Onsdag 18/7 (hemresedag)
Låt oss stanna upp en smula. Hur lång tid kommer det att
ta innan vi rättvist kan sammanfatta alla mängder av intryck
vi fått under dessa två härliga Lesbos-veckor ? Vad har
särskilt gjort oss så belåtna och har vi hittat någonting
negativt ? Och hur reagerar vi på vad som har varit nu jämfört
med alla tidigare resor ? Ibland tror man sig vara erfaren efter så
många ö- och ortsvistelser men stöter ständigt på
nya situationer där man får känna sig för eller improvisera.
Många tankar borde ha skrivits ned när de dök upp här
men det går ju inte att ständigt ha en penna bakom örat
och ett block i byxfickan. Men det omedelbara intrycket är i alla
fall att vi aldrig varit så avkopplade nu som under någon
tidigare Greklandsresa. Vi har nog aldrig heller varit så toleranta,
flexibla och accepterat situationer som vållat smärre huvudbry.
Det är ändå ett bitvis ganska knepigt land att förstå
sig på i vissa stycken. Men det är ändå till 99
% ett land som innebär positiva tankar och bara vissa saker som t.ex
sophantering, ologiska detaljer i byggnationer, toalett- och dusch-situationer
osv. brukar "störa" vardagen lite då och då.
Denna ö har särskilt visat sitt "här-finns-vi-och-vi-har-det-så-här"
och vårt möte med ön har varit något vi aldrig tidigare
upplevt. Acceptera eller inte, förstår man platsen eller i
vårt fall platserna man kommer till och förstår vardag,
rutiner, avstånd, människor, sedvänjor, arkitektur, matkultur
mm. mm. så fastnar man lätt om man känner samhörighet
och samklang. För 15 € till har vi rummet till strax innan avresa
så kan vi koppla av på vårt eget sätt utan att
känna stress med att kånka ut väskorna många timmar
i förväg till förvaring i lobbyn.
 |
|
En av dessa sköna syner i en "äkta" stad som Plomari. |
Det enda negativa här har varit att vi inte har sett flera byar än de 4 vi varit i. Skala Kalloni har vi i och för sig åkt igenom nere på platån, Fina byn Agiassos visade sig vara svår att nå från Plomari då ingen förbindelse direkt norrut var möjlig utan endast via Mytilini stad innebärande krångel med tider, bussbyte och så. Skala Sikaminias i norr, öster om Molyvos hade varit roligt att besöka men blev inte heller av. Nyfikenheten att få titta närmare på byarna vi passerat på avstånd under bussresorna till och från flygplatsen har varit stor men det bästa är ju att det finns en framtid då allt kan besannas en annan gång. Det kommer dessutom kanske en resa då jag vågar bryta fegheten att sätta mig bakom ratten i en bil utomlands. Det är definitivt inte endast negativa tankar om hur knepigt det möjligen kan vara att köra bil i Grekland, utifrån vad andra människor berättat i reseberättelser och i Kalimera´s forum. Någon gång blir den första, någon gång blir den stund då det är värt att ta sig utanför färdigt program av utflykter eller vara nöjd med platser man bor på. Eftermiddagen tar sig framåt mest för väntans skull, det blir dags att ta sig ned till väntplatsen där det oundvikliga sker, bussen som tar oss mot flygplats, flygresa och en mer ordnad tillvaro på många sätt. Det verkar vara upp emot 40 grader idag, det otroliga tycks ske, att vi åker ifrån en begynnande värmebölja, vilken vi precis tycks ha missat när vi kom ner för två veckor sedan. Det är kämpigt att släpa på väskor, svetten lackar och inte har vi mycket till luftkonditionering i bussen heller. Vi vill kunna torka, längtan efter långa bad i badkaret hemma är påtaglig. Det är lugnt, smidigt och inte så trångt i avgångsdelen på flygplatsen. Sedvanligt taxfree-inköp, bara slå ihjäl tid som ej går att använda till någonting konstruktivt är vad som gäller. Glada små stunder med våra trevliga Apollo-tjejer får vi dock med löfte till dem att skicka ned några fotografier. Incheckningen går bra, vi har tillsammans 39,5 kilo väskor som vi skrattar högt åt och ger varandra en "high-five" inför säkerligen mycket förvånad inchecknings-personal. Spontanitet är väl aldrig fel ? De skulle bara veta…..! Som alltid stiger vi ombord på Airbusen till Stockholm-Arlanda utan ett uns "Ågren" eller önskan att stanna kvar. De svenska rötterna sitter djupt, två veckor brukar vara precis lagom och även om det känns som den bästa Greklandsresan alla kategorier för oss så har vi i alla fall konstaterat att det går utmärkt att återvända. Vi får de bästa platserna i planet, de i mitten vid nödutgången så vi kan sträcka ut benen så långt vi önskar, härligt ! Jag som tycker så mycket om flygning hajar till när rösten från flygkaptenen visar sig vara ifrån en kvinna ! Ett yrke som i alla år varit nästan totalt mansdominerat ! Hon berättar att vi väntar på starttillstånd från den stora flygledningen i Bryssel, några helt "döda" minuter innan vi till slut lyfter norrut från Odysseas Elytis, flygplatsens namn vid Mytilini stad.
|
|
|
De två hemska avlånga varelserna på hotellrummet. |
Mörkret utanför och vetskapen att vi har c:a 4 timmars resa i luften att ta oss igenom, gör att det bara är att gilla läget, köpa en god dryck eller två till maten i stolen och fira att Lesbos gett oss en otrolig upplevelse, helt utöver det vanliga i Grekland !! Vi tror inte att Lesbos har gått igenom några dramatiska förändringar historiskt sett. Det kommer nog inte att se annorlunda ut i framtiden heller så TACK, vi kommer gärna tillbaka igen någon gång inom en snar framtid !! Det är faktiskt den enda gången under 9 års Greklandsresande som vi säger att vi återvänder, innan vi reser hem !!
Hasse
& Bettan, Uppsala.
Författat under lång höst och vinter 2007/08.