Lesvos i mars - A lovestory

Vägen från Petra till flygplatsen i Mytilini ser ovanlig ut en morgon som denna. Så otroligt många gånger jag åkt den här sträckan, men fortarande förvånas jag över hur perfekt ön är skapt.

Solen har gått upp, grönsaksförsäljaren har kört runt med sin lilla lastbil och ropat ut dagens utbud. Samma som varje dag. Gurkor, tomater, paprika, persilja och dill. Luften är fortfarande lite kylig, men fåglarna kvittrar glatt om att våren faktiskt är här. Jag ser upp mot kyrkan som stolt tittar ner på mig från sin höga klippa. Etthundrafjorton trappsteg tar det för att få njuta av den fantastiska utsikt som bjuds där uppifrån Panayia glykofilousa, och för att få tända ett litet smalt ljus och några minuters helighet.

Denna morgon ser kyrkan dock ner på mig med en viss ledsamhet. "När kommer du tillbaka?" viskar den till mig i morgonvinden.

Om jag ändå visste det. Jag ger ett tyst löfte om att jag snart kommer tillbaka innan jag hoppar in i bilen och börjar färden mot huvudstaden.

 

Panayia Glykofilousa. Lesbos.

Panayia Glykofilousa.

 

 

Den långa stranden som är helt öde så här i mars, är ännu längre än vanligt. Mindre stenar och mer sand. Perfekt, då kommer sommarens tusentals gäster bli glada, tänker jag för själv. Bara dagen innan gick jag barfota på den stranden och kylde ner fötterna i det kalla men klara havet. Solen sken, men trots allt var jag ensam på hela stranden.

 

Petra beach på Lesbos i mars.

Petra beach i mars.

Berget mellan Petra och Molivos är lysande grönt trots fjolårets flera bränder. Moder Jord är allt bra duktig. Ovanför Petra sträcker sig öns näst högsta berg Lepetymnos upp mot himmelen, med en snötäckt topp. Men det har blivit dags att säga farväl till Petra för den här gången, så bilfärden fortsätter upp mot bergen och genom olivlundarna. Elva miljoner olivträd. Krokiga, slingriga urgamla träd men ändå så vackra. Längs vägen ser jag en och annan vallmo som redan tittat upp från jorden.

Det ligger ett lugn i luften, ända tills jag kommer till Kalloni. Denna lilla stad som alltid är full av liv och trafik ser likadan ut som den alltid gjort. Några minuter senare slås jag av att även Kallonibukten är vacker en morgon som denna. Trots nya vägar som byggs där och hundratals trafikskyltar som ploppat upp på vägen som ogräs störs jag inte av dessa, mina ögon kan inte slitas ifrån bukten. Hundra, om inte tusen, flamingos badar i ett spegelblankt vatten. När de lyfter vingarna och flyger i sina klungor bildas en rosa slöja som oregelbundet flyger för vinden.

För hundratals år sedan stod Aristoteles på samma plats och beundrade denna bukt, så något speciellt måste det vara.

Efter många upp- och nerförsbackar närmar jag mig Gera, Lesvos andra och lite mindre bukt. Vattnet är blankt och den lilla fiskebåten som badar där, ser nästan ditmålad ut. Jag kastar ett öga på det lilla kapellet som ligger alldeles intill vattnet och konstaterar att det fortfarande hänger massa kläder och påsar i trädet utanför. Som alltid. Det slår mig att jag alltid tittar på samma saker när jag åker mot Mytilini.

När jag väl kommer in i staden är klockan snart halv tio och Mytilinierna har vaknat. Kvinnor springer över gatan med påsar i händerna. Män, unga som gamla, kör kors och tvärs med sina vespor. De gamla, halvförfallna husen som en gång i tiden var stora pampiga hus i turkisk stil står kvar och tittar på mig när jag åker förbi. Jag kommer tillbaka snart, intalar jag mig själv.

Plötsligt har den 1 timmars långa bilfärden nått sin slutdestination. Flygplatsen är full med greker som ska åka över till Athen denna morgon. Så ska även jag, och det är med en bitterljuv känsla jag känner kraften av de starka flygplansmotorerna när vi lämnar mark. Lesvos är bra vackert även från ovan.

Hälsningar Sköna Helena

 

Lesbos på Kalimera »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera