Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN FASTLANDET INFÖR RESAN UNDER RESAN ÖLUFFA
OM GREKLAND FORUM E-GUIDER BOKA HOTELL SÖK

Resa runt östra Kreta. Del 2.

Söndag 10.5
En lång, skön frukost på grekiskt vis, enligt vårt tycke. God yoghurt med honung, bröd, ost, skinka, lite grönsaker, juice, kaffe och lite magmedicin. När vi satt och åt kom värdinnan upp med ett fat med hembakade kakor och frågade om allt var bra. Gulligt!

Kvart i tio gick vi ner mot hamnen och köpte båtbiljetter till Spinalonga. Spinalonga har en lång historia från antiken. Ön har i omgångar varit i besittning av venetianare och turkar. Sent på 1500-talet byggde venetianarna en viktig försvarsfästning där. 1715 överlämnades den till turkarna vid en belägring. 1903 etablerades en leprakoloni på ön, först bara för patienter från Kreta, men efter 1913, då Kreta blev en del av Grekland, kom också leprapatienter från hela landet dit. Kolonin stängdes så sent som 1957, då ön blev isolerad och obebodd.

Intressant vandring runt ön följdes av en liten rast med medhavd frukt och vatten. Vi tog båten tillbaka. Runt 22 grader varmt, men det blåste så in i bomben. Väl hemma var det dags för lunch och vi åt en mezetallrik för två. Vi vägrade sitta ute, då hade vi blåst ner i havet.

Vi tog en promenad efter stranden och kände på vattnet. Kallt! Någon modig person badade lite längre bort, annars var det ganska tomt på stranden. Hittade en butik som sålde olivoljeprodukter och köpte en skön handkräm. Gick sen hem och tog en fika med kakorna som var kvar sedan morgonen och den sedvanliga eftermiddagswiskeyn. Dags för en siesta.

 

 

Efter vila med korsord och dagboksskrivning gick vi ut för att äta middag. Vi hittade ett mindre ställe längre ner på gatan, Marias Taverna. Satt inne efterson det fortfarande blåste helt enormt. Vi åt stuffed tomatoes och lamb chops med en kanna vitt. Jättegott! Skönt med lite mindre ställen, de stora är så "turistiska". Minst lika god mat, men lugnare miljö.

Måndag 11.5
Vid halv tio, när vi ätit vår goda frukost, hade vi packat våra ryggor och traskade iväg på en grusväg efter havet. Det hade blåst jättemycket under hela natten, så vi trodde nästan inte att vi skulle kunna vandra. Men vinden avtog plötsligt på morgonen, så när vi gick var det riktigt skönt. Efter en och en halv timme var vi ca 300 m ö h. Fantastisk utsikt hela tiden. Vi stannade för en liten rast. Har alltid salta nötter och russin med när vi vandrar. Man behöver både salt och socker att fylla på energin med. Nu var vi så högt så det hade börjat blåsa igen. Vinden vräkte ner över oss från andra sidan bergskammen. Vi fortsatte till en liten kyrka, Agios Ioannis.

På vägen tillbaka gick vi genom oändliga olivodlingar, passerade tretton vindsnurror och stannade vid en liten kyrka för att äta vår matsäck. Där var det lä och riktigt varmt och skönt. Vi traskade vidare ner i dalen mot Plaka och efter fyra timmar och fjorton kilometer var vi hemma igen. Nu var det full storm mellan husen igen. Gick till minimarketen och köpte varsin glass. Dusch och lite tvätt och se´n fika med glass och eftermiddagswiskeyn.

Efter siesta gick vi en sväng på byn, inhandlade lite mer olivoljeprodukter och därefter till Delfino för middag. Tzatziki, friterade auberginer, svärdfisk och en kanna vitt. 41 Euro, fisk är dyrt! Ingen raki den här gången, men lite söta kakor till notan. Klockan var inte så mycket, så vi gick till en bar och tog en ouzo med tillbehör innan det blev sängdags.

Tisdag 12.5
Efter frukost och packning lämnade vi Plaka. Passerade genom Elounda med alla jättehotell och kom fram till Agios Nikolaos. Trasslade oss in i centrum och hittade en parkeringsplats. Fyra Euro kostade det att stå där.

Parkeringsvakten satt vid ett litet bord och tog upp avgiften. Vi tog en promenad runt den lilla sjön med alla restauranger, hittade en bokhandel där vi köpte en nyare karta och tog en fika och frappé nere vid sjön. Ytterligare en liten sväng ner i hamnen, där en stor lyxkryssare låg inne.

När vi fått nog av allt stim och stök tog vi oss ut ur stan på smala gator med mycket trafik och styrde kosan mot Kritsa, en by uppe i bergen. En by med smala gator och gränder där man inte bör köra bil, så vi stannade på infartsparkeringen och bara hundra meter därifrån låg Argyro Rooms. Vi hade så´n tur så det fanns rum lediga. Hörde se´n att det var enda stället som hyrde ut rum i hela byn. Litet fräscht rum med kafeteria och frukostservering i trädgården. 35 Euro plus 6 Euro per person för frukost. Perfekt. Argyro Rooms var rekommenderat i Kalimeras guide över östra Kreta och var fantastiskt på alla sätt.

Det var mulet och åskade på avstånd och lite regnstänk i luften. Vi gick upp i byn och åt en lätt lunch. Strosade runt bland alla små butiker som sålde dukar, mattor och en massa annat. Kritsa är en by som besöks av turister under dagen och blir tyst och lugn på kvällen. Åskan och regnet drog bort så vi gick en promenat efter vägen mot Lató för att kolla var Kritsaravinen började. Pratade en stund med värdinnan när vi kom tillbaka och gick sedan upp till rummet för lite vila före middagen.

På kvällen gick vi upp i byn igen. Fanns bara två tavernor öppna, den där vi åt lunch och en till. Väldigt tyst och lugnt, knappast några ute alls. Vi år souvlaki och pizza med en kanna rött.

Onsdag 13.5
Efter frukost på hotellet, riktig grekisk med yoghurt, honung, bröd, marmelad, ägg, tomater, färskpressad apelsinjuice och kaffe, gick vi till bageriet i byn och köpte varsin baguett med ost och skinka. Lite frukt i supermarketen och så gav vi oss iväg mot Kritsaravinen.

Vi har gått flera raviner förut, däribland Samariaravinen, men den här var i en klass för sig. Smal, stenig i flodbädden där man gick hela tiden och det var en hel del klättrande. Fanns järnstänger fastsatta i stenarna för att underlätta. När vi gått i två timmar skulle vi lämna ravinen där den svängde åt vänster för att komma upp på en kärrväg. Vi hittade ingen väg och alla markeringar tog slut, så vi tog en liten paus med nötter, russin och vatten och se´n vände vi. När vi gått en kvart mötte vi ett tyskt par som hade en annan guidebok. Precis där gick en annan väg upp. Vi slog följe med dom och efter ca 40 minuters ganska bekväm vandring på grusväg kom vi ner till en asfalterad väg cirka tre kilometer från Kritsa. Vi tog rast där med vår matsäck och så var det raka spåret hem. Vi kom inte till Tapes, som tanken var, men det gjorde inget. Vi fick fyra timmars vandring och ravinen var verkligen en upplevelse.

Väl hemma blev det varsin Mythos på hotellets servering och aldrig har väl en öl smakat så gott. Vi tog en liten siesta och vid fyratiden vårt sedvanliga fika med eftermiddagswiskeyn på balkongen. En dusch satt bra och på kvällen hade vi beställt middag av värdinnan på hotellet. Det var mat som hon lagade till sin familj, lamm kokt i olja och vatten med blandade örter och till det ugnsrostade grönsaker. Det var jättegott och mycket. Till desert friterad ost med honung. Allt kom från hennes egen gård. Pratade med ett holländskt par en stund. Dom hade också hyrt bil och åkte runt utan att veta riktigt var dom skulle hamna.

Kritsa är en mycket mysig gammal by, som klättrar upp efter berget, men i vårt tycke, alldeles för mycket turistbutiker. En del butiksinnehavare är allt för envisa och påträngande. Lite jobbigt att inte kunna stanna och titta utan att nästan bli jagad och tvingad att köpa något.


Resebrevet fortsätter »





HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera