Öluffa från Kreta. Del 8. Kastelorizo & Rhodos.

Fredag 24 Maj. Vi checkar ut från rummet tidigt, redan vid halvåttatiden efter en långfika på altanen. Fiskeskutan med det klingande namnet "Marco Polo" tar oss på dryga halvtimmen över till Turkiet. Mest greker som passagerare. Vi får visa våra pass vid ankomsten till Kas. Men inga krångligheter här inte. Vi lägger till vid en kaj och så kommer cyklande en Turkisk Pass-tjänsteman som kollar rent summariskt. Sen är vi mitt i stan. Ganska så turistiskt här. Flera skandinaviska charterbolag har börjat operera på Kas sedan något år tillbaka. Arne inhandlar tre bomullsskjortor á 8 € styck, lite vykort samt inköptes även ett par rullar diafilm vilket turligt nog saluföres i Kas.

Relationerna mellan Turkar och Greker här vid Kas-Kzo har enligt skepparen alltid varit goda. Man har vänner på andra sidan, gifter sig med varandra, landar fiskefångster där det passar samt idkar en omfattande handel. 11.50 var det så dags att fara åter till Kzo. Strax före avfärd dyker det upp lastbilar med mängder av varor, mest färskvaror, som ska stuvas ombord. Säckvis med potatis och grönsaker varvas med cementsäckar och TV-apparater samt byggmaterial. Allt inhandlat på marknaden i Kas under några hektiska förmiddagstimmar. Det är knappt att vi ryms ombord på hemresan. Hela utrymmet under däck är belamrat med varor.

Vid återkomsten är det fest i byn. Alla kommer med säckkärror och dragkärror för att i triumf hemföra varorna till sina hus och hem. En sådan makalös glädje vi kunna skåda när varorna anländer. Under eftermiddagen sitter vi mest Taverna och njuter av denna säregna ö. En oemotståndlig charm, vänliga människor samt en enastående natur och kultur. Vi vilja varmt från hjärtat rekommendera alla vänner att någon gång besöka ön. Vi vill dock passa på att varna för öbesök under senare delen av Juli samt hela Augusti. Enligt ortsbefolkningen är ön då invaderad av Italienare vilka firar sin semester här. Då är det hart när omöjligt att få sig ett rum eller plats på någon taverna. Men Maj, Juni och September, då ska man till Kzo fara. Man må betänka att tillgången på Hotellrum o studios är begränsad. Det finns dock att tillgå ett antal privatrum . Alla känna dock alla på ön, så det är bara att fråga efter rum var som helst så får man tips.

Under eftermiddagen är det vernissage på Tavernan. Ett antal äldre Brittiska damer har under veckan haft akvarellmålarkurs på ön och utbjuda nu valda delar av sin produktion till försäljning. Fatalt!! Birgitta blir genast förtjust i tvenne alster samt inhandla dem för totalt 75 €. Men vackra är de. Dock, somliga straffar Gud genast. Birgitta fick strax efter inköpet ett nedrasande svalbo i huvudet så att ägg och lera skvätte.

Under aftonens väntan på färjan blir vi av slumpen bekanta med just den konstnär som förfärdigat Birgittas tavlor. Konstnärerna skola ävenså fara med nattfärjan till Rhodes, och ha liksom vi bokat hytter. Färjan kommer på tidtabell och avgår timmen senare med destination Rhodes. I Hytt nr 6 sova vi skönt under resan. Vi ringde under denna eftermiddagen till vår vän Nikolas, han med "Kamiros" rumsuthyrning i Rhodes gamla stad. Tel 0030 241033545. Jodå, ett rum skulle fixas till oss där vi bott vid tidigare tillfälle. Nyckeln skulle gömmas på finurligt ställe så han slapp stiga upp mitt i natten för att öppna för oss då vi skulle anlända vid femtiden på lördagsmorgonen.

Nu gjorde vi ett dubbelfel i arla morgonstunden. Dels att vi inte tog reda på att färjan ju faktiskt skulle ligga vid kaj ända fram till 08.30-tiden, och att alla som önskade fingo disponera hytterna ända fram till klockan 07.45, dels att vi gick in i fel stadsport i fästningen och hamnade åt h-e bland en massa utgrävningar fjärran från centrum i staden.

Alltnog, vi gick tillbaka och nådde efter en dryg promenad fram till den adress där vi skulle finna natthärbärge samt nyckel till detsamma. Ett kuvert med texten "Hello" samt en pil ritad rakt ner i gatan. Men ingen nyckel. Klockan är nu strax före sex och det börjar ljusna. Vi letar på alla upptänkliga ställen men ger upp efter ett tag och återvänder ner till torget med fontänen. Här var i sanning öde. Icke ett liv, tunga ståljalusier neddragna för alla butiker. Totalt tyst och öde. Endast några väktare gjorde sina rundor på de öde gatorna. Strax runt halv sju på morgonen fann vi dock ett ställe där en kopp fika kunde inhandlas. Kaffet gav nytt liv i två småfrusna öluffare på irrfärd.

Rhodos

Vid halvåttatiden kontaktade vi "Kamiros" och bad honom visa det geniala gömstället för rumsnyckeln. Nja, Hr Nikolas själv hade haft det snärjigt under gårdagens afton, och då valt att skicka sonen att gömma nyckeln invid huset. Invid och invid?? Hr Nikolas nödgades via mobilen ringa sonen och fråga var i fridens namn nyckeln fanns. Detta efter idogt letande. Sonen visste råd. Han hade gömt nyckeln under en sten på andra sidan gatan!!!! Nåja, vi slapp ju en natts hyra i alla fall. Kvickt fick vi så vårt rum, men då hade klockan blivit runt nio på förmiddagen.

Efter att ha avlyssnat "Ring så spelar vi" på kortvågen, drog vi oss ned till centrum. Här var det scenförändring. Alla butikerna öppna och massor av strosande turister vandrande. Fullt med folk på de nu öppna serveringarna.

På aftonen fann vi en suveränt trevlig Taverna i gränderna. Kostas var namnet. Två bröder, mera troligt tvillingar, skötte serveringen. Det var ingen stor taverna, men så trivsam. Bra mat, gemytlig atmosfär samt till detta en lika angenäm prisbild. En liten pärla i en eljest väl turistisk gamla stan på Rhodos. Stället fylldes till sista plats innan klockan slog åtta.

Kastelorizo på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera