Söndag

Vi hade sovit gott och gick upp på takterrassen vid 9-tiden. Här var sol och lite moln, 27 grader. Frukosten bestod av färskpressad apelsinjuice, kaffe, bröd med skinka, ost, marmelad, honung, den obligatoriska sockerkakan och utsikt mot havet på den ena sidan och bergen på den andra.

Vi pratade med Nikis om att vi skulle åka ner till Chora Sfakion på södra kusten. "Sfakia är OK, men Loutro är bättre", sa' han. "Men det bästa, det är Finikas, bara runt om nästa hörn med en mindre båt. Jag brukar åka dit och fiska, det är mindre och inte mycket turister där, men fint. Ni kan bo där, men kom ihåg att pruta på rumspriset", sa Nikis. "Finikas" det lät som något för oss, även om det där med att pruta på priset inte brukar vara vår starka sida. Tycker vi om stället, och tycker vi priset svarar mot vår budget, accepterar vi. Sen håller vi hellre igen på t.ex. att inte beställa in för mycket mat, som vi i alla fall inte orkar äta upp! Ett annat ställe, som vi har lärt oss att hålla igen på, det är att inte lägga sig på en solstol för att sola en timme eller två, ofta med en parasoll, som vi inte vill använda.

Vi hade nästan lite "dåligt samvete" över att lämna denna trivsamma pension med det värdparet och vi sa i alla fall inte något om, att vår plan var att inte återvända förrän vi skulle flyga hem. "Vi stannar på södra kusten några dagar, kanske mer, vi får se", var vårt besked. Vi ville inte att de skulle hyra ut rummet, om vi nu återvände . . .

Kl. 11.00 gick buss nr. 110 från Chanias centrala busstation. 3.200 dr. kostade turen till Sfakia för oss två och i nästan två timmar körde vi upp över De Vita Bergen (Lefka Ori) och ner till kusten längs Imbriosravinen. Det var en flott resa, serpentinväg, för det mesta av bra kvalitet och chauffören var rutinerad och van vid turen. Sfakia bestod av en mindre hamn med tavernor, caféer och rum att hyra på piren. Vi föll strax för frestelsen att ta ett rum med havsbrus och utsikt från balkongen (8.000 dr.) innan vi satte oss och njöt solen, - och en lunch med tzatziki, grekisk sallad, souvlaki och retsina = 4.000 dr. Vi hade havet 2 meter från bordet, vågorna brusade, solen sken, vi hade tagit en extra veckas höstsemester, - vi njöt!

Att vi borde ha tagit båten "Daskalogiannis" som kom kl. 16.30 till Loutro, gick upp för oss först nästa dag.

"Daskalogiannis" var en bred färja, som vi bedömde kunde ta några hundra passagerare. Den kom från Agia Roumeli med passagerare, som hade gått i Samariaravinen - och färjan var PACKAD! Så vitt vi kunde se, STOD passagerarna upp på alla tre däck, som sill i en tunna. Hur många var det med färjan? Är det någon som var med, och som kan berätta? Var det 1.000 passagerare? Var det fler? De gick av färjan i en lång ström som aldrig tycktes ta slut, till väntande chartrade bussar. Våra tankar gick förstås till de sorgliga färjeolyckor som nyligen hänt, när vi såg denna överfyllda färja. Men vem bryr sig, förrän det händer något? Vem har gått i Samariaravinen och åkt med den överfyllda färjan? Vad tänker man? Har man något val, annat än "att ta chansen"?

Klockan sju kom ännu en färja, den kom från Europas södraste ö, Gavdos, där långt ute i det libyska havet. Det var en gammal skorv, som hette "Sofia". Den gungade ordentligt i vågorna för att komma in till Sfakion. Var det den GAMLA "Skopelitis" från Småkykladerna? Den liknade gamla Skopelitis en del, men det var väl ändå inte den! "Sofia" fick göra flera försök, innan det lyckades att lägga till vid piren.

Det var fortfarande varmt, 23 grader, och kvällen tillbringade vi med att äta middag på piren, dricka kaffe och metaxa. Månen var oval som en citron, den lyste och speglade sig i havet. Vi kunde stanna där hur länge som helst. Det var bara härligt att vara i Grekland i oktober.

Måndag

Denna dag hade vi planerat att åka med båten till Loutro kl. 10.00, en övernattning där och så vidare till Finikas en dag eller så. Men, men, men, vi skulle naturligvis ha börjat med Finikas redan om söndagen och så "arbetat oss tillbaka" till Sfakion igen. Jag hade glömt att tänka, planera ordentligt - men det är svårt att alltid göra det "rätta", man har semester och det ska finnas utrymme för improvisation.

Det blåste lite. Inte så mycket, tyckte vi, men tillräckligt för att flickan i det lilla båtkontoret på piren kunde informera "No boat today". "Tror du den går senare i dag?" "No boat today" var svaret.

OK, vi hade sett Sfakion, och beslöt att ta första bästa buss tillbaka till Chania och snarast studera guider och kartor för att finna ett nytt mål. Vi är "luffare", nyfikna, - och Kreta är stor med massor av möjligheter. Knossos, Samariaravinen, kloster, Faistos och mycket, mycket mer. Vi ville gärna se små bergsbyar eller mindre ställen vid kusten.

När vi kom till Chania tog jag en Läkerol - och det skulle jag aldrig ha gjort. Den rev med sig en plastfyllning från en tand - och det var väl tur att vi inte satt i Finikas, i lite "blåsväder" när det var "no boat today" (och inte heller nästa dag!).

Vi fick kontakt med en ung grekisk tandläkare i Platanias. Hon kom från Thessaloniki, var utbildad i Manchester och hade nu gift sig med en man från Kreta. Hon var ensam i sin praktik, tog själv telefonen, var både tandsköterska och tandläkare på en gång, sa "Don't close your mouth" medan hon gick en runda i sin praktik för att hitta klistret, så hon kunde sätta dit den gamla plastfyllningen - efter att ha rensat och förberett tanden först. "Men ta lite hänsyn till vad du biter i, så ska du nog klara det till du kommer hem. Annars kommer du bara igen! Besök sen din tandläkare när du kommer hem. Vad kostar en porslinskrona i Skandinavien? Om du var min patient, skulle jag rekommendera en krona."
I Danmark, där jag bor, betalar jag c:a 6.000 danska kronor för en guld- eller porslinskrona. Eller nästan 300.000 drachmer. I Grekland kostar det 70.000 dr., berättade tandläkaren medan hon skrev ett utförligt kvitto på 15.000 dr. för "cementeringen".

Hmm, 70.000 dr. mot 300.000 dr. för en guldtand hemma. Det vill säga, att när jag nu skall ha en ny guld- eller porslinstand, bör jag beställa en 14 dagars resa till Grekland - det måste jag ju kunna finansiera för skillnaden mellan sjuttio och trehundra tusen. På så sätt har jag GRATIS semester i Grekland varje gång jag skall ha en ny krona i munnen! Sju arbetsdagar skulle räcka för att göra en krona, sa tandläkaren.

Det är bara med att hoppas, att man knäcker en tand, eller två, om året, - så är greklandssemestrarna hemma!

Kvällen tillbringade vi i Chania, vi besökte en skivaffär - Charis Alexiou hade just gett ut en ny cd och den var vi glada över att få tag på. Även ett par av hennes äldre cd lockade. Charoula, som hon också kallas, sjunger så vackert.

På hamnen passerade vi också ett par kändisar hemifrån. "Keld & Hilda" är kända sångare i Danmark. De skulle uppträda i Platanias ett par kvällar senare när "Se og Hør" hade Miss Solskenstävling. Men då var vi lyckligtvis över alla berg igen.

Det var förvånansvärt svårt att hitta ett ledigt rum med havsutsikt, där var tydligen många gäster även om det var oktober. Vi fick ett rum med bad, kylskåp, balkong, 8.000 dr. Det var visst standardpriset vid denna årstid.

Vi hittade snart "vår" favorittaverna "Caravella" där vi fick välkryddade och hemlagade grönsaksrätter, grekisk musik och trevlig betjäning. Middag med vin för två: 4.000 dr.

På kvällarna satt vi på Paleochoras torg med små caféer, där "alla" tycktes sitta och prata, slappa och bara studera kvällslivet.

Om torsdagen tog vi den lilla färjan Elefonisos en timme västerut längs kusten till ön Elafonissi. Här var allt bara så blått, himmel och hav, den grunda övergången mellan Kreta och Elafonissi inbjöd till att gå de få hundra meterna på skön sandbotten över till Elafonissi, där de närmast vita sanddynerna påminde om Falsterbo, och havets kristallklara blågröna färg var som den vackraste söderhavslagun. Vi njöt!.

På turen tillbaka med Elafonisos blev vi åter påminda om säkerheten på båtarna. Denna gången var det inte grekerna vi vill kritisera. Man hade nämligen stängt av till översta däck med ett rep. Men det kunde inte hindra barn att krypa under och deras föräldrar att hoppa över repet - för upp på däck skulle de. Besättningen sa "stopp, nu räcker det, inte fler där uppe". Men det struntade turisterna i. Upp till solen skulle de. Vi turister bör respektera de regler som gäller, precis som de grekiska besättningsmedlemmarna borde respektera "rökning förbjuden" på bildäck, detta gäller väl inte bara för oss turister!?! I bussen tillbaka till Chania var också "rökning förbjuden", men detta gällde varken chauffören eller hans väninna, som rökte den ena cigaretten efter den andra. Jag undrar jag, vad de hade sagt, om jag hade tänt en cigarett?

Kvällen tillbringade vi i Chania, men vi saknade redan södra kusten och den lugnare miljön.

Lördag

Det är ganska mysigt att ha tv på rummet i Grekland. Inte för att vi tittar så mycket, men man kan ju alltid sätta på tv:n medan man gör sig färdig på morgonen. På Chanias lokala tv-kanal, jag tror den heter Kidon, kunde vi denna morgon bl.a. se Jiannis Parios sjunga hela tre sånger till bilder av landskap, vacker flicka och honom själv. "Tosa Grammata" och "Dose mou ligaki ourano" var ett par av de fina sånger han sjöng. Jo, nog kunde vi tänka oss att kunna ta grekisk tv här hemma. Det skulle kanske hjälpa språket också.

Dagen skulle utnyttjas och det blev till ett besök i Falassarna, på västkusten, 20 km väster om Kastelli. Här hade man, liksom vid Paleochora, ett imponerande antal växthus där man odlar tomater till hela Grekland om vintern. Där var dessutom ett par stränder, några tavernor och en del rum att hyra. Man höll dock på att slå igen för säsongen på den taverna vi hade satt oss för att få en ouzo. Man serverade en "raki" i stället, men nej tack, det kan inte kompensera för en ouzo inte. Vi satt och njöt utsikten över Falassarna tillsammans med taxichauffören, som hade kört oss dit från Kastelli. Vi talade lite om färjeförbindelserna mellan Kastelli och fastlandet, Peleponnesos och Pireus. En gång i veckan till Pireus, lite oftare under högsäsong. Men nu "there has been an accident in Greece, so . . .", chauffören tog själv upp ämnet, - någon lokal färja hade tydligen dragits in på rutten från Kastelli. "Ja, där har ju faktiskt varit tre olyckor", sa jag. "No, two" sa chauffören. "Jamen, där var ju två vid Naxos, förutom den vid Paros", sa jag. "No, there was only one at Naxos, where there was an American that died." Jag berättade då om Express Artemis, som gick på ett sandrev strax utanför Naxos. "Oh, that happens all the time", var svaret. Jag mindes att jag hade sett något på tv om rättegången på Siros och jag frågade om han visste något om vad som hände, men det var tydligt, att han inte ville prata om det, så vi övergick till ett annat ämne.

Natten till söndag landade vi på Kastrup. Det var månsken även här. Stjärnorna tindrade och det var 10 grader. Vi körde hem och tog ett glas kall retsina, eller var det två. Söndagen gick åt till att "landa", låta de nya cd-skivorna snurra på cd-spelaren samtidigt som tvättmaskinen snurrade. Vitlöken doftade i köket.

Nu gäller det att klara vintern. Med grekisk musik i huset, några flaskor metaxa och besök på någon grekisk taverna här uppe i norr, ja, då SKALL det gå. Men bäst mår vi, när nästa biljett är beställd. Blir det en vecka till Aten i april, eller kan vi vänta till en öluffarsemester i Kykladerna? Eller blir det en luffarsemester på Kreta? Vill man undvika färjor, då kan Kretas södra kust vara ett bra alternativ. Finns säkert många fina smultronställen längs hela denna kustremsa och skulle man ha lust med en mindre ö, ja då finns det övernattningsmöjligheter på Gavdos. Söder om den östra sidan av Kreta finns en ö, som ser fin ut, Chrissi Island. Och t.o.m. en ö, som heter Koufonisi, ligger där nere! Dock utan övernattningsmöjligheter.

En rundtur från Chania kunde t.ex. gå med buss till Paleochora, minst en dag till Elafonissi är ett måste (om det inte blåser allt för mycket), en båttur längs kusten till Sougia, Agia Roumeli, Loutro (med nytt försök att komma till Finikas), Chora Sfakion och eventuellt vidare österut, övernattningar efter tycke och smak, väder och antal semesterdagar. En båtresa till Gavdos med eller utan övernattning kunde också vara en möjlighet, utflykt från Paleochora måndag och onsdag. Det är härligt att drömma . . .

Marianne Westhausen