Rhodos några dagar i januari. Del 2.

Gamla stan är full av förfallna och övergivna hus, där grönskan söker sig ut genom varje liten springa. Sorgligt och vackert på samma gång, tänk om husen hade kunnat berätta sin historia...

Den lilla kyrkan Agios Giorgos gjordes, som så många av de andra kyrkorna här i Gamla stan, om till moské av turkarna på 1500-talet. Nu är den åter kyrka.

Ännu en gränd med tjocka träbjälkar i porten.

Högst upp på Sokratesgatan ligger Suleimanmoskén med sin vackra minaret.

På gårdsplanen vid korsriddarnas gamla sjukhus spirar gräset i stenbeläggningen, och blir nästan till en gräsmatta. Annat är det på sommaren...

Efter en kort regnskur tittar solen fram igen.

När man går Sokratesgatan ned, är det nästan svårt att föreställa sig vilken turistkommers här är under sommarmånaderna. Nu är i stort sett allt stängt, jalusierna neddragna och i stället för varustånd, står bilar parkerade utanför butikerna. Under vinterhalvåret är det tillåtet att köra bil här, även för dem som inte har sin bostad här.

Vid det stora trädet är ett litet café öppet, annars är i stort sett allt stängt.

På Hippokratesplatsen är det tomt, en man ligger på knä och fyller i ny cement mellan stenarna, och även här står bilarna parkerade i rader.

Runt den lilla kyrkan Agia Triada breder grönskan ut sig som på en svensk våräng. Även den här kyrkan användes som moské under turkarnas ockupation, och den avhuggna minareten påminner om det.

Resebrevet fortsätter »