Båtluffa i Grekland. Del 3. Serifos & Ikaria.

Efter fyra nätter (detta var verkligen en "fyranättersresa"!) var det dags att åka med Aegean igen till Serifos. Här träffade vi morföräldrarna en gång till, de hade varit nere på Folegandros och vänt en sväng och skulle nu tillbaka till Aten för att åka till Kythera. Vi hade fått ett sms om att de var på väg, men tänkte inte för fem öre på att de kunde vara på den båt vi skulle åka med. Nåja, det blev ett snabbt möte, tar inte lång tid mellan öarna med snabbåt. (Fast man fick ju åka med andakt, 13 € per skalle på denna lilla sträcka.)

Serifos hade vi inte varit på sedan 1998 då vi bodde uruselt, blev inblåsta och hade kackisar på rummet. Jag är betydligt mer vänligt inställd till ön efter besök nr 2 även om vårt boende inte blev sådär jättebra nu heller. Kom dit på en fredag och det var ju inte särskilt smart när man inte bokat något...

Vi tog tydligen ingen lärdom av förra besöket! Det fanns ett enda (litet) rum ledigt, för 45 €, ej prutbart. Nåja, det blev ganska bra ändå, vi hade stor uteplats med skugga och kunde följa färjornas gång hela tiden. Fanns säkert annat boende också, om vi orkat lägga lite mer energi på det, men det såg ut som ganska många ställen fortfarande var stängda. Men vi hade rummet till kl 18 sista dagen och betalade inget för det och det var ju värt lite också. Dessutom, när vi betalade för våra fyra nätter, var det första gången någonsin i Grekland vi fick ett kvitto!!! En yrvaken, ung man tog betalt och tyckte att det var besvärligt att räkna fram momsen. Han hade inte riktigt räknat med svaret "Don't worry, we're accountants"!

Chora på Serifos.

När vi väl hade kommit på plats i rummet och packat upp det som behövdes, lutade sig N framåt och sa lätt roat (eftersom han visste hur min reaktion skulle bli): "Här är en kackerlacka under sängbordet". Jag för min del gjorde då två saker på en gång, lade dels upp ett litet iltjut och dels rusade jag ut på en hundradels sekund (en fördel med litet rum). Väl ute på uteplatsen var det bara en sak som gällde "Ta ut den!!!". Som tur var hade vi universalverktyget bastmatta, så kackisen var utföst efter ett par minuter. Den fick ett par slag med bastmattan, sprattlade lätt efter det och så blev jag en kallblodig mörderska och trampade ihjäl den med mina Ecco-sandaler, perfekta för ändamålet. Som tur var kom det ingen till begravningen och den hade inte fler kompisar inne på rummet heller:-).

Serifos bjöd på excellent bra bad både på Livadaki och Psili Ammos. Alldeles lagom promenad till och från den sistnämnda också efter all mat som man lyckades klämma i sig varje dag;-). Taverna Takis vid strandpromenaden, som nämns i Kalimeras ö-guide, finns kvar, mycket bra mat, och den ena tavernan på Psili Ammos var verkligen bra också. Och här blev det äntligen långa bad, vattentempen var riktigt bra den också.

Psili Ammos - Serifos bästa strand.

Sedan var det dags för en liten maratonresa för att ta oss till Ikaria via Syros. Fanns förbindelse tre gånger i veckan, dock endast avgång på kvällen, med Nel Lines lilla skuta "Hoppetossan", som vi kallar den. Som tur var gick GA Ferries' Marina från Syros vid tvåtiden på natten, just den kväll vi skulle åka, så vi slapp ordna rum för att åka vidare med Nissos Mykonos på eftermiddagen. Enda nackdelen var att Marina naturligtvis gick till Agios Kirikos men vår hyresvärdinna Kethi bokade taxi åt oss. Det är så härligt att komma av färjan och det står en liten, skinntorr taxichaffis med en lapp med ens namn på!

Vi anlände till Syros kring midnatt, letade upp vilken fålla Marina kunde förväntas komma till, placerade bagaget där för att sedan gå en sväng i centrala Ermoupolis. Det är verkligen en vacker stad, även nattetid. Husen längs strandpromenaden hade fått sig en uppfräschning sedan vi var här senast, och det fanns även flera snackbarer och små butiker som fortfarande var öppna. Men först gick vi till en av dessa fantastiska kiosker, som säljer allt möjligt, och inhandlade vatten. Först trodde vi den var stängd p g a den sena timmen men väl framme satt det en stadig dam i luckan och hon verkade inte vara på väg att gå hem i första taget.

Ikaria var härligt, som vanligt! Upplevde en dag med absolut vindstilla hav, sedan började det blåsa igen. Lite smolk i bägaren, men det läar ändå ganska bra på Messakti, det är mest havet som är oroligt med höga vågor. Vi var hela sista veckan på Ikaria och latade oss rejält. Tog dock en riktig lång-promenad förutom den obligatoriska till Nas. Gick upp till Christos Raches och via Polykarpos ner. Tog liiiiite längre tid än planerat, vägen slingrade sig mer än vad vi mindes (man memorerar tydligen inte alla kurvor när man kör moppe) och det gick inte att gena någonstans. Men bad + pikilia och öl/frappé på strandkantinan smakade bra efteråt:-).

Pikilia på strandkatinan, Messakti beach, Ikaria.

I Armenistis var det mesta sig likt även det börjat byggas en hel del i kurvan strax efter Internetcaféet. Nu var detta mest en byggarbetsplats och svårt att säga om det blir bra eller inte. Det får vi konstatera när vi kommer dit nästa sommar istället. Årets största sensation får sägas vara att affären inte höll siestastängt. I gengäld anlände brödet från bagaren i Evdilos senare än någonsin, det var inte lönt att vara morgonpigg (i och för sig ingen risk i mitt fall;-)) för brödet kom inte före 09.30.

Här finns dessutom två tavernor som verkligen är enligt tavernamodell 1 A, Delfini och Paskalja. Vi fördelar alltid gracerna jämnt och äter varannan kväll hos dem. En kväll var vi riktigt avancerade och tänkte att vi måste faktiskt testa något mer matställe. Gick till den lilla taverna som ligger en trappa upp på vänster sida på huvudgatan en bit efter gyrosstället. Maten som serverades var ömsom vin och ömsom vatten och betyget var "ok, men imorgon går vi på Delfini igen!".

Denna resas riktiga mathögtid blev de lammkotletter vi åt på Paskalja. Vi fick in ett stort fat, fullt med kotletter, serverat med supergoda pommes frites och vi åt upp precis alltihop. Efter maten vill alltid Paskalja Jr bjuda på ouzo, så vi gick därifrån med fullproppade magar och lite lagom ouzosnurr i skallen. Livet är alltid som bäst på Ikaria!

Tyvärr har ju allting ett slut och att flyga från Ikaria till Aten för att sedan åka reguljärt hem är ju en vansinnigt bra idé. Men behagar inte Olympic upplysa om ändrade avgångstider blir resultatet något helt annat. Väl hemma efter att ha skickat "klago-e-mail" fick vi faktiskt ett brev (ja, ett riktigt brev!) där de bad så mycket om ursäkt och hoppades att vi skulle åka med dem i fortsättningen också. Inget endaste ord om varför de inte kunde tala om ändrad avgångstid dock.

Ja, ja, hem kom vi ju, om än en dag senare! Även om Sofitel inte har ett uns av samma mysfaktor som ett litet pensionat ute på öarna, motsvarade priset både service och standard, det kan man inte klaga på. Dessutom var frukosten helt suverän och till sist, men inte minst, det gick ju att spola ner pappret i toaletten!

Hälsningar Celbe

Serifos på Kalimera » | Ikaria på Kalimera »

Börja om »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera