En roadtrip på Karpathos. Del 2.

Frukost nästa dag åt vi på "Taverna Steki". Paret undrade varför vi inte bodde i deras studio. Vi fick yoghurt, juice, marmelad, nezkaffe och bröd. När han räknat ihop allt som var extra blev resultatet 14 €! Frukost är inte dyrt, sa mannen.

Bilvägen till Olympos är nu helt asfalterad och nästan färdig. Den kändes längre nu än för tre år sedan, men det är fortfarande 17 km från Spóa. Fler kurvor finns inte, så min hustru sa: "Det är sista gången jag åker här". Jag får nog lämna kvar henne i Olympos bland de virkande tanterna! Vägen som för tre år sedan tog 2½ timme tog nu ½ timme.

Byn är vacker, sagolik och härlig. Vi började redan vid 10-tiden att leta bostad. På västsidan, där vi tänkt oss att stanna, var det omöjligt att bo på grund av vinden. Olympos hotell på läsidan hade rum ledigt för 25 € natten. Vi bokade två nätter. Det dröjde inte länge förrän busslasterna anlände, till glädje för alla nationalklädda far- och mormödrar längs huvudgatan. Alla turister möts av ett vänligt leende och "kaliméra", men någon större omsättning på varor är det inte. Lunchen på "Edem Garden", killing med makaroner, kostade 30 €.

Efter vila och läsning gick vi till Nikos på "Blue Garden". Han kände igen oss efter 3 år. Om ni är intresserade av kulturen i Olympos, är han rätt person att berätta om livet i byn. Han brukar visa video om påskfirande, kvinnors arbete och liknande. En ny upplysning för oss var att man vid påskdagsfesten dansar ringdans hela natten (till samma enormt trista musikslinga). De ogifta flickorna, alla med sina gulddekorationer, är förbjudna att le under dansen. Det blev en trevlig kväll med rikliga mezérätter och oúzo, allt för 30 €. Nikos bjöd på oúzon och skickade även med en flaska kretensiskt rödvin.

Dagen efter blev det frukost på hotellet och bilfärd till Avlóna. Våra planer var att gå till Trístomo. En perfekt dag för promenad. Lagom vind och temperatur och ibland lite moln. Vandringen skulle ta bara 1½-2 timmar hade vi hört föregående kväll. Men på tavernan i Avlóna sa ägaren: "Ta bilen, öppna grinden och kör så långt det går. Det tar ändå 1½ timme innan ni är framme. Annars tar det 3 timmar dit." Vi lämnade bilen och gick i 2 timmar och med 1 timme kvar såg vi husen djupt nere vid golfen. Det var en tripp där man noga måste kolla varje steg man tog. Vyerna, tystnaden och ödsligheten var något att minnas.

Åter i Ylvas favoritby, blev vi förvånade över att tavernan var fullsatt. 30-talet vandrande tyskar fanns på plats, när vi återkom för lunch, vatten och öl. När de marscherade iväg med sina vandringsskor och stavar blev det tyst, som det ska vara i Avlóna. Vi åt levergryta och greksallad och vi blev bjudna på pannkakor och vattenmelon för 30 €. Ylva hade detta år inte samma nedstämda känsla för byn. Det hade kommit nya odlingar och en del hus hade blivit målade. Jorden var förberedd för sådd när regnen kommer, får och getter sprang i stenhägnen, så byn lever igen.

På kvällen gick vi upp till hotellets taverna. Vi var de enda gästerna och vi åt kronärtskocksbottnar och squashblommor.

Torsdagsmorgonen bjöd på helklart väder och ingen vind. Det kändes hett! Vi betalade för
2 nätter, 1 middag och 2 frukostar 106 € till den vänliga familjen. För mig är Olympos en fantastisk by med sitt originella läge, sina hus, sin speciella kultur och sina vänliga människor. Men snälla solbadande vattenplaskare, ta inte bara en dagstur! Stanna en eller flera nätter och känn stämningen! Vill ni vandra i trappor, finns det nog ännu fler än i Mesochóri, om ni går ända längst ner i byn.

Ylva ville följa med på vägen tillbaka! Jag genade i kurvorna, så vägen ned till Spóa blev bara hälften så lång! Ylva jämförde det med att åka slalom. Ju rakare man åker, ju större blir hastigheten. Vi tog den östra vägen ned till Apéri som också den är krokig och har spännande vyer.

Vi hörde oss för om övernattning där och i Othos, men det skulle i så fall bli i privata hem. På vägen ut från byn stod två pojkar och liftade, trots att klockan var strax efter 11. De ville ha lift till Pigádia. De berättade att lärarstrejken skulle vara en hel månad och nu måste de hem och läsa för att kunna bli uppflyttade. Detta var inte sant, kunde vi senare konstatera. De hade smitit.

Nu ändrades våra planer och vi bestämde oss för fortsatt tur mot flygplatsen. Det är det minst tilltalande området på ön, så vi fortsatte till Finíki, för vi ville äta fisksoppa. Vi hade fått rekommendationer om Nikos Taverna, där vi själva fick välja ut fisken och vänta på tillagningen. Smaklig måltid för 50 € inkl. vin. Vi frågade den dubbelarbetande Nikos (fiskare och tavernaägare) om övernattning i byn. Han ringde en kompis och vi hamnade i en lyxstudio på Alkióni (45 €) med utsikt över den fina lilla byn och bukten. Vi kunde inte låta bli att bada. Det var vindstilla i eftermiddagssolen.

Kl. 20 gick vi ned till fisketavernan Delfini och åt en fantastisk "mixed fish grill" som var väl värd pengarna 46 €. Gästerna var c:a 50 till antalet vid den tiden. Det verkade vara den mest populära tavernan i den lilla byn.

På morgonen kom den trevlige ägaren in med frukost i karpathisk stil. Vi hade beställt den kvällen innan för 10 € per person. Den var så enormt riklig att toast, pannkaka med marmelad och efterrättskaka måste sparas till lunch.

Det passade bra att åka till Pigádia kl. 12, eftersom vinden nu hade vänt och en hel del moln dök också upp. Vi passerade Menetés och tog några foton. Vi hittade boende på tredje våningen på "Hotell Karpathos" i Pigádia, för 35 € natten. Hotellet ligger precis vid taxistationen. Det var en hörnstudio med balkong runt om, så det fanns mycket att titta på. I Pigádia kostar två Amstel 7 € jämfört med 5 € i Ierapetra, och där får man fyra assietter med mezé.

Ovanligt tidigt gick vi till "The Hellenikón" och åt lammkotletter. Kyparen från Réthymnon längtade hem och vi fick både halva och oúzo på köpet, 35 €, och löfte om att de skulle ha get nästa dag. Kvällen slutade med obligatorisk rundvandring i staden.

Sista dagen måste utnyttjas för biltur. Bara halva bensintanken hade gått åt. Turen gick upp mot Spóa och sedan till Levkós, där vi tog varsin frappé och samtalade med kaféägaren på Flisvós som även var mattelärare och hade nära till pensionen. Det var en skön stämning i byn och ingen blåst. Målet för resan var lunch på "Under the Trees". En busslast tyskar var nästan färdiga för avfärd, så vi fick kolokitisticks och kycklingbröst ganska snabbt för 23 €. Vi fyllde för säkerhets skull i 20 € extra i bilen innan den återlämnades.

På kvällen blev det getstifádo på To Hellenikón, 32 €. Kl. 20.30 såg vi Olympiakós vinna på Sport TV-gatan. En trevlig ung göteborgska berättade att tavernorna stänger ned 16:e oktober.

Efter tidig frukost på söndagsmorgonen sa vi adjö till hotellägarparet och äntrade färjan Prevelis kl. 08.30. Det blev en färd hemåt på lugnt hav. Hela resan kostade 11.000 kr. Ganska bra för en semestervecka, där vi inte snålade på något. Allra bäst var, den var gratis! Hustrun betalade! Nästa kvartssekel väntar!

Vi rekommenderar ön på det varmaste. Den har allt du behöver under en semester, dock inte museer i mängd. Det finns vackra ständer, spännande byar, vänliga människor, god mat och massor av katter, men blå containrar för återvinning saknas, liksom tiggare.

Vi besökte inte Diafáni, men där hade vi varit för 3 år sedan.

Resebrevet fortsätter »