På kvällarna promenerade vi runt i Nikiti längs strandpromenaden.
Här och var kunde man köpa grillad majs. Barnen gillade radiobilarna
och de andra småkarusellerna som de kunde åka varje kväll.
Sedan fick vi göra ett avbrott i all denna njutning och åka
på min kusins bröllop i Mouries. Maken var nyfiken då
han aldrig varit på grekiskt bröllop förut. Intrycken
var otroliga. Enorma berg i bakgrunden, ett pittoreskt litet kapell, en
"klassisk" pappas (präst) med stort skägg, lekplats
till barnen (såklart) och hundratals släktingar (överallt!).
Brorsan, som mötte upp oss där, vågade inte spana in någon
med tanken om att han förmodligen spanar in någon släkting.
 |
|
Bröllop i Mouries. |
Efter en lååång och trevlig bröllopfest så
åkte vi hem till vår by igen och laddade inför en ny
resa till Nikiti. Mina föräldrar, brorsan och hans son hängde
med, så vi var många som behövde lägenhet. Men det
gick bra, inga problem alls. De följande dagarna åkte vi till
en plats söder om Vourvourou som heter Karydi beach, heeeelt fantastisk!
Som en lagun. Långgrund, pulversand och otroligt turkos. Vi stormtrivdes
där. Det tog bara 10-15 minuter att åka dit från Nikiti.
Orten Vourvourou är riktigt lugn och utbudet litet. Man kan nästan
inte kalla det en ort, snarare en liten huvudgata.
 |
|
Karidy beach. |
 |
|
Karidy beach. |
Nästa år (för vi har redan bestämt oss för att göra om detta) åker vi till södra delen av Sithonia; Sarti, Toroni, Armenistis mm för att njuta av vad de har att erbjuda. Men först gör vi helt klart ett stopp på Karydi beach, barnen tjatar om det heeeela tiden. En sak som jag tyckte var speciellt underbart att se i år, var att mina söner, Max 3 år och Leo 6 år, fick uppleva den sociala gemenskapen med barnen i byn. För även om barnen i byn har tillgång till både internet och dataspel så är de ute och leker hela dagarna. Och är det besök i byn försöker de alltid att dra med de nya barnen på lekar.
Uppe på den sommarlovstängda skolans gård spelar ungar
från 3-16 år fotboll, leker tafatt och en hittar på
en massa andra lekar. Och Max och Leo fick snabbt uppleva att de var välkomna
att vara med. Trots att de inte förstår varandra så hade
de fantastiskt kul. På något sätt så umgås
man också mer fysiskt i Grekland, något som jag minns väldigt
tydligt från mina sommarlov där. Barnen kan sitta i varandras
knä, hålla om varandra och visa uppskattning med beröring.
Låter kanske konstigt men det är en markant skillnad mot Sverige.
 |
|
Min jajja. |
 |
|
En del av kompisarna i byn. |
Så för er som funderat på att bila ner - tveka inte! Barnen klarar det jättebra, man ser mycket av Europa och sedan har man tillgång till bil under hela sin semester. Vi var nere i tre veckor, och det var alldeles lagom länge. Vi trivdes kanonbra med att semestra på detta sätt och kommer att göra om det nästa år igen.
Hälsningar Rita/Kopela