Två fantastiska veckor på Syros. Del 8

Är det ett dilemma eller något att ha samvetskval för? Katten Hungran är punktlig eller så sitter hon länge och väntar och lyssnar om vi behagar öppna och ge henne frukost? Vi har köpt en kattmatsburk, de två små ungar hon har och det faktum att hon inte på något sätt är skabbig eller ser sjuk ut så är det en god gärning att göra henne mätt. Men "kompisen" hon har i släptåg motar vi bestämt bort igen, det räcker gott och väl med hennes närvaro. Vi har sett vid ett tillfälle att en av engelskorna har måttat slag efter Hungran, vi kan inget göra, vissa människor gillar inte katter. Oundvikligen måste vi tänka lite på att inte handla för mycket livsmedel nu med så få dagar kvar. Lika oundvikligt kommer lite funderingar om vad som har gjort att det är så kolossalt bra här. Vi avvaktar med allvarliga analyser ett tag. Det är hur som helst en enorm skillnad på byn vi bor i, vad som finns att göra här jämfört med inne i Ermoupolis. Planerad stranddag idag börjar med att luncha hos Kasounios igen. Vi möter ett par nya vänner ytterligare, ett par från Stockholmstrakten och de får bli lunchkompisar. Föga överraskande har vi många gemensamma beröringspunkter och vi pladdrar på för glatta livet och ser att timmarna rusar iväg. Mannen i paret berättar att han också är badkruka, GRATTIS!! Här finns nu helt plötsligt ingen tid för stranden, vi behöver proviantera och ska vi ha kvalitet på dagarna som återstår så är det Ermoupolis-vistelse som gäller. Nu ska vi inte glömma att Syros södra kust har ett flertal småorter så från och med i morgon ska vi ta bussen iväg och "se var vi hamnar".

Den vanliga 17.15-turen in till stan är precis lagom tid att åka, vid hållplatsen möter vi ännu ett svenskt, lite äldre par från Norrland. De har rest hit varje sommar de senaste 15 åren så här har vi ju perfekta referenser om vi behöver! Vi vet var vi trivs bäst inne i stan, stilla strosande märker vi inte att vi kommit tillbaka till häftiga baren Scritto. Kostas är inte här denna gång men det står en annan Harley Davidson parkerad intill. Bra öl ska avnjutas då man mår som bäst, vi är ju på topphumör ständigt och rätt vad det är så kommer Norrlandsparet förbi och vi får sällskap. Diskussion om gemensamma erfarenheter och intryck av ön och särskilt Ermoupolis görs oss emellan. Oavsett tidigare erfarenhet härifrån eller ej så leder diskussionen till mängder av berömmande beskrivningar av upplevelserna. Kanske finns något bra matställe alldeles i början av hamnpromenaden? Det finns ingen anledning att ta sig iväg utanför centrum då det finns tillräckligt med möjligheter för bra mat där det finns som mest folk i rörelse. När Bettan för ett ögonblick har hunnit iväg före mig så finner jag henne stå och peka på en inbjudande restaurang. Mörk inredning, bjälkar i taket, murad stenvägg, kopparföremål hänger överallt……och vi ser först inte att det faktiskt är en italiensk restaurang! Det är trångt bland de få borden utanför på trottoaren men vi hittar ett där vi kan få en bra middagsupplevelse. Ett stort fat grillade grönsaker består av zucchini, aubergine, paprikor och champinjonhattar och vad som är så bra är att de är knappt kryddade. Verkligen råvarornas egna smaker! Kyckling är alltid favoritmat, således med vinsås för mig och med marsalavinsås för Bettan. Med perfekt grillade potatisskivor är varmrätterna utsökta och under tiden glider Blue Star Paros in precis mitt emot. Denna kvälls/nattbåt ska vidare till Naxos, Iraklia, Schinoussa, Koufonissi och Amorgos så många av de som står på akterdäcken har verkligen lite mer särpräglade karaktärer till öar att se fram emot!

Andra delen av vandringen upp till Ano Syros, trappan forcerades med stor möda men som vi belönades med utsikt mm. där uppe!

På en halvsunkig bar strax intill tycker vi absolut att vi måste göra någonting åt vår stora avsaknad av retsina på sistone. Någonstans har vi blivit varse att den inte har gått att beställa och minnsan har de INGEN RETSINA PÅ DENNA GREKISKA BAR HELLER, VAFALLS??!! Kan det vara så att de faktiskt inte anser att det är en kvalitetsdryck, mer skapad för turister i så fall? Vi frågar inte, beställer istället en halvliter vitt vin som inte smakar ett dugg! Desto mer underhållning blir det från tv:n på väggen då Tyskland efter en halvtimme har pangat in sina 5 (av 7!) första mål på det helt paralyserade brasilianska laget i VM-fotbollen. Vad som kunde ha varit en spännande match är nu helt ointressant så vi tar oss taxiledes till vårt boende där det minnsan håller på att hända saker och ting!

På håll hör vi röster, snabbt står det klart att de två sällskapande engelskorna är mitt uppe i ett våldsamt gräl. Den ena av de två har uppenbarligen ledsnat på sin "kompis", det är ren och skär UTSKÄLLNING på gång, hon är inte nådig och skriker allt vad hon kan, det engelska "f-ordet" används vart fjärde-femte ord ungefär. Bettan står i skydd av växtligheten och lyssnar medan jag går in i lägenheten. När jag får veta att hon kan se (och höra) att de tydligen börjar slåss så beslutar jag mig för att ringa polisen. Detta kan bli allvarligt och går det till handgripligheter så finns ingen anledning att låta bli att ringa. Det känns snarare som en skyldighet. Jag kommer inte fram på numret jag ringer, det som står i arrangörens pärm!! Då ringer jag istället till arrangören som sitter i ett kontor i Mykonos stad någonstans och får snabbt svar. Jag berättar snabbt situationen och de säger att de då ska ge mig "det andra numret" till polisen. Vad jag inte får veta är att medan de letar så kontaktar de Yiannis, hotellägaren. När jag till slut får det andra polis-numret så har tydligen slagsmålet inte fortsatt men utskällning och kaos kvarstår. Yiannis med fru anländer, han går till kvinnornas lägenhet för en första kontroll och samtal med dem. När han kommer tillbaka ser han givetvis väldigt bekymrad ut och säger att det inte är mycket mer att göra just nu men att polisen kan kopplas in om de fortsätter. Vår konversation har nu upptäckts av den utskällande kvinnan, hon har helt enkelt tjuvlyssnat och kläcker bakom oss ur sig - "ooh yeah, the police station…!!" spydigt uttalat! Det mest obehagliga tar i alla fall slut, det blir svårt att somna då känslorna är i svall.

Påföljande morgon tar jag ny kontakt med vår arrangör då jag tagit en morgonpromenad för att skingra negativa tankar och känslor. Efter lite väntan blir jag uppringd och får berätta hela händelseförloppet och vad jag kan konstatera är att en helt "oförskönad, rak och ärligt berättad historia" går hem hos arrangören. På min uppmaning håller de med om att det vore klokt att överväga att ta kontakt med deras motsvarighet från England för att låta dem förstå hur deras resenärer uppträder. Medan jag har min promenad inkl. telefonsamtalet så har Yiannis varit hos kvinnorna igen på morgonen och haft ett ytterst allvarligt men LUGNT samtal med dem enligt Bettan som var alert nog att se och höra då. Allt som allt löser sig situationen relativt smidigt, Yiannis har sammanlagt TRE tillfällen där han gör klart för kvinnorna vad som gäller, själv ser jag den utskällda kvinnan nere på byn i mobilsamtal med någon, antagligen någon hemma i England för hon ser rätt uppriven ut. När vi sedan möter henne båda två vill hon prompt säga "my friend is a real nut, don´t you……….jag avbryter med "this is NOT something that we need to comment, goodbye!" Det är inte i vårat intresse att ge någon som helst kommentar eller ta någons parti och just den kommentaren hade jag ändå förberett mig på att använda om någon av dem skulle visa sig angelägna av någon anledning. I efterhand visade det sig ju att de båda förstod att vi var upphov till att de blev förhörda och tillrättavisade av Yiannis. Att trots allt kommentera något i mening att säga något spydigt tillbaka hade bara varit onödigt och osmakligt. Men det råder ingen tvivel att en stor mängd alkohol konsumerad i stekande sol varje dag under MÅNGA dagar, är klar bidragande orsak till händelsen.

Upptäcktsfärderna med början i sydväst inleds här i Finikas och sen vidare längs södra kusten av ön.

Detta om detta, nu ska en grundlig koll göras på vad som finns på Syros södra kust. Där finns c:a halvdussinet orter som känns intressanta och Finikas som i och för sig ligger på denna västra sida, får bli första stopp. Busstidtabellen verkar fullt logisk och har avgångar varje timme hela eftermiddagen härifrån. Därför kan vi strosa runt och bara glo, fotografera, bara ta in vad som finns att se och få lite kontrast till både Galissas litenhet (delvis) och Ermoupolis storslagenhet. Måhända är det fel tid på dagen då inte många själar rör sig i omgivningarna. Men för oss känns det fel att åka hit en kväll då vi har kvar alldeles för få av dem. Finikas har en lång strand med mjukt grus men den ligger alldeles för nära vägen och verkar inte så angenäm om man skulle ta sig i och bada. Kusten är vidare mycket vacker, det finns hur mycket som helst att titta på och då vi inte vet hur de kommande orterna ser ut så gäller det att kika lite på ortsskyltarna längs resan och även titta lite i förväg var det kan se trevligt ut för att stiga av rent spontant.

Det gör vi i Vari som har en avsevärt mindre men trevligare strand i en vacker djup vik. Här är det inte lika mycket bebyggelse som i Finikas och där vi står domineras den av ett stort hotell precis nära stranden. På den trängs massor av semestrande greker mest efter vad vi kan bedöma. Det är många som ägnar sig åt volleybollspel och annat sportande av diverse slag i vattenbrynet. Här finns en bar (av flera) som har ett fullt godkänt ölsortiment, ett par Fix Royale veteöl passar oss finemang. De avnjuts långsamt i sköna stolar under parasoll med beskådande av strandaktiviteterna. Sammantaget har södra kusten ett med mycket beröm godkänt utbud av mysiga småorter. Inte bara de två vi vistats i idag utan också diverse mindre ställen, alldeles för många för att hålla reda på "i flykten". För den som söker bra boende utanför charterorterna så finns alla möjligheter att söka sig till vad vi tror är ett stort antal pensionat och hotell längs kusten då skyltning synts tydligt här och var. Vad vi tror så är det nog mindre känsligt för elak vind från norr här på sydsidan än i Galissas och Kini på västra sidan.

Vari som ligger i en vacker djup vik, tycktes attrahera stora skaror unga greker som vattensportade.

Nu mot Ermoupolis igen, infart från ett annat håll nu men alldeles nära den väg som kommer från Galissas. Vägen går precis intill det stora område som rymmer båtvarvet och det är ingen charmig syn men då det antas vara en stor arbetsgivare så kan vi blunda lite. Alla häftiga, roliga, mysiga upplevelser har hittills krävt belöning, det blir stilla öldrickande på "rokokobaren" (den ska kanske kallas "operabaren" hädanefter?) innan vi återser Archontariki med den lite fantasifulla maten. Där är samma lite speciella servitör som senast, mycket humoristisk och nära till stora skratt. Han är rapp i alla vändningar, verkar mycket kunnig på mat och pratar bra engelska. Emellanåt möter man dessa engagerade personer som förgyller lite extra. Det gör också "herbs", lite annorlunda xorta än vanligt. Herbs betyder ju örter och den är blandad med lök och vitlök men skiljer sig lite från den mer kraftiga och "stabbiga" xortan. Champinjoner i vinsås, special-htipiti (mkt stark), tomatbollar och "aubergine-bon" gör vår middag till helt vegetarisk. Ännu en höjdare och med bra rosévin till detta så det är troligt att Archontariki kan bli den taverna som hamnar högst på vår lista av matupplevelser under denna resa (ännu svårbedömt).

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera