Öluffa till Limnos och Agios Efstratios. Del 4.

På Agios Efstratios var det mest vandringar som var transportsättet. Ägarna till vårt boende där, familjen Makou (mamma, pappa, engelsktalande dotter) avrådde oss bestämt från att vandra till de olika stränderna: "Det går inte! Det är omöjligt! Det är alldeles för långt! Ni kommer aldrig att orka! Det tar för lång tid!". Men inte var det varken längre eller jobbigare än vi är vana vid, och då är vi ändå inte några extrema supervandrare. Dock, till den sista stranden vi besökte på ön, den fantastiska Lidario, lät vi oss skjutsas fram och tillbaka av Christos (en av ägarna till den ena av de två tavernorna på ön).

Vad gäller stränderna, så var de alltså väldigt fina på Agios Efstratios. Åtminstone på den västra sidan. På den nordöstra är det delvis öppet hav mot den turkiska kusten och den enda stranden vi besökte på den sidan var rätt skräpig och därtill var det i princip omöjligt att komma i vattnet, på grund av stora hala stenar (dock är ju principer ibland till för att brytas mot, så jag ålade mej i ändå).

Agios Efstratios: Paliokamino, första stranden vi vandrade till.

Men, som sagt, på västsidan var det en helt annan femma. Framförallt söder om byn. Men även den vi besökte norr om, Panagia, var inte alls tokig.

Agios Efstratios: Panagiastranden, med den lilla kyrkan längst upp i bilden.

Söderut besökte vi hursomhelst två underbara stränder. Den första, Agios Dimitrios, som vi vandrade till, tyckte vi bara den var snudd på fantastisk.

Agios Efstratios: på vandring mot Agios Dimitrios-stranden.

Agios Efstratios: på vandring mot Agios Dimitrios-stranden (som synes inte så långt kvar).

Agios Efstratios: Agios Dimitrios.

Resebrevet fortsätter »