Natur- och fågelskådarresa i Grekland. Del 4.

Att resa i nordöstra Grekland
De delar vi besökte är inga turistområden i vanlig mening. För oss som tidigare mestadels rest till öar och till Aten uppenbarades tydliga skillnader. Det är svårare att kommunicera med befolkningen, få kan engelska, tyska är aningen mer användbart. Man är inte van vid turister på samma sätt, ett exempel kan delges från byn Loutro. Här uppsöktes lokala tavernan för lunch, vi hälsades med ett glatt ”kalimera” av ägaren men sedan avstannade konversationen tvärt.

Vår värds kunskaper i främmande språk var lika obefintliga som våra kunskaper i grekiska. Efter lite tafatta försök att ta upp beställning såg vi till vår förvåning hur han gav sig av som ett skott på sin Vespa. Vad hände nu? Flydde han denna pinsamma situation i panik? Nej, nej, han var snart tillbaka med hustrun på bönpallen. Denna äkta hälft pratade lite tyska och nu kunde vi snart stilla hungern med ännu en suverän måltid.

Även matkulturen är till viss del annorlunda. Visst, greksallad och vanliga grekiska rätter finns men det är också mer rustik mat, ingenstans i Grekland har vi tidigare blivit erbjudna ”buffalo-beef”. Menyer, om de ens existerar, är sällsynta på engelska. Här gäller mer systemet att ta in det som föreslås eller att gå ut och kika i grytorna som på den gamla goda öluffartiden.

Prisnivån på tavernor och boenden är låg. Som parentes kan nämnas att totala kostnaden inklusive flyg, bilhyra, boende, mat, guidningar och övrigt hamnade på knappt 7000:- per person för oss, och då snålade vi inte på någonting (men vi hittade billigt flyg med Ryan). Det som är gemensamt med resten av landet är det trevliga bemötandet och den stora gästvänligheten.

Om naturen och fågelskådande
I den här delen av landet möts vi av ett grönt, vackert landskap. Nu reste vi i maj när Grekland generellt är mer grönt och blommande men känslan är att landskapet här inte torkar ut på samma sätt som i sydligare delar. Det påminner ibland nästan om svenskt sommarlandskap med ängar och skogklädda sluttningar.

Nationalparker och reservat vi besökte är mycket välordnade. Besökscentra är av hög klass, vandringsleder välhållna och bra skyltade. Tillgängligheten i områdena är god. När det gäller fågellokaler och skådning är det europeisk toppklass. Med detta sagt är det lite tråkigt att se hur få besökare som verkar dras till de här områdena trots att vi reste i den absolut bästa årstiden. I Evros mötte vi ett gäng holländska skådare på ca 12 personer, det var i stort sett allt. I Dadia träffade vi två israeliska eko-turister med medföljande grekiska guider. I Portos Lagos pratade vi med ett par engelska ornitologer, det kan ha funnits fler, området är stort.

I Kerkini såg vi ett fåtal andra turistbåtar ute på sjön, men i byn vi bodde i fanns bara nån enstaka turist utöver vårt gäng. En kontrast är ön Lesbos, Greklands kanske mest kända fågelskådar-resmål. På Lesbos ”kryllar” det av skådare i april-maj, framförallt engelsmän. Exempelvis Evros-deltat är gott och väl i klass med Lesbos, ändå är det så få besökare.

Här har Grekland och grekerna mycket att göra. De har en skatt i de här områdena som skulle kunna förvaltas bättre. Ekoturism och då framförallt fågelskådande är stort i norra Europa med Storbritannien i spetsen. Det handlar om en ofta köpstark kategori turister som borde kunna lockas till dessa suveräna lokaler. Myndigheter och lokala näringsidkare borde ta lärdom av vår vän hotellägare Nikos vid Kerkinisjön som bland annat deltagit i ekoturism-mässor i England för att marknadsföra sin lilla rörelse.

Strandäng vid kusten i Evrosdeltat.

Reflektion om landet och krisen
Under perioden vi reste rasade greklandskrisen som värst. Förhandlingar med trojkan pågick och utgången var oviss om landet skulle kunna vara kvar i euro-zonen. Vad märkte vi då av detta? Det var som sagt inte helt lätt, pga språkbarriärer, att föra några djupare samtal med befolkningen. I den mån vi fick åsikter från människor delgavs vi en stor trötthet på kris, förhandlingar och politiker. Röstning på Syriza, eller vad värre är, på nazister och kommunister, kan tolkas som missnöjesröstande så som vi uppfattade det.

I de få städer vi var inne i möttes vi av halvfärdiga byggprojekt, tomma och förfallna affärslokaler. Utmed vägar på landsbygden såg vi här och var arbetsfordon som stod och rostade vid avbrutna vägprojekt. En verkligt sorglig syn, det märks tydligt att det här är ett land vars ekonomi stannat av. Däremot verkar befolkningen på landsbygden klara sig hyfsat, de ser ut att leva sitt liv i stort sett som vanligt och försörjer sig i en väldigt lokal ekonomi baserat på småskaligt lantbruk.

Minervauggla i förfallet hus.

Hemfärd
En vecka går fort och efter tre dagar i området runt Kerkinisjön var det dags att packa bilarna, tacka Nikos på hotell Limneo och starta färden mot Thessaloniki. Ner till airport Macedonia är det drygt 10 mil så det handlar om cirka en och en halv timme med bil. En idé har slagit oss senare på hemmaplan; iom att det finns direktflyg från Skavsta eller Rygge skulle man mycket väl kunna ta sig till Lake Kerkini för besök en långhelg/kortvecka.

Hyrbilarna återlämnades snabbt och utan krångel och vi kunde sedan inta en sista grekisk lunch vid flygplatsen. Vi sammanfattade resan som väldigt trevlig och den här delen av Grekland återvänder vi gärna till.

Ett måste på fågelresa är att summera det antal arter som setts.

186 arter blev vårt facit varav många är sådana som inte kan ses på hemmaplan.

Pelikaner över Lake Kerkini.

Hälsningar Laero & Tobbe S

Fågelskåda på Lesbos » | Fågelskåda på Tilos »