Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN FASTLANDET INFÖR RESAN UNDER RESAN ÖLUFFA
OM GREKLAND FORUM E-GUIDER BOKA HOTELL SÖK

Vi reste också till Kythera. Del 2.

14-16 september (Guesthouse Lanos i Potamos, Studio Sophia, förbokat hemifrån) Lite vemodigt var det allt att lämna Avlemonas, som vi tyckte mycket om. Vi for nu vidare nordvästerut, till Potamos. Exemplarisk vägbeskrivning till boendet där hade vi fått i mejlboxen i samband med bokningen. Och tur var väl det, för det var inte direkt några autostrador vi fick lirka oss fram genom sista biten i själva byn för att komma fram. Inte många centimeter mellan bilkarossen och husväggarna var det på sina ställen. Väl framme tyckte vi det var säkrast att ta hjälp av vår värd Frank (holländare, bosatt på Kythera sen tio år tillbaka) med att vända och parkera bilen på det lilla utrymmet utanför boendet.

Guesthouse Lanos är ett renoverat gammalt stenhus, typ en minuts promenad från torget i Potamos. Högt (väldigt högt) i tak, rymligast hittills och gissa vad? Jo, en jättestor uteplats! Ingen wifi och ingen AC. Det senare visade sej inte heller på något sätt behövas, trots den varma väderleken, då kvällarna var behagligt svala så här "inne i landet". Vår studio (Sophia) upptog hela övervåningen i huset, bottenvåningen bestod av en annan ännu större lägenhet. Den obligatoriska flaskan med kylt vatten stod förstås i kylskåpet när vi anlände.

 

Kythera. Uteplatsen till Studio Sophia.

Uteplatsen till Studio Sophia.

 

Efter installation tog vi bilen till Agia Pelagia, intog en god lunch där och badade lite. Agia Pelagia kan väl säjs vara öns turistcentrum. Det går charter från bl.a. Danmark och Holland dit. Vi hade väl tänkt reka lite för att eventuellt bosätta oss där åtminstone några av de sista dagarna på Kythera, eftersom vi nu hade släppt Diakofti som alternativ. Men det kändes inte helt hundra där heller. Visst, ett antal tavernor och kaféer längs strandkanterna, men sådär speciellt genuint kändes det ju inte.

Själva Potamos kan väl sägas vara huvudorten på ön. Tillsammans med Livadi är det i alla fall den med flest invånare (drygt 300 pers) och det är här de flesta specialaffärerna ligger. På torget finns tre tavernor och ett par kaféer. Vi intog två (surprise, surprise) förträffliga middagar (bl.a. en utsökt veal & pasta) och en lunch där under dessa två dagar. På söndagsförmiddagen var det, som det är alla söndagsförmiddagar, marknad på torget, där odlare och konstnärer bosatta på ön bjuder ut sina grönsaker, frukter, honungsburkar, olivoljor, smycken, tavlor, etc. Väldigt trevligt att där och då inmundiga en frappe och kolla in folklivet.

Från Potamos gjorde vi den kanske allra finaste och intressantaste vandringen på ön. Till Paleochora, det som för längesen var huvudstad på ön. En mycket vacker väg dit, upp och ner längs kullar och dalar, tills man kommer fram till den väldigt fascinerande ruinstaden, som alltså var Kytheras huvudstad under medeltiden. Ligger i en dramatisk omgivning, med klippstup runt omkring på upp till två hundra meters djup. Lite halvläbbigt var det att gå omkring där bland husresterna (mestadels kyrkor, det säjs otorligt nog en gång ha funnits ett 70-tal på den relativt begränsade ytan, idag finns hursomhelst i alla fall resterna av ett drygt 20-tal). Man kan även ta sej dit med t.ex. bil, men då missar man förstås vandringsleden, som vi tyckte var halva nöjet. Det var också delvis bilvägen vi sen tog tillbaka till Potamos.

 

Kythera. På väg till Paleochora.

På väg till Paleochora.

 

 

Kythera. Agia Barbara-kyrkan i utkanten av Paleochora.

Agia Barbara-kyrkan i utkanten av Paleochora.

 

Kythera. Vy mot Paleochora.

Vy mot Paleochora, på väg därifrån (Peloponnesos i bakgrunden).

 

Här är på sin plats med några ord om sympatiske Frank (van Weerde). Han är alltså bosatt på ön och deltar, förutom att han med jämna mellanrum ger ut uppdaterade versioner av sin vandringsbok "Kythera on foot", i projektet med att märka upp vandringslederna som nämnts ovan (under Kapsalidelen).

Han är också den drivande kraften bakom Pyrgos House (boenden, arrangerade gruppvandringar, etc.) och det var genom deras hemsida vi hittade det här boendet. Nåväl, när han fått reda på vilka vandringar vi eventuellt skulle genomföra under de dagar vi hade kvar, så såg han till att vi fick aktuella uppdateringar av dessa. Och när vi sen skulle bestämma oss för var vi skulle tillbringa de sista 6 dagarna på ön, så var han väldigt behjälplig med att tipsa om och ringa och boka våra boenden och t.o.m. ringa den enda inte helt stängda tavernan i Platia Ammos och se till att den hölls öppen under de tre dagar vi skulle bo där. En väldigt hjälpsam person, alltså.

16-19 september (Babouni Studios i Platia Ammos, rum 4)
Det blev alltså varken Diakofti eller Agia Pelagia de sista dagarna. På Franks inrådan tog vi nu först tre dagar i Platia Ammos. Någonting vi absolut inte ångrade. Dels var den lilla byn (16 permanentboende) helt i vår smak, speciellt så här under eftersäsongen. Själva boendet var helt superbt, trots frånvaro av direkt havsutsikt och wifi. I stället kändes det nästan som att bo mitt i en trädgård. Stort välutrustat rum (fanns t.o.m. separat frys!).

Vi välkomnades å det varmaste av pärlan Despina, som tillsammans med sin f.tf. Atenboende dotter driver Babouni. Och på bordet i vårt rum stod en gåva i form av en liten flaska tsipouro av bättre sort. Vi kände oss med andra ord mycket välkomna. Första morgonens baklavaliknande bakverk vi blev bjudna på gick inte heller av för hackor.

 

Kythera. Babouni, här kände man sej som sagt välkommen.

Babouni, här kände man sej som sagt välkommen.


Alla middagar under de dagar vi bodde på Babouni intogs på tavernan Barkoula. Som alltså var förvarnade om vår närvaro i byn och verkade hålla öppet i stort sett bara för oss (två av tre kvällar var vi de enda gästerna och alla tre kvällarna stängde man stället när vi gick hem). Och som om inte det vore nog, så höll maten förstås hög klass även här. Den andra dagen fanns det förresten inte tillräckligt med växel varken i våra börser eller i deras kassa, men det var förstås inga problem, utan vi kunde betala alltihop den sista kvällen i stället.

 

Kythera. Bystranden i Platia Ammos.

Bystranden i Platia Ammos.

 

 

Två vandringar blev det under dessa dagar. Första dagen gick vi till Agios Nikolaos-stranden. Dit går det även att ta sej med bil, vilket några andra sällskap också hade gjort, så vi var inte helt ensamma där och då det även blåste en del så avstod vi bad. Från stranden gick vi sen en stig upp mot Moudari-fyren, varifrån man hade en suverän utsikt mot Elafonissos och Peleponnesos.

En annan dag tog vi bilen till Agia Pelagia, för att därifrån vandra upp till gamla kära Potamos, inta lunch på torget där, och sen vandra en alternativ väg tillbaka till Agia Pelagia och ta ett snabbdopp där innan kort bilfärd "hem" till Babouni. Många finfina vyer var det förstås under den vandringen också.

 

Kythera. På väg från fyren, med Elafonissos och Peloponessos i bakgrunden.

På väg från fyren, med Elafonissos och Peloponnesos i bakgrunden.

 

Den vandringsfria Babounidagen tog vi bilen till Fournistranden. Den gillade vi skarpt. Vi var visserligen inte helt ensamma där, men gott om plats ändå. På tillbakavägen passade vi på att besöka det av Frank omtalade kafét i Karavas och det var inget vi behövde ångra heller. Antagligen den bästa kaféutsikt vi haft! Kommunikationen med det gamla paret som drev stället underlättades en hel del av deras australiska släktingar, som var på besök. Tre euro totalt för en frappe och en Amstel var f.ö. rekord för oss.

 

Kythera. Den fantastiska utsikten från kafét i Karavas.

Den fantastiska utsikten från kafét i Karavas (Elafonissos of Peloponessos i bakgrunden).

 

Första kvällen i Platia Ammos kom förresten resans första regnskur. Började nån timme innan vi planerat att ta oss till tavernan för att äta (den låg på 5-10 minuters gångavstånd från boendet) och goda råd började bli dyra. Regnkläder är ju inget man har med sej på en Greklandssemster. Inte vi i alla fall. Och vi bara KUNDE ju inte skippa det besöket, när man nu bemödade sej att ha öppet till vårt föranmälda besök. Lycka då att det slutade regna efter trekvart.

 

Resebrevet fortsätter »





HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera