Två fantastiska veckor på Syros. Del 2

Den omedelbara känslan vid uppvaknandet på söndagsmorgonen är att rummet är hyggligt svalt tack vare påslagen AC under hela natten. Men också att resdagen var så bra, spännande och att förväntningarna leder oss till inspiration vad våra två veckor ska innehålla. Det är "tusen tankar" som vanligt, vad blir prioriteringar och vad blir inte? Det lilla hotellområdet är som en liten oas, rikligt med växtlighet men det blir lite skräpigt när det har blåst mycket. Poolen är liten, det finns solstolar intill poolkanten och fastmonterade parasoll med grupper av stolar och bord alldeles "nedanför" pooldelen. Det lite äldre svenska paret (med efternamnet "från svenskt träd" osv.) sitter och relaxar, vi tar tillfället och kommer i samspråk med dem om ditt och datt men mest om erfarenheter av grekresor. De hade fått mail om att en hotellbar här hade stängts men hur vi än ser oss omkring så har vi svårt att förstå var den kan ha varit placerad någonstans. En annan omedelbar känsla är att då Galissas är så litet så kommer vi att kolla noga hur bussförbindelserna är. Övriga charterorterna Kini och Finikas står på upptäcktslistan, vad i övrigt som finns är upp till vår fantasi och nyfikenhet. En busstidtabell finns uppsatt på rutan till vad som ser ut som hotellets kontor. Den verkar ha fått "vissa förtydliganden" då den är handskriven, vi ska jämföra den med den från bussbolaget som sitter nere i byn. Jag har bara en svag förhoppning att Galissas har någonting annat "matnyttigt" än i vår direkta närhet. Med fulladdat batteri i kameran ger jag mig iväg till de mer glesa delarna av byn för fotografering och koll på vad som kan tänkas finnas, medan Bettan tar ett fast grepp om sin litteratur. Mycket riktigt har byn inget annat än bostäder, grönsaksodlingar, ett antal öde hus, ett duvslag och ett och annat pensionat men förvånansvärt få kyrkor. Allt detta plus lite till på en förvånansvärt stor yta, som en hel trakt och lite "sömnig". Jag strosar sakta omkring och plåtar det mesta som kommer i min väg men gör bokslut och beger mig hem sedan. Att vi kallar Galissas för "litet" är ju på grund av koncentrationen av all näringsverksamhet på gatan närmast stranden.

Gyros var det åratal sedan vi åt men då byn är begåvad med en gyrosbar så stillar vi hungern där. Den ligger bekväma 200 meter från hotellet. De har en pudel som ligger helt platt mitt på golvet men då och då går den nyfiket och nosar på varje person som kommer dit. Mätta och redan inne i en ytterst behaglig lunk finner vi en eftermiddagströtthet vara så stark att vi förflyttar oss först tillbaka till poolkantens parasollskugga för att sen sova lite siesta inne i lägenheten med öppen ytterdörr!! Ingen annan hotellgäst behöver ju passera oss "närgånget" för att komma till sin lägenhet. Gyrosställets ägare berättade att Greklands åttondelsmatch mot Costa Rica i VM är i kväll kl. 23 och eftersom tv:n finns i baren vägg i vägg med dem så är det där inne det lär bli livat värre och högst troligt ont om sittplats. Den fastlagda planen att besöka Ermoupolis i morgon får bli på eftermiddag + kväll och inkludera tavernasittning istället för på förmiddagen. Det kan ju hur det än går i fotbollsmatchen, bli en väldigt sen barsittning. Självklart är siestasömnen en tydlig reaktion, nästan som en utmattning efter den intensiva resdagen med "tusen tankar" och intryck. Och att finna dagstemperaturen vara nära nog den dubbla mot den vi lämnade hemma, det gör ju sitt till också.

Galissas med sin strand och och lite av bebyggelsen närmast havet.

Resans första kackerlacka visar sig, på en plats vi allra minst önskar se en? På tavernan Iliovasilema kryper den bara ett par meter från vårat bord. En av servitörerna ser den och har snabbt ihjäl den genom att helt sonika greppa en bunt servetter och bara ta den med handen. De pilar ju annars så snabbt iväg utom räckhåll från oss tvåbenta varelser. Från köket kommer strax en man med benämningen "chef" (kock) på klädseln och tejpar igen något som egentligen ser ut som en lucka i golvet. Men den har till synes inga skarvar eller glipor som en kackerlacka möjligen kan krypa upp genom så kockens kommentar: "this has not happened the last thousand years" (eeehh….jaså?) känns som om de kanske får hit odjuren på andra sätt? Iliovasilema känns aningen dyrare än Savvas vägg i vägg. Snyggare tallrikar, rutiga tygdukar, trendiga bestick. Vår servitör läser upp en lång rad specialare för dagen och mycket mer på lite bristfällig engelska och allt det ska vi försöka minnas att välja ifrån? Det blir hur som helst kleftiko på get och "rooster" (tupp) i vinsås vilket blev bra val men tupprätten blev aningen torr på slutet. Vi får ett gratiskrus vitt vin som nog berodde på en bra diskussion med servitören. Bland annat frågade jag om de hade någon kalvlever på menyn varpå svaret blev "we can do whatever you wish but tell me the day before and I order it". Givetvis är vi väldigt "på" just nu, ortens ytterst få tavernor måste ju bedömas och betygsättas, när går vi hit igen?

Grekerna och Costa Rica bjuder inte på något skönspel, det är mycket kamp och nerver i fotbollsmatchen. Costa Rica drabbas av en utvisning i mitten av andra halvlek men de leder med 1-0. Grekerna förmår inte att utnyttja övertaget, stämningen och humöret på grekerna runt omkring oss stegras i takt med att deras landsmän ser oskärpta ut på planen men de har både otur och en Costa Ricansk målvakt som antagligen gör en av sitt livs bästa insatser. Men i matchens sista ordinarie minut lyckas de i alla fall kvittera och det kaos som utbryter i baren är en ren och skär upplevelse att minnas. Särskilt en kille som vi sett ett otal gånger dag som kväll här i byn, är vildare än vild. Det har han visserligen varit den senaste timmen ungefär, nu formligen exploderar alla hans känslor och han rusar runt, skriker, viftar med armarna……..flera av hans vänner får till slut skrika åt honom och nästan hålla i honom men han lyckades i alla fall med att inte välta några möbler eller orsaka någon annans irritation. Efter straffar förlorar Grekland, kanske orättvist men en i alla avseenden heroisk match av Costa Rica trots allt. De hade helt klart de bästa nerverna under straffomgångarna. Förutom denna upplevelse var det skojigt att dricka ett par Fix Royale veteöl, riktigt fräsch och god nyhet!

Följande förmiddag blir tämligen kort, efter frukost sitter vi i skuggan intill poolen ett tag. Ett exemplar av på dessa breddgrader så vanliga makaonfjärilen fladdrar förbi så snabbt och graciöst som bara de kan. Om jag minns rätt så har jag under 16 tidigare resor fått ETT tillfälle att ta en hel serie bilder på ett stillasittande exemplar!! Jag kan bara önska att den här hade lust att höra mina tankar och sätta sig någonstans där jag står med min kamera. Ett annat större flygfä väcker uppmärksamhet strax efter, fladdermöss visar sig INTE mitt på dagen, denna ännu okända sätter sig ned på ett räcke en bit bort. Från solstolsnivå reagerar även ett engelskt äldre par. Både jag (som nästan sprang efter kameran) och mannen i paret går nyfikna till räcket för att kolla på varelsen. Jag kan med största sannolikhet konstatera att det är en ligustersvärmare. Det är egentligen en av de allra största nattfjärilsarterna i Sverige. Ingen vanlig syn om man inte vet var och när man ska leta efter förekomst av den hemma. Jag får chansen att bränna av flera dussin bilder, kan bara hoppas de blir bra. Den ser lite skadad ut på ena vingen, det är lätt att upptäcka då den gott och väl är c:a 7-8 centimeter mellan vingspetsarna!

Galissas kommersiella del ungefär mitt i bild. Detta är en mycket liten del av byn.

En fortsatt stilla stund i skugga, vattendrickning, massor av små trevliga upplevelser redan och tillvaron känns oerhört avkopplande och mysig. Har vi envisats med att alltid proklamera att tiden på hotellet endast ska vara under nattetid och frukostförmiddagar så är sänggående kl. 03 en natt en bra ursäkt för att just nu vara just här, det jag nyss kallat "onödig tid"? Jag tar mig till och med ned i poolen och känner min badkrukestatus få ta paus under flera minuter. Vatten är inte mitt naturliga element, det svalkar just ingenting så siktet blir nu istället inställt på en buss in till Ermoupolis som ska avgå antingen kl. 16 eller 16.30 enligt den handskrivna tidtabellen. Vid hållplatsen har vi tur som får en taxi kl. 15.55 som inte vill åka tom tillbaka till stan - "TAXI ?" ropar han menande mot oss turister! "6 euro, special price" säger han och han kör lugnt de 9 kilometerna. Korta tillfällen har vi magnifik utsikt österut över Ermoupolis och grannöarna Tinos och Mykonos!!! Små korta tillfällen, man blir så extremt mottaglig för nästan triviala ting. Det blir mer och mer pirrighet inför allting nytt. Bara att vistas på en ny ö, ta in ALLT som vi hör, ser, känner doften av. Chauffören tycker gott att vi kan ta en gemensam snabbanalys av matchen i natt. Vi är helt överens att vissa av deras landsmän underpresterade och att flera av de äldsta etablerade spelarna nu sagt att de ska sluta i landslaget. På plats i taxifållan vid hamngatan får vi vägbeskrivning till tavernan Archontariki, det enda förhandstipset hemifrån och som vi har hört ska ha väldigt god mat tillagad med många nya idéer, sägs det.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera