Buttra vindar på Amorgos

Amorgos. Ett av ö-världens blåshål. Så när sista veckan på ön obevekligen är här måste jag ta tag i det där med båttider, vindar och beslut om när jag ska åka.

Flyget går från Santorini på lördag, jag har hela tiden tänkt att torsdag blir en bra dag att lämna Amorgos, då har jag säkerhetsmarginal. Problemet är bara att nu har jag fallit så hårt för Amorgos att jag inte vill lämna en minut tidigare än nödvändigt.

Jag har kollat vindsajten Poseidons prognos i flera dagar. Redan i början av veckan går jag till båtkontoret för att få bolla mina olika alternativ, kanske rentav höra om det finns fler lösningar än dem jag pusslat ihop via gtp.

Jag hade bara glömt en sak: på båtkontoret jobbar Herr Butter. Och Herr Butter är ingen man bollar med.

Större delen av vårt samtal tittar Herr Butter ner i sina papper och suckar tungt. Enda gångerna han snabbt tittar upp är när han liksom vill markera att Herregud, nu var du till och med ÄNNU dummare än du var alldeles innan. Och det är möjligt att han har rätt. För HUR skulle han kunna VETA redan en MÅNDAG om det kommer att blåsa på FREDAG? HUR? (Han betonar väldigt tydligt, Herr Butter).

Han vägrar sälja mig några biljetter. Han säger att jag ska komma tillbaka på torsdag kväll, då kommer han nådigt att kunna meddela om jag kan ta Skopan tidigt nästa morgon eller om jag måste slänga mig i en taxi ännu tidigare för att ta Blue Star från Egiali.

Jag får helt enkelt vara lugn med det där. Fortsätta kolla Poseidons prognoser.

Och lugn är jag i något dygn, sedan är jag plötsligt inte lugn alls. Det blåser som ***. Men jag kommer på något som jag tycker är väldigt smart. Jag ska fråga fiskarens hustru, jag passerar henne några gånger om dagen där honsitter utanför sitt hus, och hälsar alltid artigt på henne. (Hennes man, fiskaren, sitter oftast på tavernan tre meter därifrån). Vindsajter på internet i all ära, men fiskarhustrun måste naturligtvis ha järnkoll på vindar och sjö. De lever ju av det!

Så när jag går ut för att äta middag, så frågar jag henne. Fredag morgon, säger hon, då ska det blåsa mindre än nu. Ingen fara.

Undrar om jag vågar tro på det, tänker jag när går vidare. Och lite längre fram längs kajen kommer jag på en ännu bättre idé, det är nästan så att jag gratulerar mig själv till mitt geni. Skopan kom ju ikväll, jag frågar besättningen! Är det inte klokt hur smart jag är? Är det några som kan allt om väder och vind flera dagar i förväg så är det ju sjömän!

Så jag kliver raskt upp för landgången, hälsar på två killar i blåställ och frågar om de tror att Skopelitis riskerar få problem med vind fredag morgon. Ett ögonblick, säger den ene killen vänligt. Han gräver i fickan, drar upp en smartphone som är så stor och har så många appar att min iphone plötsligt verkar blygsam - och klickar upp vindsajten Poseidon.

Jodå, alla hade rätt om vindarna. Jag kom iväg.

Hälsningar inkfish

Amorgos på Kalimera »