annat som trilskas av något slag, insekter eller annat, "ok" ? Det är kö av andra gäster som vill henne något, boka utflykter, fordon, vad vet jag.
Efter detta fortsätter vi vägen ner mot Plomari, halvannan kilometer är det, backigt och slingrigt så 100 % koncentration behövs. Mer och mer stad uppenbarar sig, bostäder, arbetarkvarter, bensinmack, verkstad, butiker, in mot centrum så stora ögon har vi just nu. En del fallfärdiga hus, ruckel rätt och slätt. Här bor grekerna, gränder, smalare och smalare blir de, udda inslag, mycket träd, lokala butiker, elektronik mm. mm. En mycket levande, vardaglig, äkta men gammal och sliten stad vi möter och direkt "bedömer". Den här staden skäms inte för att visa upp sig, det finns inget falskt och heller inget påtvingat, konstruerat eller "plastigt". Absolut nollpunkt av turistigt dessutom som gläder oss mycket. Det skulle aldrig få plats här, hur länge har allt sett ut så här då undrar vi verkligen ? Visst finns här turister, de (liksom vi själva) är inte osynliga. Det finns ingen skyltning som andas turism, inga butiker enbart för "oss". Plomari, en stad med en till 100 % bevarad EGEN SJÄL ! Vi finner det lilla torget med "stora-trädet-med-breda-vitmålade-stammen" där det ligger fik och tavernor av olika storlekar. Torget heter Platanos-torget och just Taverna Platanos ser ju så lockande ut så vi sätter oss där. Det lutar rätt mycket vid vårt bord och från stora trädet ramlar det ned fågelspillning eftersom grenarna vajar en del. Men trots detta och att det känns lite smått turistigt så blir det nog bra.
Vi beställer in sardiner, en av Lesbos´ specialiteter, och något som heter "burekakia" till förrätt. Sardinerna får jag i olja och med citron. Burekakian är liten och ser ut som någonting som liknar en vårrulle, men god. Varmrätterna är Kokkinisto och Lamb Special in……någonting vi missade.
Kokkiniston är kalvkött ungefär som i gulasch, i vin och det här är mat vi finner vara helt utsökt gott. Det lilla till förrätt åker ned med Fix öl och varma maten går ned med Retsina Boutari. Många och snälla katter trängs, vi ger dem lite att äta. En unge får lite den med. Ett danskt gäng intill, varav en man som ser ut som en konstnär. En av två tonårsflickor i sällskapet gråter, vi undrar varför ? Av fler vi betraktar är det en svensk familj från välkomstträffen och vi känner uppenbarligen igen varandra. Från baren strax intill hörs trevlig musik så vi tar in vår nota som uppgick till 41.50 € inkl. 2 kaffe (en grekisk) och 1 Metaxa ***. Är musiken intill live ? Ja, så vi tassar de c:a 10 meterna dit. Mycket spontan musik har startat, 2 st. bouzouki-spelande män, 1 kvinna med gitarr och flera andra sjunger med och särskilt högt och ljudligt i refrängerna. Alla verkar helt uppe i den härliga spontanunderhållningen. Låt efter låt avverkas, en hel del äldre alster man kan känna igen vilket ger det hela en mäktig inramning. Hängivet, engagerat, mycket glädje och en samspelthet som heter duga !! Allt känns HELT MAGISKT för oss, vi fick plats vid ett bord precis intill gänget. Ett gäng från Norge blir bordsgrannar en lång stund, språken för oss samman och vi har diskussioner om mycket som är roligt. Många jämförelser mellan våra länder tycks vara väldigt vanligt att samtala om och särskilt minns vi Stig som vi pratar mycket med. Han minns även mycket om gamla prog-gruppen November vilket var roligt. Stig har kännetecknet att han hade en frisyr som påminde mycket om gamla journalisten och mediamannen Bengt "Polo" Johansson från Falun (ni som var med på 1970-talet). Vi får tänka på refrängen, många Alfa-öl på fat (mums) senare och efter att musiken klingat av så behöver vi hem. De från Norge sitter kvar, vi går ned till torget där EN tillgänglig taxi för oss hem till Isidoros för 4 €. Märkligt egentligen, den volym som musiken ett tag hade, där det var så tätt mellan husen ?!! Ingen klagade, ingen stod i ett fönster och glodde, allt byggdes av glädje och spontanitet, den härliga lite äldre grekiska folkbetonade musiken. Och jag fick en låt spelad som jag så gärna (och alltid) ville höra. Mikis Theodoarkis´ "Varka Sto Gialo" som väl snart sagt varje bouzouki-spelande person kanske kan ?
I "varmt" minne har vi även stunden då vi har vårt kaffe och jag min Metaxa *** på tavernan då helt plötsligt en kackerlacka ramlar ned ur en gren PÅ MIN NACKE varvid Bettan med ljusets hastighet flaxar till med handen och föser bort den från att besöka mitt nackhår eller ned i tröjan !!! Jag minns hennes skräckslagna blick i alla fall och hur hon berättade om "faran" sekunderna efteråt. Några droppar av vårt vita "välkomstvin" på balkongen och VÄLDIGT SENT god natt, så sent att vi inte vill veta vad klockan var ? Vilken avslutning på en dag som började med så moloken och uppgiven sinnesstämning !!
 |
|
Taverna Platanos, Plomari. |