Vår andra resa till Tilos. Del 1.

Det blev Tilos i år igen! Denna lilla ö där vi trivdes så bra förra sommaren blev ett självklart val även i år.

Nytt för i år var att hamnpromenaden hade blivit bilfri. Under vintern hade hela hamnpromenaden belagts med vackra stenar, och all biltrafik är numera dragen bakom husen. Flera tavernor hade därför börjat sätta ut bord närmare stranden. Det var lugnt och rofyllt att sitta här på kvällarna och se ut över havet.

Det är något med Tilos som gör att man fylls av ett lugn så fort man sätter ned foten på kajen och blickar in mot byn, det känns som att komma hem! Dagarna går sin gilla gång, det är inte mycket som händer, men havet gör sig hela tiden påmint och på kvällarna somnar vi till vågornas ljud då de slår mot stranden. Dagarna ägnar vi åt bad, promenader och kortare vandringar. Eftermiddagarna tillbringas ofta sittandes på stranden med en bok, just då solen försvunnit bakom bergen. Kvällarna på någon taverna, här äter man mycket gott!

En dag hyr vi bil, vilket räcker eftersom det i stort sett bara finns en väg på ön som går mellan de två byarna, Livadia och Megalo Chorio. Vi tar oss till Micro Chorio, byn som övergavs på 50-talet då vattnet tog slut, vidare förbi Agios Antonios upp till klostret Agios Pandeleimon där vi stannar till en stund. Vi fortsätter sedan till Megalo Chorio och slutligen till Eristos innan vi vänder hemåt igen till Livadia.

Polishuset är det första man ser då man anlöper hamnen.

Kyrkan St. Nicolas i Livadia.

Huvudgatan som går från hamnen, förbi torget och fortsätter ut ur Livadia.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera