En sensommarresa till Tilos. Del 1.

Sonen Erik tog studenten i juni med superbetyg (22,5 poäng). Som present hade vi bokat en resa till Tilos. Han blev mycket överraskad när Lynda på Tilos Travel berättade detta för honom via datorn den kvällen han tog studenten. Vi skulle så klart få följa med, och Erik kunde ta med sig en kompis om han ville. Och det ville han.

Då ville vi också ta med ett par kompisar, så till slut var vi sex personer som klev ombord på Ryanairplanet till Rhodos en tidig morgon i slutet av augusti. Plus att vi skulle möta ett par på Tilos som hade seglat runt i Medelhavet i två år.

Eftersom färjan inte skulle gå förrän klockan 23.00 behövde vi nånstans att tillbringa eftermiddagen och kvällen. Vi skulle bo på Hotel Best Western Plaza några nätter innan vi skulle resa hem, så det föll sig naturligt att styra kosan dit nu med. Bra val, kan jag säga.

Hotellet ligger mitt i smeten mellan de båda stränderna, och det finns en stor pool, bra käk (som inte var hotelldyrt) och trevlig personal gjorde att timmarna bara försvann. Snart stod vi på kajen för att gå ombord på den jättelika Blue Star-färjan, och efter bara två timmar kom vi fram till Tilos.

Då var klockan strax efter ett på natten, och aktiviteterna på ön var begränsade, kan vi väl säga. Lynda hade satt upp lappar på våra dörrar hur vi skulle sätta på AC:n osv, och vi somnade gott. Ja inte ungdomarna så klart, de tog bussen till discot på Mikro Chorio och kom inte hem förrän långt efter tre.

Dagen efter blev det ett stort pusskalas när vi mötte alla vi kände. Ägarna på Omonia frågade så klart efter Erik som hade ätit frukost där varje gång ända sedan vår första resa för nio år sen. Vi lugnade dem med att säga att han skulle komma när han hade vaknat. Giorgios på torget hälsade oss välkomna med en frappé så vi vaknade till ordentligt. Sedan var det mer hälsningar och pussar.

En gång gick Maria och den manliga delen i vårt kompispar lite i förväg och de mötte Athanassis, han den dövstumma ni vet. Han blev alldeles förskräckt när han såg dessa två komma gående tillsammans och händerna gick som lärkvingar. Men sen såg han oss andra två, och man riktigt såg hur ett ljus tändes över hans huvud och han såg nöjd ut igen. Han torkade svetten från pannan och hötte manande med fingret åt oss med betydelsen att vi inte skulle skrämma honom så där. Men han log samtidigt. En oerhört vänlig person, liksom alla Tilosbor.

Det var väl det mest dramatiska som hände under veckan. Vi hittade en skön bit av stranden utanför Dream Island.

Där såg vi bland annat när våra seglande vänner rundade udden och seglade in till hamnen. Eftersom vi inte hade sett dem på två år, blev det ett kärt återseende. Sedan drog sig hela gänget sig tillbaka till stranden igen. Och där blev vi fast, så att säga. Där läste vi, diskuterade, spelade spel, badade och solade. Och höll jämn nivå på vätskebalansen så klart.