Åter till Korfu

Åter till Kerkyra
- en vandring i Korfu stad med besök på Mon Repos, en bestigning av det nya fortet och uppsökande av regnskydd i Bosketo garden.

Det regnar på Korfu. Det är ett lätt försommarregn och inte alls obehagligt.

Mon Repos ligger inbäddat i det stora parkområde där Kanonihalvön tar vid. Efter en vandring på slingrande stigar under höga trädkronor öppnar sig gläntan med det forna residenset. Jag vandrar genom salar med svartvita fotografier från förr, ser myndiga herrar i slokmustasch och ett bildspel i gammaldags manér om Kerkyras historia. Vi är några stycken som sitter på plaststolar och lyssnar till den pedagogiska rösten och ser urblekta bilder på väggen. En engelsktalande besöksgrupp hörs genom rummen och deras röster låter dem ovetande medverka till byggnadens och öns brittiska tidsepok. På väg ut drar en vit magnolia med plastigt yttre till sig min uppmärksamhet och den kortväxte museivakten berättar stolt hur den plockats i parken.

 

 

Vid kyrkoruinen utanför södra entrén råder avverkning av gräs och tre maskerade män med röjningsredskap för oväsen på avstånd i ett moln av damm. Jag passerar ett blått jakarandaträd och balanserar ut på brädorna mot lämningarna för att granska närmare. Jag är inte tillräckligt påläst men förstår att stenarna har åtskilliga år på nacken.

Det skulle bli en resa i de små upptäckternas tecken. Med luppen till hands hade jag närmat mig ön som på försommarvis bågnade av blomsterprakt. Den kontrasterade mot de flagnade fasaderna i de gamla kvarteren, hängde över balkonger av smide, flöt ut över spruckna murar och spred sina färggranna blad över kullerstenarna.

Turistbyrån som även i vanliga fall lever sitt liv inkognito gapade helt tom. Kanske ville man som tjuren Ferdinand också njuta av blommorna. Utan ansträngning fann jag de där svårslagna kompositionerna av rött, violett och blått som likt färgbomber exploderade i min åsyn och framför kameran.

För att tala det brittiska imperiets språk kallas den nyare befästningen för Fortress of Saint Mark. Det är ett imponerande bygge och man behöver inte alls vara krigiskt lagd eller ens intresserad av murverk, trots att det är sjusärdeles, för att uppskatta besöket.

Neo Frourio står det på skylten vid de breda trapporna som leder upp från gamla hamnen. Den som vandrar denna väg bör gärna se sig tillbaka och omkring. Blandningen av kupoler och torn, tegeltak och insprängd växtlighet bidrar till att kullkasta betraktarens säkerhet av destination. Grekland, ja, men med kusinen på andra sidan adriatiska havet som rådgivare och inspiratör.

På befästningar ser man alltid barn som av hjärtans lust klättrar och springer omkring. Kanske skulle vi vuxna vilja göra likadant men det passar sig inte. För det är något speciellt med den upphöjda positionen och vinden i håret. Från toppen ser jag Paleo Frourio, det gamla fortet, som ålderdomligt reser sig på andra sidan av staden. Det är åtskilliga år emellan de två försvarsverkens tillkomst.

Bosketo Garden räddade mig från en av de där regnskurarna och jag fann mig ganska snart ensam under lövverken när de sista besökarna flytt in i skyddande cafégränder och marknadsgator. Droskhästarna vid Spianadan hängde med huvudena och bar regnkläder och inte ens deras kuskar försökte locka till en rundtur. Under ett knotigt träd stirrade jag ut över vattnet. Mellan hav och himmel fanns inte längre någon urskiljbar gräns. Allt flöt i ett obestämbart tillstånd av blått; öar - överlastade gröna, farkoster - orörliga, vattenfåglar - vita. Mitt enda sällskap var statyerna som hukade i buskarna - statsmän, författare, kämpar och personer som på något vis haft anknknytning till ön. Ville jag se en kvinnlig dito fick jag bege mig till kyrkan och madonnan. Var och en på sin plats.

Sammanfattningen av vandringen får det lilla inglasade skåpet med ikonen stå för. Det jag råkade på vid uppfartsvägen till klostret vid foten av kullen Analipsi; Guds moder hålls med en Ajax och en hushållsrulle. Himmel och jord är närvarande här och nu sida vid sida.


Korfu. Kerkyra.

 


Korfu. Kerkyra.

 

Korfu. Kerkyra.

 

Korfu. Kerkyra.

 

Andrea

Korfu på Kalimera »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera