Thassos för sjunde gången. Del 3.

Efter några års uppehåll reste vi åter till Thassos och Limenas 2007, och då hade familjen utökats med både en 11 månaders dotter och en svärmor och för första gången åkte vi på försommaren, i juni, något vi fortsatt med sedan dess. Om man reser med småbarn kan värmen vara ett problem i juli-augusti och dessutom är det färre turister i juni. Det är vanligtvis också grönare och på Thassos har vattnet ändå hunnit bli ordentligt varmt till midsommar, ca 25 grader.

Denna gång bodde vi på Hotell Afrodite intill Vournelis beach ca en kilometer väster om Limenas centrum. Lite långt att gå med en sulky, men väldigt nära till stranden. Dessutom hade vi nära till en (då) utmärkt taverna uppe vid vägen (Dimitriadou) som leder in till centrum. Tavernan hette Posidonas vid hotell Chrisa, men den har tyvärr inte varit lika bra vid senare besök.

Ett av målen med detta års resa var att besöka några av bergsbyarna på västra Thassos så vi hyrde bil tre dagar och besökte bl.a. Kalirachi och Kazaviti, som också kallas Megalos Prinos. Det finns dessutom ett Mikros Prinos strax intill, ett större Prinos längre ner mot havet, där det är marknad varje måndag f.m., samt Skala Prinos vid havet där det finns en hamn med färjeläge. Mycket förvirrande!

Semestern blev dock mer äventyrlig än vi väntat oss då svärmor snubblade på en hög asfaltkant vid Alyki och bröt handleden. Efter ett kort besök hos en läkare i Limenaria, vilken efter ”kraftig medicinering” hänvisade oss vidare till vårdcentralen i Prinos, tog vi hyrbilen på färjan över till fastlandet och åkte till sjukhuset i Kavalla där armen röntgades och gipsades på ett mycket förtjänstfullt sätt. Då sista färjan redan gått för kvällen fick vi ta in på ett litet hotell i Keramoti innan vi nästa morgon åkte tillbaka till Limenas. Trots detta missöde fick vi med oss svärmor på flera ytterligare resor till Thassos och andra grekiska öar!

Vournelis beach med Limenas i fonden. Långrund, halvbra grus-/sandstrand som på sina ställen har mycket sjöborrar. Snorklingen är inte något vidare men stranden ligger på gångavstånd.

Detta var första året vi åt på Pigi´s taverna i hörnet av gamla torget mitt i byn (efter tips på Kalimera!) och det har varit vår favorit sedan dess; hur många andra bra ställen vi än ätit på i Grekland så kan inget slå Pigi´s! Observera att gamla torget, ett kvarter ”bakom” affärs-/gågatan, inte är detsamma som antika torget som är en utgrävd plats intill det arkeologiska museet nära gamla hamnen. Observera också att gamla hamnen inte är densamma som antika hamnen, som nu ligger helt under vatten nästan ute vid udden Evreokastro. Nya hamnen ligger i västra delen av Limenas och det är där dagens färjor lägger till.

Pigi’s taverna på gamla torget. Familjedriven taverna med utmärkt service och mycket bra mat!

Det arkeologiska museet i Limenas hade i år äntligen öppnat, åtminstone vissa avdelningar. I övrigt gjorde vi vårt första besök på marknaden i Prinos på västkusten (vi var inte så imponerade då men har senare ändrat uppfattning) samt ”hittade” en fin långgrund strand intill vägen en mil väster om Limenas, Glikadi beach, dit vi senare återvänt.

Även 2008 åkte vi till Thassos och vi bodde även då i den västra utkanten av Limenas, på Hotell Contis invid vägen in mot centrum (Dimitriadou). Hotellet, som är ganska litet och trevligt och med liten pool, ligger alldeles intill det mer kända hotellet Vera Lili och snett över vägen från den kanske bästa (och billigaste?) supermarketen i Limenas.

Även detta år utforskades ön några dagar med hyrbil och på västsidan besöktes bl.a. bergsbyarna Rachoni och Maries samt Skala Sotiros och på östsidan klostret Moni Archangelou och Alyki, i år utan mormorsarmbrott men med antikt marmorbrott... Dock var det mest äventyrliga inslaget då vi med den lilla hyrbilen åkte söderut från Makryamos, strax sydöst om Limenas.

Via Marble beach vars grusstrand helt består av vita marmorstenar, utskeppningshamnen för marmor samt den ensliga men otroligt vackra Vathi beach (där jag trampade på sjöborrar -00) med sitt övergivna hotellbygge, tog vi oss via en urusel ”jeepväg” ända ner till Golden beach. En väg som egentligen inte går att köra med vanlig bil! Gör inte om det, risken är mycket stor att man blir stående där med spräckt oljetråg el.dyl! Med jeep är dock säkert vägen riktigt rolig.

Vi kunde också konstatera att renoveringen av amfiteatern nu avslutats. De flesta av bänkraderna hade kompletterats/klätts med funktionella träbänkar och anläggningar för ljud och ljus hade byggts upp. Dock stod, och står, fortfarande mängder av stora stenblock kvar utspridda i närheten.

Golden beach med berget Ypsarion i fonden. Skala Potamia ligger i vänstra (södra) änden.

Resebrevet fortsätter »