Lefkas juni 2000
Arlanda kl 06.12. Planet skulle avgått 07.00 från Arlanda, men nu har vi fått besked om att det är försenat. Vi var här i god tid och har ätit vår frukost, så det blir till att spela yatzy och titta i taxfreebutikerna. Vi brukar göra så när vi reser tidigt, vi tar med oss frukosten, så har man något att göra när man väntar och man sparar samtidigt tid hemma på morgonen (natten) och man sparar pengar eftersom det är dyrt att äta på flygplatser.

Nu har klockan hunnit bli 09.30 och nu bär det äntligen av! Det känns spännande eftersom vi ska till ett nytt resemål.

Vilket fräscht hotell vi hamnade på! Lefko heter det och ligger i Nidri på den Joniska ön Lefkada. Här är otroligt vackert, allt är så grönt. Har aldrig sett något liknande i Grekland. Det brukar ju som bekant bli uttorkat snabbt här nere. Men det är ju tidigt på året ännu, 6 juni.

Vi fick bästa läget på hotellrummet. En månad före avresan faxade jag ner till hotellet och bad om balkong mot poolen. Faxet hade de sparat och gav det till mig tillsammans med nyckeln till hotellrummet och sa att de hoppas att vi skulle bli nöjda. Det blev vi verkligen. Ja, med allt utom sängarna. Angelique tyckte att sängen var bra, men jag tyckte i vanlig ordning att den var för hårt. Dagen därpå fick jag i alla fall en filt att lägga under lakanet och det hjälpte faktiskt en del.

Nidri är en liten ort, här bor ungefär 700-800 personer när det inte är turistsäsong. Det var nog tur att jag inte visste det när jag beställde resan, då vet jag inte om jag hade valt det här stället. Men det känns inte så litet, även om det inte är mycket att gå omkring i, vilket jag annars tycker mycket om. Jag brukar inte vara ute efter någon storstadskänsla, men jag vill gärna ha en liten stad i närheten, ett ställe där man kan vandra omkring i timmar och hela tiden upptäcka nya saker. Konstigt nog saknar man inte det i Nidri. Man känner sig snabbt hemma och tack vare att det finns många butiker och restauranger, är det ändå roligt att promenera här. Den lilla hamnen är mysig och byn är verkligen avkopplande. Det är svårt att beskriva en känsla, men när man kommer till Nidri, känner man genast att hit vill man tillbaka igen.

Ön Lefkada är i storlek som Kos, ungefär 290 km2. Endast 10,2 procent är plan mark, det en del kullar, men allra mest berg. Högsta berget är 1 158 m över havet och heter Stavrota.

För att ta sig till ön åker man över en lång bro som går över en kanal som började byggas redan 650 fk.

Om man går längs huvudgatan, kommer man att passera en butik vid namn "Dionysos" (vinguden). Det här är ett systembolag i miniatyr, men med lite läsk, godis och tobak också till försäljning. Här är det bra priser och ett bra utbud av grekiska viner, vilka man definitivt bör smaka. De håller en bra klass och är givetvis billiga eftersom man befinner sig här nere. Kan man inget om olika märken, brukar det ändå gå bra att chansa, sällan blir man missnöjd. Vill man smaka det lokala vinet, ska man titta efter "Vertzamo".

På väg från flygplatsen bytte vi några ord med ett par andra resenärer som satt i närheten av oss. Det började med att bussen blev stående lite väl länge vid ett hotell när den skulle släppa av gäster, vilket en av damerna kommenterade. När vi kom till hotellet fick vi rummen vägg i vägg. Våra grannar var två medelålders svägerskor som vi kom att ha en mycket givande vecka tillsammans med. Vi gjorde det mesta ihop och det visade sig att vi inte bodde lång ifrån varandra hemma i Sverige heller. Så framöver blir det bildvisning med gemensamma semesterminnen, grekisk sallad och grekiskt vin tillsammans.

Den här semestern har jag tagit en del diabilder. Det är inget jag brukar göra speciellt ofta. När jag reser med min man, står han för den biten. Nu är han dock hemma och det kan ju vara roligt även för honom att se diabilder från Lefkada, speciellt då han aldrig varit här förut.

Pappersbilder i alla ära, men det är ändå något speciellt att ta fram projektorn i vintermörkret och titta på semesterminnena och drömma sig tillbaka till härliga dagar i den Grekiska hettan med allt vad som hör därtill.

Eftersom resan är tillsammans med min dotter, har det blivit en hel del tid vid poolen. Jag brukar lägga upp mina resor annorlunda när jag reser utan barn, men det har varit härliga dagar. Vi har solat och badat och på kvällarna har vi suttit på restauranger och även på barer.

En kväll var vi på Sail Inn, det populäraste diskot i Nidri. Det var verkligen ett mysigt ställe, men vi gick faktiskt på grund av att det blev så högt till sist. Det var nog första gången jag lämnade ett diskotek av den anledningen.

Det finns trots byns storlek en hel del restauranger och vi var bland annat på ett bra ställe som hette "Ouzeri I Trata". Lena och Inger hade varit i Nidri tidigare och då ätit här. Stället höll bra priser och personalen var mycket trevlig. Restaurangen låg bara några meter från huvudgatan. Hit kommer jag absolut att gå tillbaka när jag kommer till Nidri igen.

Ett annat ställe jag kommer att äta på igen är "Dimitris", en restaurang två kilometer upp i bergen. Vi var dit en kväll och vi promenerade fram och tillbaka. På vägen dit passerade vi en hönsgård. Här fanns dock inte enbart ett hönshus, utan även bostäder för skuttande hyresgäster. Här bodde hönsen, tuppen och flera kaniner tillsammans. De verkade inte bry sig om varandra överhuvudtaget och när vi promenerade hemåt, hade de alla "gått hem till sitt".

Kvällarna var ljusa lite längre här, eftersom vi inte befann oss så långt ner i Grekland, men alla som har varit söderöver, vet hur snabbt det blir mörkt och då menar jag verkligen mörkt. Så när det var dags att bege sig ner till Nidri igen, var det alldeles svart ute. Inte fanns det några gatlyktor heller. Men vi hade tur, det var halvmåne och den lyste upp vägen tillräckligt åt oss. Det var en speciell känsla att gå där i mörkret och tystnaden. Det är härligt att kunna gå var man vill, utan att behöva bekymra sig över att man nog inte borde gå här efter mörkrets inbrott. Greker är som bekant inte lika benägna som många andra att ta chansen och överfalla ensamma kvinnor på nätterna. Av någon konstig anledning verkar även de utländska turisterna ta efter deras fördömliga vana.

"Dimitris" hade bra mat och givetvis en vacker utsikt. Menyn var skriven på en jättelik griffeltavla som satt på väggen. Rätterna var inte lika många som på de flesta andra ställen, men det gjorde ju det hela enklare när man skulle välja.
Dimitris själv sprang allt snabbare, ju senare det led. Här hade man inga servitörer anställda. Den ende som fanns till hjälp med att servera, var en kille i 12-13 års ålders, som genast visade sig ha ett gott öga till Angelique. Det var emellertid inte ömsesidigt, men likafullt roande, vilket hon också tyckte.

Här såg vi också en lite udda gäst, liten jämfört med de andra gästerna, men väldigt stor jämfört med sina gelikar. En spindel kom klättrande från ett bord upp till en av utomhuslamporna på en flera meter lång tråd. Där satt hon sedan blick stilla så länge vi såg henne.

Andra djur som man då och då träffar på i Grekland är små ödlor, vi hade turen att ha en på hotellets uteplats. Vacker vet jag inte om man kan kalla den, men mycket fascinerande att se på. Vi lyckades faktiskt studera den på väldigt nära håll. De är ju annars ganska skygga små varelser.

En dag under vår semester var vi ute till havs. Målet var Meganisi, en liten ö i närheten av Lefkada. På vägen dit stannade vi till vid en ö med en strand som man bara kan ta sig till per båt. Vi solade och badade här ett bra tag här. På väg hit hade vi turen att se delfiner. De simmade efter båten en stund och det var fascinerande att se dem i frihet.

Båten vi åkte med hette "Nidri Star" och gissningsvis var vi ett 40-tal passagerare. Det var underbart att sitta i fören med benen dinglande över relingen och njuta av havet och solen och den vackra omgivningen. Guidningen på turen var tyvärr under all kritik, men för en kostnad av 75 kronor för mig och ingen kostnad alls för min dotter, kan man inte klaga.

När vi kom fram till Meganisi, hade vi två timmar på oss att se oss omkring. Vi vandrade direkt upp till den lilla byn Spartohori uppe på berget ovanför hamnen. Där parkerade vi oss och njöt av utsikten och grekisk sallad. En snabb titt på byn och sedan var det dags att ge sig av med båten igen.

När vi var nästan hemma, passerade vi ön Skorpios. Det var ju här som Aristoteles Onassin höll till och så även Maria Kallas och senare Jaqueline Kennedy. Ön ägs nu av hans 15-åriga barnbarn Athina eftersom hennes mor Kristina gick bort -88. Även Kristinas bror är död och Athina äger därför också en liten grannö. Hon ses sällan här, men det finns alltid personal som håller efter hennes ö. Här finns även en familjegrav, men dit har inga utomstående tillträde. Man får över huvud taget inte besöka ön, förutom med undantag av två väldigt små stränder som allmänheten har tillträde till. Naturligtvis gick vi i land vid den ena, så nu har vi badat på Onassis privata ö Skorpios. Ön ligger väldigt nära Lefkada, man ser den från Nidri.

Är man intresserad av vindsurfing, känner man säkert till byn Vasiliki. Vi surfar inte, men tog ändå lokalbussen dit en dag. Den här orten ligger på södra delen av Lefkada. Nidri ligger på den östra sidan. Stället är väldigt litet och surfar man inte, har man nog ganska tråkigt här, för stranden är inte speciellt mysig. Hamnen har visserligen sin charm, men den lever man inte på en hel vecka. Maten och servicen på restaurang "Alexander" kunde man i alla fall inte klaga på. Här blev vi också bjudna på en varsin Metaxa efter maten och Angelique fick ett litet snapsglas med apelsinjuice att skåla med.

Eftersom det här är ett utpräglat ställe för vindsurfing, blåser det således en hel del. Den dagen vi besökte stället, var det nästan omöjligt att ligga och sola. Men, kanske vänjer man sig, eller också bryr man sig inte så mycket om man är en inbiten surfare. Ska man surfa, måste man ju ha lite vind i seglet.

För att göra en kort sammanfattning: Lefkada är ett bra semestermål oavsett vilken ålder man tillhör. Det regnar sällan på somrarna och den grönska som finns, stannar hela sommaren, tack vare vinterns alla regn fick vi lära oss på resebolagets välkomstträff. Invånarna är trevliga och avkopplingen från Sverige och dess vardag är total här nere. Väl värt ett besök.

Katharina Wallenborg