Öluffa i Dodekaneserna. Del 4. Kastellorizo & Rhodos.

Fjärde dagen tisdag 7 juli
Återigen purrning kl 08:00, okristligt på en semester och dessutom frivilligt, ibland undrar man hur högt hissen går på en själv?

Idag skall vi ut på vandring upp till flygplatsen bl.a. Ut och iväg men först till bageriet för inköp av det goda mörka brödet. Sedan börjar det gå mer eller mindre rakt upp, hett så in i väldigt och lä för vinden. Det tog inte många minuter innan tröjan var genomblöt, pulsen dånade i öronen och andningen gick på högvarv. Då kommer plötsligt låten "The Bells are ringing" för den hårt arbetande PA och det tog en stund innan det hela stod klart. Det är en av intensivlåtarna på spinningpasset, exakt samma känsla där som här, jobbigt som tusan!

När vi passerade militärförläggningen såg vi den nya väg/stig som gick bort till kyrkan Ag. Stefanou längst ut på öns norra udde. Vi såg en del mycket härliga vyer över Kzo och in mot Turkiet, men även en del inte så trevliga. Väl "runt" ön är vägen rakt fram till flygplatsen, på vägen till höger finns det en soptipp precis vid landningsbanans början. Vi gick först rakt fram och kollade på den något äventyrliga landningsbanan, smalt mellan klipporna i banändarna, sedan klippvägg på ena långsidan och på den andra långsidan en stor damm, stup i bägge ändarna av banan, huva! Att flyga därifrån kan nog vara okej, men att landa där med flyg, mycket tveksamt. (Piloterna gör det ju dagligen, vilket kanske kan vara en tröst).

Vi såg att vägen till höger som vi just passerat fortsatte på andra sidan flygplatsen. Vi gick tillbaka och tog oss förbi soporna och en del getter. Väl på andra sidan flygplatsen insåg vi än mer, hur liten och äventyrlig den är, ja jösses. Vi fortsatte vägen fram vi såg ön Ro på avstånd och en del andra vackra vyer tills vi kom i slutet på vägen, där var den riktiga sopstationen. Vi vände åter mot byn, nerfarten var betydligt lättare än uppfarten.

Med glatt mod och tungorna på rätt ställe (i mun) kom vi fram till Olive Garden och nu var det läge för brunch, de stackars utarbetade kropparna skrek efter näring! Vi serverades en alldeles utsökt brunch kompletterad med tre öl, helt nödvändigt efter förmiddagens övningar, 17,70 €.

Damiens mor Evangelina kom och gjorde oss sällskap, en mycket trevlig dam som berättade o livet från förr både i Australien och här på ön, ett mycket intressant levnadsöde. Vi promenerade hem via "musietrappan", den går upp vid delfinerna! När vi började ta oss uppför trappan insåg vi att vi var rätt möra, det var inte så mycket ork kvar i de vackra kropparna, värmen är inte att leka med. Väl hemma satt vi inne i lägenheten och lät oss kylas av AC:n en stund. När krafterna väl började komma tillbaka, gick vi bort till rampen för lite bad, men vi drog oss bortåt "den långa vägen" där finns en pir med trappa och stege. Vi njöt av att simma en stund i det härligt klara vattnet.

Nu var det dags för det sedvanliga underhållet av de nu så vackert bruna kropparna, insmortning och idag mer än mer än vanligt nödvändiga vätskejusteringen. Siestan blev lite djupare och längre idag, men vi vaknade i tid så att vi kunde ta oss ner till Monika och Damien för lite get i ugn. Det satt som en smäck tillsammans med lite vin 30 €. Vi snackade en del med värdparet innan vi drog oss mot Mandraki, lite extra energi på vägen med en glass. Vi njöt en stund av lugnet och tystnaden på altanen innan vi intog sängarna.

Femte dagen onsdag 8 juli
Efter ett något segt uppvaknande och en härlig frukost drog vi iväg till piren längs "den långa vägen". Nu hade fler personer hittat dit bl.a. en dansk familj som skulle stanna i Grekland i SEX veckor! Det var inte rättvist, sådana lyxlirare. Under dagen passerade en havssköldpadda alldeles intill piren, cirka 70 cm lång, det var häftigt!

Havssköldpaddan, Mr Turtle.

När tolvslaget passerade skulle dagens första öl intagas men det var "soperent" för öl i vår kylväska, i brist på öl, så blev det Ouzo istället, vilket roat noterades av danskarna! Men man kan inte leva på drycker endast utan även lite fast föda krävdes, efter en stunds överläggning, fick PA i uppdrag att gå till lägenheten och fixa lite mackor, så vi slapp dra till byn för lunch.

Den lydige drängen PA drog iväg till lägenheten men kollade först om möjligtvis Tavernan i Mandraki var öppen och det var den, premiär öppet, öl och vatten införskaffades. Till lägenheten och där fixades några mackor av den i detta fall nog så händige drängen och iväg till piren igen. Vi blev väl styrkta av mackorna och den härliga Mythosen. Därefter fick vi en härlig slummer på den lite hårda piren, men väl en go slummer. Mera härliga bad och exponerande av våra kroppar för den goa solen. Den danska familjen återvände och noterade att vi övergått från Ouzo till öl.

Hemgång för möte med Christina och betalning, vi bestämde med Christina att Antonio kommer och hämtar oss för skjuts till hamnen, nästa dag. Därefter vidtog den nu nästan till professionalism genomförda insmortningen och vätskejusteringen, inför den härliga siestan.

Mandrakiviken, ruinen syns i mitten.

Bort till Olive Garden för middag, "mamma" Evangelina väntade på oss och fortsatte berättelsen om sitt intressanta liv, hur hon kom till Australien och hur hon som gift så småningom återvände till Kzo. Vi åt lite lokal korv, stifado, chicken a'la Cremé sallad samt en del vin en av bägarna on the house.
Ungdomarna i det australiska/grekiska bröllopsällskapet var och firade på restaurangen, bara de var upp emot 20 personer. PA kunde inte hålla sig från att fråga "the Best man" om han sett filmen the Hangover, Baksmällan? Det hade han inte men väl den blivande brudgummen! Många runt bordet hade däremot hört talas om filmen.

Efter middagen satt vi länge och snackade med Monika och Damien innan vi äntligen drog oss hemåt. Mätta och belåtna somnade vi gott i det mer eller mindre hermetiskt tillslutna rummet inte fluga eller mygga här inte.

Avresedag torsdag 9 juli
En lugn avresemorgon, det mesta packat lätt frukost, kaffe och macka! Vi tog en stilla avskedsdrink på altanen, samt lite planering av Chalki och Rhodos. Antoni kom och hämtade oss kl 11:45 för transport till stora hamnen. Vi kom lugnt och säkert bort till stora hamnen och piren, 10 €. Vi ställde väskorna vid Duty free butiken, konstigt ställe med en sådan butik där?? Men greker är greker, om priserna var lägre där än i byn vet i tusan. Efter en snabb koll av utbudet drog vi iväg till favoritstället Olive Garden, nu skulle det bli brunch, den satt mycket bra!

Evangelina kom och gjorde oss sällskap, hon hade med sig en horoskopbok som damerna diskuterade livligt.

PA fick ordna inköpen inför resan, bröd, ost och Ozou (Plomari), medan damerna blev mer eller mindre synska . När all shopping var genomförd och horoskopboken väl tummad, drog vi iväg mot färjan och piren. PA fick det stora förtroendet att köra en skottkärra bort till piren, så att Damien kunde lasta alla varor i den som han köpt på Rhodos. Inte helt oväntat fanns det bland, olivdunkar, tomatburkar mm, flera säckar med ja just det, kattmat!

Rhodos

Proteus iväg något försenat mot Rhodos, efter en härlig seglats, blev det som vanligt total cirkus vid lastning och lossning. Vi lämnade färjan och gick bort till Aneks kontor, som ännu inte var öppet, men skulle öppna om en kvart (grekisk), d.v.s. 45 minuter.

Intill det oöppnade kontoret fanns en kantin, vi tog oss varsin öl och där fanns även några lastbilschaffisar som var rätt "dragna", en av dom var talbar, mycket snack om Rhodos och Sverige. Den grekiska kvarten hade snart gått och vi köpte biljetter till Chalki med Preveli 8,60 € per/person, kl 09:00. Eftersom hamnen är ganska stor är det en fördel att veta vilken del av hamnen som båten lägger till vid. PA frågade hamnvakten var Preveli lägger till rakt fram, cirka 100 m bort!

Klockan blev nio och inte tusan kom det någon båt på anvisad plats däremot kom det en ganska stor båt in längst bort på kajen cirka 500 m bort. i skymningen och på det avståndet gick det inte att läsa namnet på båten från platsen där vi stod. De övriga resenärerna som skulle till Santorini bl.a. drog iväg dit bort!

Vi blev ganska ensamma kvar, så kunde det trots allt vara båten längst ut på piren?? PA stack iväg när de började lasta av båten, givetvis var det Preveli. Tillbaka med språng och sedan iväg till båten i samlad tropp, med väskor och allt! Egentligen ingen brådska eftersom lossningen inte var avslutad, men lite extra fart blev det på pulsen, ändå!

Kim hade försökt få tag i sin kompis Takis på Hiona Art hotel som skulle reka och fixa något bra boende åt oss på ön. Men Kim hade inte lyckats få tag i Takis (han hade problem med sin telefon visade det sig), men Kim hade talat in ett meddelande på hans telefon, om de två svenskarna.

Enligt Kim och de på hotellet kunde Takis vara med på samma färja som vi, han skulle ha skägg, vara ganska kort och 35-40 år. PA inventerade båten för män med skägg, det fanns en enda man med skägg och det var en gammal präst! Ingen Takis m.a.o. vi försökte ringa till några av ställena som vi hade telefonnummer till, men ingen framgång med det heller. Jaha skulle vi börja jaga boende mitt i natten, vi var ganska möra efter en hel dag på havet.

Kastellorizo på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera