Två fantastiska veckor på Syros. Del 5

Dagarna går, förmågan att vara strukturerad och sätta upp små mål går bra. Att efter förmiddagsbestyren äta lunch hos "glade mannen" på strandcaféet Kasounios är ett rent nöje, glädjen han visar är väldigt värmande. De dolmades som serveras är mycket goda men bara 5 st. Ännu en greksallad avnjuts inkl. melizanoröra som är gjord på aubergine och har lätt rökig smak samt ett dussin små plommontomater från deras egen trädgård! Det skånska äldre paret som vi bara pratat lite med dyker upp och vi blir bra bekanta även med dem. En som något överraskande också dyker upp när vi kommit tillbaka till hotellet är kattmamman som nu nästan chockerande är hur glad och gullig som helst. Hon buffar på oss, gnider sig och spelar oemotståndlig! Därför får hon lite mortadella av oss, tuggar snabbt i sig detta och lägger sig att vänta 10 centimeter utanför vår ytterdörr. Vi ska INTE locka in henne i lägenheten! Vår första lokalbusstripp till Ermoupolis avgår strax efter kl. 17 och den visar sig snart gå via Kini istället för direkt till stan. Det är en kort bit och det går lite uppför och DÄR…….kommer en dal, samt en UTSIKT över grannöarna Kythnos och Kea i väster. Samtidigt syns hela Kini, havet glittrar och det är SÅ VACKERT, oj!! Kini ser först ut att vara större än Galissas men det beror nog helt klart på att Kini´s bebyggelse är mycket mer kompakt tät gentemot Galissas mer utspridda och så är det mer kuperat runt Kini. Det pirrar i magen igen, vi är galet lyckliga!! Samma väg ut ur Kini för oss upp i något lite högre terräng. Man kan inte säga att vägen har dragits i någon vidare bergig miljö men det finns ett par höga punkter bakom oss, direkt norr om Kini som skymtade lite när bussen svängde ner mot byn. Strax uppenbarar sig mer och mer bebyggelse och havet i öster.

Och på väg ner mot havsnivå och efter några tvära kurvor så kommer samma tjusiga utsikt över Ermoupolis som vi såg från taxin tidigare, i nordostlig riktning ungefär. Denna så himla tjusiga vy så här under första lokalbussturen, det är samma lycka åter igen, OJ!! Att fotografera genom ett bussfönster kan bli hur dåliga bilder som helst. Sådana man inte borde visa för någon annan, kanske? Vi är i alla fall övertygade, vi har FÖRÄLSKAT oss i Ermoupolis. Hur koncentrerat är det mest kommersiella i centrum, vad finns om man går åt motsatt håll än vid första tillfället? Stan är stor till ytan, vi kan inte ha ambitionen att ens försöka få grepp om annat än de mest centrala delarna trots många dagar kvar. Det är betydligt glesare med affärer och annat åt vänster sett från där bussen stannat. Den har ändhållplats på hamnpromenaden, eventuell fortsättning norrut mot norra delen av ön har vi ingen aning om eller om den går tillbaka västerut/söderut? Vad som fascinerar lite är att det mellan Galissas och Kini, samt Kini och Ermoupolis är så relativt korta avstånd. Här ungefär mitt på ön är det även ganska smalt mellan väst- och ostkust men det blir något lite bredare på den södra enligt kartan.

Vad beträffar byn Galissas så är den till ytan ganska stor. Den fascinerar så till vida att allt som finns i form av byns kommersiella verksamhet, tavernor, barer/caféer och affärer är koncentrerat till TVÅ gator! Och egentligen är det från en och samma landsväg den leder in i och igenom byn och i princip så går den i en slags u-form. Om man åker ut den "övre delen av u-et" (lite nordligare placerad) så kommer man till Kini efter att ha svängt vänster i en mindre korsning. Den något lite mer sydliga utfarten från Galissas är istället den närmare vägen enligt kartan ut till huvudvägen rakt österut mot Ermoupolis. Denna väg har inte serpentinvägar som utfarten från Kini. Och det är inte heller här några berg som omgiver vägen och den "övre delen" av Galissas. Den så vanliga skylten med ett ortsnamn som har ett diagonalt rött streck över (byns gräns), får man vänta en god stund innan man kör förbi. I de lite mer "tråkigare" kvarteren inne i stan finner jag glädjande nog en musikaffär men den är bara jobbig att vistas i då han som sitter där uppenbarligen har rökt något som sticker rejält i ögon och näsa. Han tycktes inte ens bry sig om att det kom in en presumtiv kund i butiken. Snabbt ut, snart dyker det upp en musikaffär till och ska jag handla någon cd-skiva så får det bli här för den är härligt "sunkig", som vore den från 1980-talet ungefär. För den kunnige inom grekisk musik så har Syros, Markos Vamvakaris som deras store musikikon, kompositör och bouzoukilegend som levde mellan 1905-72. Denne stora företrädare för rembetiko-stilen vill jag gärna fylla på cd-samlingen med.

Mannen i affären kan ytterst lite engelska men med gemensamma försök att förstå varandra så ser det ut som att han har något speciellt. Ur en låda bakom disken kommer det fram en BUNT cd-skivor utan fodral, han sätter igång och räknar och kommer väl upp i närmare 10………och så räknar han igen…….OCH IGEN! Den rackarn har tydligen bränt egna kopior på något sätt, jag får 9 st. plattor för € 80 vilket kan tyckas vara en hiskelig summa pengar. Han blir så klart lycklig och tar i hand när jag betalat. Jag fotograferar den stolte försäljaren med en del av inredningen som bakgrund och traskar stolt ut därifrån. Vid närmare betraktelse ser jag att de första skivorna har åtminstone 23-24 sånger vardera så här får jag kanske över 200 sånger för den stora utgiften! Men tanken slår mig, tänk om han har "lurat" mig, piratkopierade skivor, inga omslag eller fodral! Kanske står han där och skrattar efter mig, "turist som t.o.m fotograferar"! Stora vackra Miaoulitorget är mycket imponerande, som nykomling i staden kommer man lätt tillbaka hit för att som utgångspunkt, finna någon annan spännande gata att fortsätta upptäcka på. Ner mot hamnpromenaden stannar vi till vid kafeneionen Voulikakis där en man står på en stege och tvättar entrédörren. Rustik, gammal och nästan dammig inredning. Ännu ett skönt ställe där tiden tycks ha stått still rätt länge. Här i gränden känns det perfekt att slå sig ner, han har 25 cl. vitvinsflaskor vi beställer varsin av. Till dem får vi en tallrik meze som består av bröd, skinka, korv, oliver och 2 sorters ost. En äldre smal man som ser ut att vara tärd av tiden slår sig ner. Han ser ut att ha jobbat hårt, hela hans kroppsspråk säger oss detta. En annan äldre man sätter sig mitt emot oss och börjar prata politik men med så delvis dålig engelska att det är svårt att hänga med. Men när han t.o.m. nämner namnen Reinfeldt och Bildt och ordet "good" så förstår vi att han verkar kunna sin sak.

Från någonstans i närheten hörs operamusik framföras. Det kommer från rustika baren, det är fullt av folk där inne och det är något operastycke som sjungs av en man och en kvinna i någon slags "duell". Det känns som om det är mycket operafolk här i staden just nu. Kanske någon kongress, konvent, operavecka, utbildning eller dylikt? Efter sångnumret jublas det i högan sky, applåderas vilt varvid stora delar av församlingen i baren skingras åt olika håll. Även om vi inte är vrålhungriga så behövs middag i mysig miljö så det får bli tavernan To Petrino och där tar vi lammkotletter och kalvlever medan ett par bordsgrannar fascinerar oss. Två yngre tjejer beställer in 4 olika rätter, äter en bråkdel av dessa och ägnar resten av sittningen åt att inte säga NÅGONTING till varandra. Den ena petar på sin I-Phone hela tiden, verkar helt uppslukad av den. Vår kväll avslutas på en bar på hamnpromenaden, längst ut mot kajen. Sedan är vi också kvar och tittar på lite folk i Galissas en stund på huvudgatan. Här är det STILLSAMT minst sagt medan vi konstaterar att vår tillvaro verkligen har tagit helt fantastiska former i mitten av vår resa. I morgon måste vi få möjlighet att säga hej då till våra första trevliga svenska bekanta innan de hinner åka hem.

Kaféneion Voulikakis nära Ermoupolis hamnpromenad fick oss att känna oss förflyttade några decennier bakåt i tiden!

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera