Öluffa i Kykladerna. Del 13. Santorini.

Avresedag tisdag 23 september
Purrning kl 06:30, okristligt på semestern, det är ett slit och släp att ö-luffa. Bort till Jimmy för transport ner till Riva. Jimmy skulle göra oss sällskap till Santorini han skulle till Fira i affärer eller tala med myndigheterna. Vi tog oss över med den lilla färjan 1 € till Ammoudi på Santorini. Efter cirka 10 minuter var vi framme.

Santorini

Häftigt, vacker och spektakulär, men ön är alldeles för liten för alla dessa turister. Trångt överallt även nu på lågsäsongen. Hamnen och flygplatsen är fruktansvärt underdimensionerade, flygplatsen är ju löjligt liten. Vi tyckte att det var bäst att se de "klängande" husen på avstånd, från fyren i söder eller från någon av bergstopparna. Men det finns många häftiga vyer över ön. Fina stränder med svart sand och även röd sand, allt och lite till för turisten finns. S:t George Studios, Apartments & rooms i Perivolos, m.darzentas@gmail.com tel +30 22860 82436. De har WIFI.

Ankomstdag tisdag 23 september
Väl framme i Ammoudi stod där en minibuss för att ta oss upp till Oia. Men vilken backe rakt upp i himmelen, en av de brantaste backar som jag sett. Uppe i Oia erbjöds vi fortsätta färden till Fira för 3 €/person. Va smidigt det hoppade vi givetvis på, Jimmy också. Men så mycket folk, bilar, moppar, bussar mm det var i Oia. Det var vi inte vana från lugna Thirassia en liten kulturchock så tidigt på morgonen.

Ankomst till Ammoudi och Oia.

Framme i Fira visade Jimmy oss vägen till busstationen, bussen till Perivolos skulle gå om en kvart, vilken tur. Vi tog farväl av den genomsympatiske och trevlige Jimmy, och tackade för hjälpen. Mot Perivolos via Pyrghos t/r, Meghalori, Thermi, Empori och sedan Perivolos, bussen fortsatte sedan till Perissa. Vi hade som mål Pension S:t George som vi sett skulle ligga söderut. Vi frågade runt lite och efter en del efterforskningar kom vi fram till att det var gatan upp vid Popeye, bortanför skorstenen.

Då blev det lugnt. Vi hade inte ätit sedan igår på Korfosstranden, endast lite vin och kex efter det, hungern var mer än svår nu skulle vi ha Brunch. Vi tog in på en lite fancy taverna som annonserade med breakfast special. Nu snackar vi BRUNCH, 11,50€/pers. Vi fick toast, ost, skinka, färskpressad juice, kaffe, ägg, bacon, yoghurt med frukt samt kaka till kaffet.

Efter den måltiden, var vi redo för S:t George. Vi träffade Michael och hans fru. Första natten skulle vi ha studion på första våningen sedan flytta upp till andra våningen 25 €. Prydlig studio, med köksavdelning som var hyfsat utrustad, A/C, TV.

Vi ner till stranden för ett svalkande dopp. Skönt men det var en väldigt lång strand, ända bort till Perissa cirka tre km. Vi lögade oss och smälte brunchen, vilket var mycket behövligt. Upp till studion för insmortning, vätskejustering och en slummer.

När det vara dags för äte gick vi en bit söderut till en taverna med kamikazestolar, god mat men tunt vin, vi fick en läcker liten efterrätt "On the house". När vi satt och åt, såg vi hur de började vintra in parasoller och solstolar, lite sorgligt Vi upp till studion och satt en stund på balkongen och njöt av en matsmältare. Sängarna var sköna och vi somnade snart.

Andra dagen onsdag 24 september
Mulet på morgonen, men det bättrade sig strax. Vi hade en medioker frukost kaffe och yoghurt. Frun kom och talade om att nu kunde vi flytta upp till andra våningen. Där var det en stor balkong och en stor terrass, runtom sikt, mysigt. Efter en sorgfällig invigning av det nya rummet mot frukost och en ATM.

Nu blev det som vanligt igen, längst bort skulle vi! Ända bort till kyrkan i Perissa, där fanns en ATM. Efter den promenaden hade vi verkligen gjort oss förtjänta av en frukost. Vi blev inkastade på en bar/taverna som heter Jazz. Mycket trevlig servitris, allt var bra utom att de hade ingen Mythos. Jag förklarade för den unga damen att jag kom till Grekland första gången 1973, långt innan hon var född, då drack jag Mythos och tänkte fortsätta med det. Men inte tusan kom det in någon Mythos. Jag fick nöja mig med någon inferior vara, Heineken eller vad den nu hette, Holländsk var den i alla fall.

Men maten var det inget fel på, när vi mätta och belåtna, fick vi erbjudande om gratis solstolar. Vi accepterade denna lyx och drog oss ner till stranden. Skönt en dag som denna med ganska stark blåst, lite blästrande var det på marknivå och det gick höga vågor. Vinden friskade på eftermiddagen i så vi tog tidig kväll, längst bort igen fast åt andra hållet, som vanligt alltså.

Väl hemma dristade vi oss till att justera vätskenivån före insmortning och annat. Lite vågat men vi lyckades genomföra det hela utan större problem, med en läskande GT i solen och i lä på terrassen. Sedan vidtog de övriga kroppsvårdande aktiviteterna. Efter en väl genomförd slummer, tog vi oss till Tavernan Meteora som skulle ha live grekisk musik. Där träffade vi på den mest speedade ägare/servitris som jag någonsin skådat, Irene heter hon. Full fart hela tiden inte ens PA fick en syl i vädret. Stifado, kleftiko, t/l sallad och vin 27 €.

Huset bjöd på ett extra krus. Maten smakade utmärkt, både bouzoukispelaren och sångerskan var duktiga. Vi blev även underhållna av ett ungt par som dansade traditionella danser. Men nu skulle alla dansa. PA vis av dansen ifjol på Erikousa, där mina professionella, lätta, gracila och rytmiska danssteg, väckte en ansenlig munterhet bland de övriga gästerna. Ont i foten fick det bli denna afton, det fungerade. Mätta och belåtna på mat och upplevelser tog vi oss hemåt i natten. Lite matsmältnings vätska på balkongen innan natten.

Tredje dagen torsdag 25 september
Klen frukost, kaffe och yoghurt. Idag skulle vi hyra moppe. Ner till receptionen, Michael ringde till en kompis Lucas som kom efter en stund. Vi åkte till hans ställe på moppegatan, hela gatan var full av moppeuthyrare, jag har aldrig sett så många moppeuthyrare på en enda gata (det är gatan som går från kyrkan i Perissa upp till Emporio). Lucas bodknodd verkade inte vara på det bästa mattehumöret, denna dag. Inget rätt i första vändan varken datum, tid eller pris. PA något irriterad lämnade tillbaka hyreslappen och sa detta var inte vad vi kommit överens om och si då rättades allt till. 15 €/dag för moppen 125 cc. Ner till S:t George för upphämtning och ilastning. Vi körde iväg mot Oia via Emporio, Thermi, Imvergoli och Fira.

Oia.

Det var mycket trafik på vägen, massor av folk. Väl framme i Oia, utsikten och vyerna vackra och häftiga ut över calderan. Människor överallt, allt var mycket organiserat. Det var tingeltangel så det räckte och blev över flera gånger om. Jag tyckte synd om "bell boysen" som fick släpa resväskorna upp ner för trapporna till hotellen.

Oia var inte riktigt vår melodi, vi åkte vidare. Vi var ganska nyfikna på östra sidan av Santorini, den enda information som kunde hitta om den sidan av ön, var en mening i Lonely Planet, där står att stränderna där var värda ett stopp. Vi körde ner på östra sidan mot Baxehedes och Pori, där var det betydligt lugnare, lite folk. Det fanns några organiserade stränder. Ganska platt landskap, vägen går 5-10 m ovanför stranden. Stränderna består av grov sand blandad med sten lite svårt att ta sig i och ur på vissa ställen. Men lugnt och inte mycket folk. Vi fick doppat våra vackra kroppar i böljan, tog ett mellanmål på en strandbar. Det var inte mycket att välja på, de skulle stänga till helgen. Tomt i lagret på nästan allt.

Stranden vid Pori.

Vi fortsatte hemåt efter en dag på moppen, det tar på de vackra kropparna. Efter att vi åtgärdat allt med kropp och själ, kände vi för en tidig middag. Vi gick bort till To Prevelios, ligger vid gatstensstumpen på strandpromenaden. God mat kyckling och imam med vitt vin, i särklass det bästa vita vinet hittills. Hemåt på nästan helt tomma strandpromenaden, det märks att det är slutet på säsongen. Den sedvanliga tiden för kontemplation på balkongen innan sängen.

Resebrevet fortsätter här »