Bland ruiner & grammatik under citrusträden. Del 4.

Måndagen blev en lugn dag utan lektioner men med repetition på egen hand av det vi lärt oss. Slog mig ned på en bänk längst bort på hamnpromenaden med en glass inhandlad på en av Nauplions alla gelatoställen. Glassen i Nafplion är av den Italienska typen och jag rekommenderar att du provar dig fram då den smakar olika på olika ställen. Dyrast var den längsmed hamnpromenaden där jag betalade 4 euro vid ett tillfälle. Betydligt billigare och godare tyckte jag den var längre upp i gamla stan.

Bukten i Nafplions hamn.

Nea Kios, Ancient Village of Epidaurus, Epidaurusteatern, Korintkanalen m.m
Den kommande veckan började jag känna mig lite smått rastlös. Det finns så mycket att upptäcka i Argolis runt Nafplio men jag insåg att jag inte skulle hinna göra det med lokalbussen (har inte körkort så hyra bil är inte ett alternativ) då jag hade lektioner och mycket läxor under dagarna. Då tre dagar återstod av kursen beslöt jag mig för att avsluta den och istället ta ikapp det jag skulle missa genom skypelektioner hemifrån. Kursen är jättebra och jag är otroligt nöjd med den men äventyr väntade runt knuten och jag ville se mer av nature, byar etc i närheten. Jag pratade med mina lärare och sen begav jag mig på egna små utflykter.

Jag började med att ta bussen till Nea Kios, en liten och lugn fiskeby med en pittoresk liten hamn några mil från Nafplio. Här hölls det fiskmarknad nere vid havet och jag pratade lite med några av fiskegubbarna från byn. Det är något speciellt med grekiska fiskare. Väderbitna ansikten under klassisk skepparmössa lagar de sina fiskenät. En ville skämtsamt ha 5 euro för bilden jag tilläts ta eftersom grekiska fiskare är så sällsynta sa han. Haha.

Nea Kios.

Från Nea Kios tog jag bussen till världens äldsta stad (tävlar tydligen med Aten om saken) Argos, stannade aldrig där några längre stunder då stället mest tjänade som bussbytesstation för min del, men det är en häftig känsla bara att vara där. Därifrån direkt vidare till Isthmus busstation som ligger precis intill Korintkanalen. Som jag skrivit tidigare så är jag höjdrädd, rejält höjdrädd. Och att ta mig ut på bron mitt över Korinthkanalen var med skräckblandad förtjusning. Det är högt! Och bilarna susar förbi intill gångbanan med ryslig fart. Det skakar dessutom lite lätt i bron då de tyngsta bilarna åker över den.

Jag bad därför en parant dam som stod mer mitt på bron och lite bättre till att ta ett foto av kanalen åt mig. Jag gav henne min telefon som jag använder som kamera och hon missförstod mig rejält. Leende tog hon ett stadigt tag runt mina axlar och ställde mig resolut lutandes mot det yttre räcket närmast kanalen. Sen sa hon ”Smile you must smile, why don’t you smile” och knäppte ett foto av mig. Det fotot blev ett foto värt sin vikt i guld. Jisses! Jag ser ut som att jag ska kissa på mig av skräck och försöker samtidigt le väldigt ansträngt. Fotot här nedan är därför taget av mig men inte mitt från bron. Därför gör det kanske inte den vackra kanalen riktig rättvisa.

Det var dock en enorm upplevelse att se den på nära håll. Man kan tydligt känna historiens vingslag när man står där och kan riktigt se hur kejsar Nero lät börja bygga den år 67 efter Kristus. Kanalen stod dock inte helt färdig förrän 1893. Vad många inte vet är att man kan gå ned på vänster sida sett från busstationen och gå en liten bit längs med korintkanalen, man kan även göra båtturer under högsäsong. Tror det är en otroligt häftig känsla att uppleva kanalen på så nära håll.

Korintkanalen.

Efter korintkanalen vände jag hemåt igen för att delta i en föreläsning om Grekland av idag. Föreläsningen var mycket intressant och hölls i en politiskt obunden och neutral anda. Man pratade mycket om det ”skyddsnät” som hittills funnits i Aten för de utsatta i form av att familjemedlemmar tar hand om de sina nu håller på att faliera helt. Man har längre inte ekonomisk möjlighet att hjälpa ens sina närmaste ekonomiskt.

Och så pratade vi även om att krisen har fört med sig en del som är positivt också. Att man nu sanerar upp bland korruption och att kyrka och stat inte längre går hand i hand på samma sätt som de gjorde förr. Men också om hur allt, och då menar jag verkligen allt, nu för tiden beskattats. Hur svårt det är att överleva på halverad lön, ökade levnadskostnader och samtidigt höjda och fler skatter för medelinkomsttagaren. Allra svårast är situationen i storstäderna på fastlandet.

Tankarna under citrusträdet denna kväll ägnades helt åt det grekiska folkets nu utsatta situation. Detta underbara folk, som ger så otroligt mycket av sig själva och som alltid försöker göra sitt allra yttersta för att vårt besök i deras land ska bli så bra som möjligt för oss, trots alla egna svårigheter de har att tampas med just nu. Jag tänkte också på deras tuffa historia och på hur mycket de har gått igenom som folk och land av belägringar, ockupationer och militärdiktatur. Deras förmåga att ta dagen som den kommer.

Jag kom fram till att jag tror en av de grundläggande skillnaderna på Sverige och Grekland är att grekerna klarar kaos då det uppstår. De är vana att, i perioder då de tvingats leva mitt i det, göra det som måste göras för att fixa situationen då och där på plats och för stunden. I Sverige så organiserar vi vår väg ut ur kaos på ett annat sätt och det är vårt sätt att hantera det. Sen somnade jag till doften av apelsin i min stora säng.

Resebrevet fortsätter »