Utflykter till byarna på Amorgos. Del 2.

Därifrån körde vi ner och så upp igen mot Langada. Den byn var inte sämre den. Hyr mycket fina gränder som helst. Massor och upptäcka.

Hade ju läst och sett bilder på det där lilla minneskapellet högt uppe på berget och dit måste vi ju. Det var en fin grind vid vägkanten och sedan började dom långa trapporna uppåt. Halvvägs ungefär kom jag på att jag brukar ju vara höjdrädd, men hade tydligen glömt bort det nu. Dom sista trapporna var väldigt trånga genom en liten tunnel. Sedan var man framme vid det lilla kapellet. Det var fint och fantastisk utsikt där uppifrån. När vi skulle neråt och börja med dom trånga trapporna igen, så hasade jag ner dom med rumpan för att inte ramla. Det var lite svettigt.

Langada.

Den lilla kyrkan nedanför Langada.

Vi hade ju bestämt och stanna bara 2 nätter i Egiali och resten i Katapola så då var det dags och köra upp mot bergen nästa morgon. Det var en vacker väg. Mötte massa getter och beundrade utsikten. Plötsligt körde vi rakt in i dimman eller kanske var det molnen men vi såg inte många meter framåt. Som tur var så var det inte så lång sträcka.

Väl framme i Katapola så parkerade vi bilen och gav oss på rumsjakt. Började nästan och känna mig van nu. Jag visste att jag vill bo i hamnen och se folk och båtar komma och gå. Tyckte Pension Amorgos såg ut och ligga perfekt så vi knallade in där genom dörren. Såg ingen, men hörde röster i trappan. Det var ägarinnan Maria som kom. Hon var på väg någonstans, så vi hade tur som kom innan hon gav sig iväg. Jag frågade ifall hon hade någon studio ledig. Tyvärr inte just den dagen men nästa skulle det bli ledigt. Vi fick ett fint rum över den natten och flyttade nästa dag över till studion där vi stannade en vecka.

Första parkett, kan man säga. Redan första kvällen blev jag alldeles till mig. Hörde skrammel utanför och det var Skopan som höll på och lägga till så gott som i vårt rum. Ropade på Leif, se du det är Skopan!!! Stackars han, har väl aldrig hört talas om denna berömdhet! Så där hade vi Skopan varje natt. I början var det nog mindre än 10 pers som kom med den, men när skolorna var slut så blev det lite mer folk.

Det var härligt och se på alla folk som rörde sig där i hamnen. Båtfolket med sina alla varianter av båtar, rumsuthyrarna som troget stod på sina platser och verkade ha det trevligt med varandra. Alla fiskebåtarna, andra av lokalbefolkningen som man såg ofta. Vi gick mycket i byn och utanför. Tyckte om dom lantliga omgivningarna utanför byn.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera