Det blev Naxos till slut

Jag har hört goda omdömen om Naxos, inte minst från denna sida. Ja, det var bara att åka iväg för att se själv.

Efter en smärre försening landade vi på Santorini; Ett kärt litet återseende då vi var där förra året. Vi åkte snabbt ner till hamnen och som sista busslasten passagerare sprang vi in i båten. På soldäck var det ett gäng partyglada kids som körde igång direkt. Dessa gladlynta amatörer blev sönderbrända och dyngraka innan vi hade nått Ios.

Men det var hemskt vilken tid det tog för båten att komma till Naxos; Närmare fyra timmar. En låååång resdag. Detta förbättrades inte av bussresan till hotellet. När chauffören skulle vända på ett ställe hamnade vi mitt i ett bröllop. Där satt vi bussen, omringade av bilar och människor. Vi var trötta, sega och hungriga och det började skymma. Jag tror vi blev där i en halvtimme.

Väl framme stod hotellägarinnan och rabblade upp regler och rutiner. Hela sällskapet stod hålögda och stirrade och det var tveksamt om någon av oss tog in så där värst mycket av informationen. Men nu var vi i alla framme. Följande dag skulle vi ta reda på hur man tog sig till Delos. En hel ö med arkeologiska utgrävningar får bara inte missas. Men nu hände det som inte bara får hända när man är på semester: Jag blev sjuk.

På kvällen fick jag ont i halsen, febern kom som ett brev på posten, snuvan lika så. I efterhand förstår jag varför. Både på båten och på planet hostades och snörvlades det lite varstans. Hela nästa dag låg jag mest och kurerade mig. Dagen efter kände jag mig bättre då febern hade gått ner men det blev inget Delos för oss.

Som tur är har Naxos mycket annat att erbjuda. Vi hyrde en fyrhjuling, denna gång en lite kraftigare 320 kubikare. Helt perfekt för grekiska serpentinvägar. Under dagen såg vi större delen av ön. Jag säger det på en gång: Vilken fantastisk ö, vilka underbara små städer. Vi såg de två korusstatyerna, vi köpte en flaska Kitron hos Valindras och en flaska olivolja i Apeiranthos. Vi passade också på att äta en fantastisk middag i Apollonas.

 

 

När vi kuskade runt på vår fyrhjuling planerade vi lunch i en stad mitt på ön. Stadens namn har jag glömt men reseledaren rekommenderade en taverna där (som vi för övrigt aldrig hittade). På typisk Grekisk maner är staden byggd på sluttningen av ett berg. När vi knallade runt och letade efter den ovan nämnda tavernan kunde man inte låta bli att förundras över hur okänt begreppet "handikappanpassning" är i dessa trakter. Trappor gick upp och ner, till höger och vänster men de gamla gummorna knallade friskt på ändå. De hejade och såg glada ut när vi passerade.

Ett intressant nöje är att besöka det lokala kroglivet, ett gott tillfälla att träffa människor från andra länder. Vi gick ut en kväll. När klockan närmade sig 22 ville Tjejen gå tillbaka till hotellet, men jag kände för att stanna kvar. Ganska snart hamnade jag i mycket trevlig konversation med en man från England och en kvinna från Aten, samt bartendern. (hello Cliff, Joanna and Milka) Vi satt och diskuterade om allt möjligt och jämförde hur det var i våra respektive länder. Tiden gick rasande fort och helt plötsligt var klockan tre på morgonen. Det var dags att ta farväl av mina nyfunna vänner och gå hem och lägga sig.

Sista dagen blev en stillsam historia. Vi åt en middag i solnedgången vid stranden. Det började kännas att vi snart skulle åka hem igen. Om hemresan finns inget att rapportera… jo, en sak funderar jag över: Varför serveras det inga mackor på planet när det är charterflyg?


På väg till den ena av korusstatyerna. Naxos.

På väg till den ena av korusstatyerna. Det blev en hyfsad vandring i den soldränkta ödemarken.

 

Apirantos. Naxos.

Vi parkerade fyrhjulingen för att leta efter den hägrande tavernan i staden som jag inte kommer ihåg namnet på.

 

Apirantos. Naxos.

Bland dessa slingrande trappor där tiden tycks stå stilla finns tydligen en likadan soptunna vi har utanför vår lägenhet här hemma. Den kändes verkligen malplacerad.

 

Korusstatyn utanför Apollonia var av en imponerande storlek Naxos.

Korusstatyn utanför Apollonia var av en imponerande storlek. Man förstår varför de inte lyckades flytta den.

 

Vy över Apollonia. Naxos.

 

Portara på Naxos.

Jag vet, visst är det fånigt, men jag kunde inte låta bli. Annette var mycket tveksam till detta då hon av förklarliga skäl kände sig dum och uttittad.

 

 

Kvällsvy från balkongen på hotellet.

Kvällsvy från balkongen på hotellet.

 

Fotis. Naxos.

En ensam gäst njuter av tillvaron på en taverna.

 

Sista kvällen på Paradiso Taverna.

 

Hälsningar Michael Rosendahl

 

Naxos på Kalimera »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera