ÖVÄRLDEN | FASTLANDET | INFÖR RESAN | UNDER RESAN | ÖLUFFA |
OM GREKLAND | FORUM | E-GUIDER | BOKA HOTELL | SÖK |
Öluffa till Tinos, Syros och Andros. Del 3. |
Efter en vecka tar vi båten till Syros. Vi följer med en roomsare som erbjuder ett fyrbäddsrum för 40 euro. Ingen högre mysfaktor efter Nikoletas blomstrande innergård, men rummet är stort och luftigt. Gemensam uteplats och utmärkta torkmöjligheter för tvätt. Kaffe och te ingår i det gemensamma pentryt. Den ursprungliga planen är två-tre nätter i Syros stad och kanske några nätter i Kini. Vi blir kvar fem nätter i Syros stad och tar bussen till stränder. Blir ingen jogging på Syros. Det är för varmt
och det är en stad är ursäkten, men visst går det
att jogga längs strandpromenaden om man är fullständigt
fast i joggingträsket.
Ermoupolis, Syros.
Möte med hund i Ermoupolis.
Fruktaffär i Ermoupolis.
Många trappor...
...upp till Ano Syros, den gamla staden.
Utsikten är fantastisk när man väl kommer upp! |
Visst är stränderna på Syros långgrunda, men inte så farligt grunda som jag befarat. Vi badar och solar i Kini där solstolarna är gratis mot att man handlar i baren. Andra gången vi åker till Kini förbereder jag mig på operation övertalning för att få med mig familjen till Delfini beach. Jag har sett att det finns en gångstig över berget till den stranden. Vinden på stranden blir min bundsförvant och familjen är ovanligt lättövertalad - det räcker med att jag bär IKEA-kassen med badsaker för att alla ska hänga på. Det tar ungefär en halvtimme att gå till Delfini beach som är nudiststrand i början (från gångstigen sett) och har en taverna med solstolar längst bort. Bra taverna med fräsch mat och skön lite soulig musik. Lugnet råder här. Inte över hövan långgrunt!
Från Kini till Delfini beach.
Delfini beach.
Inte Syros pålitligaste vakthund... |
Från Syros mejlar vi Yannis på Andros (se Kalimeraguiden) och frågar om det finns plats på Bella Vista studios. Han kan erbjuda en studio för fyra på Villa Nora-Norita. Det blir vår sista anhalt på öluffen. Rummet är litet, egentligen en studio för tre med en extrasäng. Barnen blir strängt tillsagda att inte bre ut sina saker och då fungerar det riktigt bra. Resans finaste utsikt. Över vägen har vi en egen liten strand. Till stora stranden och centrum är det kanske tio minuters promenad. På Andros slappar vi mest, hyr solstolar, promenerar, läser böcker, joggar, äter gott...
Utsikt från balkongen i Batsi.
Bästa restaurangen: Ammos som har många bord och är fullsatt varje kväll. Vi äter musslor och pasta med skaldjur och bäst av allt, friterade red mullet. Fisken heter mulle på svenska och ser ut som stora guldfiskar - den godaste fisk vi äter under denna resa. Vi tar bussen till Chora som har två stora stränder, men vi har inte badkläder med oss. Nöjer oss med att strosa omkring i värmen och fika i skugga. Landskapet på Andros är dramatiskt och grönt, inte alls flackt som jag av någon anledning har fått för mig. Förmodligen för att det inte finns någon öguide och jag varje gång jag läst om Andros på datorn glömt vad jag läst Den återkommande frågan på årets öluff har varit: "Varför skulle vi egentligen åka till Andros?" Så läser vi åter om ön och säger: "Jamen, det är klart vi ska åka dit!" Några saker skiljer årets resa och öluff mot våra tidigare Greklandsresor. Vi hör inte skandinaviska språk särskilt ofta. Jag får inte med familjen på en enda längre vandring, men både jag och dottern joggar flitigt. Vi äter lunch ute oftare, ibland gyros, ofta smårätter. Årets upptäckt blir grillad paprika som vi ofta tar förutom den gamla favoriten friterad zucchini, saganaki, ostbollar och andra keftedes (bollar). Det godaste jag äter är fyllda zucchiniblommor. När vi gör egen grekisk sallad lägger vi till kapris som vi köper i lösvikt. Gott! Retsinan lyser med sin frånvaro under denna resa. Inte en enda restaurang vi besöker har retsina på menyn - för att vi besöker öar med mest grekiska turister? Affärerna har sällan retsina i sitt sortiment. När jag skriver märker jag att jag minns Tinos bäst
och att det var den ö som har tydligast minnen av. Varje resa har
sin rytm och puls, men det är alltid de första dagarna som är
längst och intensivast. De sista dagarna är vi mentalt redan
på väg hem, ungefär som midsommar är den första
föraningen om vinter
Vemodet bygger bo i glädjen och i
minnet skapas den perfekta resan. Budget: Hälsningar Anneli Wildén (Aina på Kalimera), Huddinge
Syros på Kalimera » | Andros på Kalimera »
|
HEM |
OM KALIMERA |
STÖD KALIMERA |
COOKIES |
SÖK |
E-GUIDER |
BOKA HOTELL |
ENGLISH |
© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera |