|
Båtluff
1999-juni-07-21
Vi
som luffade var, jag Anders, hustrun Evy och dotter Helene.
Helene är 14 år, vi andra är inte 14 år.
7/6
Kl 0250. Något trötta startar vi från Roslagen mot
Arlanda. Jag kör lite försiktigt för det vore inte roligt
att krocka med en älg eller annat vilt, nu när den äntligen
skall bli av. Vår båtluff.
Efter parkering på Benstocken och skjuts till terminal 5 börjar
vi leta efter vår incheckning. Var? Paniken drabbar mig, är
det idag som vi skall åka eller har jag läst fel på
biljetterna? Står det kanske 6/7? Nä, en diskret smygtitt
visar att det är rätt dag. Aha där är vår
disk, vi såg den inte för det finns ingen kö framför.
Jaså ryggsäckarna är specialbagage. Jag ser mig om och
det finns gott om säckar, det verkar inte så ovanligt och
special tycker jag.
Framme vid vår gate är det lika lugnt. Var är alla som
skall åka till Santorini? Jo, så sakta fylls det på
och vi kan nog fylla ett plan. Planet ja, det är tur att familjen
är lite åt det småväxta hållet, för
det är inte mycket till plats mellan stolsraderna.
Flygningen är som dom brukar vara. Omväxlande monoton och
stressig med inköpslistor vagnar och brickor. När vi närmar
oss börjar jag att försöka lista ut vilka öar som
är vilka, men misslyckas nog ganska grundligt.
På flygplatsen är det ganska lugnt, vi verkar att ha landat
i en lucka när det inte är så många plan på
gång. Nu skall vi till hamnen. Om vi skall åka buss måste
vi först upp till Fira och sen därifrån till hamnen.
Vi vill ha en lite bekvämare start och tar en taxi dit för
3000. (För det priset får vi också se livet passera
revy.)
Hamnen ligger på insidan av kratern, på den enda plats som
det gick att bygga en väg ner till havet. Jag har hört talas
om den vägen, men inte sagt något till Evy. Vår chaufför
visar sig var ättling i rakt nedstigande led till en Kamikazepilot.
Han trampar gasen i botten i
nerförsbackarna och vi far som en förlupen störtbombare
mot katastrofen. Strax före kurvan full broms, runt hårnålen
och full gas igen. Blekare än vanligt vacklar vi ut i värmen
Hamnen är en gudsförgäten plats, men vi parkerar oss
på första bästa taverna och beställer in Amstel
och sallad. (cola för Helene) Jag kollar när det skall gå
att komma till Naxos. Det går en katamaran snart och en stor båt
om 2 tim. Småsnål köper jag biljetter till den stora
båten.
Vi väntar i 32 graders värme. Båten är såklart
en halvtimme försenad, men vi har ju semester.
Att åka båt är roligt, första timmen. Uthärdligt,
andra timmen. Sen börjar det att bli långtrå-kigt.
Det förklarar Helene för mig, grundligt och ofta. När
det dessutom bullrar, blåser och faktiskt blir lite kyligt ligger
myteriet i luften. Via Ios kommer vi till sist fram till Naxos.
Roomsarna anfaller! Det börjar att skymma och vi hänger med
första bästa. Han stuvar in oss i sin skåpbil och kör
oss till sitt pensionat. Vi får en liten lägenhet som verkar
bra för 6000 per natt.
När vi installerat oss promenerar vi in till centrum, det tar ca
10-15 min. Vi stannar på det första matstället som vi
kommer till, det ligger i en gränd som lutar kraftigt. Evy blir
nästan avknuffad från stolen av en bil som tränger sig
fram. Spännande!
Vi letar oss tillbaks till vårt "hem" och somnar ovaggade.
8/6
Jag vaknar vid halvniotiden, lite tung i huvudet efter gårdagens
övningar. Det ingick nämligen 0,5 liter vin i måltiden.
Kombinerat med en dag som börjat kl 2 på morgonen och slutar
kl 24 på natten så sätter det sina spår.
Det finns en supermarket och ett bageri i kvarteret bredvid och jag
går och handlar lite juice och bröd. Familjen sover fortfarande
så jag tar en promenad och letar efter stranden. Jag hittar en
väg genom kvarteren som borde leda dit, men orkar inte gå
ända fram utan återvänder till familjen som visar tecken
på att vakna.
Jag får klagomål på att jag inte har köpt smör
och jag försöker förklara att det inte var så lätt
att hitta någonting i affären. Detta möts med hånfulla
fnysningar.
Efter frukosten har hela familjen piggnat till och vi letar oss ända
ner till stranden. Det är en bit och vi inser att vi skulle ha
bott närmare centrum. Nästa gång skall vi bo antingen
vid stranden eller i gamla stan.
Vi går hamnpromenaden fram och ut till porten av det inte färdigbyggda
Apollotemplet. Det är alltså ingen ruin utan det blev tydligen
inte färdigbyggt. (Ofärdigt?) Nåväl vi letar oss
ge-nom stadens gränder upp till arkeologiska museet. Letar är
ordet för det finns inte ett normalt gathörn med räta
vinklar. Allt för att förvirra fienden.
Det börjar bli dags att vila middag och vi tar oss "hem".
Efter att ha hämtat oss går vi åter in till stan och
sätter oss på en tabepna på hamnpromenaden utrustade
med en bunt vykort. Helene äter en glassportion med frukt som är
så stor att vi måste ge oss ut i solen och värma upp
henne.
Efter ännu en upptäcktsfärd i gränderna börjar
det att bli dags för middag. Vi provar El
Grecco som ligger en trappa upp med en fin utsikt över hamnen.
Det är gott men lite dyrt och vi skulle nog ha föredragit
att sitta lite närmare folklivet. (Utan att bli påkörda)
Vi går till en affär provar några sorters Kitron, en
likör gjord på blad av en sorts citron som man odlar här.
En specialitet för Naxos. Vi köper den starkaste och minst
söta.
I morgon skall vi bada men nu är det dags att leta sig "hem".
9/6
Vi sover till kl 10 och tvättar lite kläder, vi har köpt
med påsar med Y3, fast vad man skall tvätta med den mikroskopiska
mängd tvättmedel som finns i en påse vet inte jag. Nästa
gång blir det vanligt tvättmedel. Tvättlinan däremot
hade vi användning för.
Efter en enkel frukost går vi ner till stranden. På vägen
köper vi bastmattor. Stranden är hyf-sad. Det finns en lång
rad med stränder bortåt och dom blir bättre ju längre
bort dom ligger, men denna duger åt oss. Helene propsar på
och får hyra en solstol. Vi badar och det måste vara ganska
varmt i vattnet, för jag är normalt en stor badkruka.
Vi är inte kvar så länge utan tar det lite försiktigt
med solandet. När vi kommit "hem" går Evy och Helene
upp till supermarketen för att köpa glass. Dom kommer tillbaks
skakade och be-skriver något som liknar en blandning av upptäcktsresa
och glaciärforskning. Nu förstår dom att jag hade problem
med att köpa smör.
Efter en liten siesta går vi åter in till stan. Evy köper
solglasögon och vi sätter oss på prome-naden och suger
på en öl, Helene tar en dricka.
Det börjar att bli dags att köpa biljetter till Amorgos. Denna
gång blir det en katamaran.
Kvällens middag avnjuts på Poppis grill. Där härskar
en Madam av det bestämda slaget. Vid beställningen velar vi
lite när hon frågar "potato?" och hon avgör
frågan genom att bestämma "one potato!" innan vi
hinner blinka. Stället är lite enklare än dom andra på
promenaden, men maten är god och ganska billig. Här är
alltid fullsatt på kvällarna, om det är för maten
eller för att se Madam i aktion vet vi inte.
Vi jagar åter ut Helene till Apolloporten där vi ser på
solnedgången tillsammans med många andra.
10/6
Vår packning verkar att ha blivit större, men får ändå
rum i ryggsäckarna. Nick kör oss till hamnen. För vi
skall till Amorgos.
Det blir lite rörigt när det kommer in en stor båt och
två katamaraner nästan samtidigt. Jag ger inte mycket för
grekisk organisation, men det går undan. Båtarna kastar
ankar och svänger runt och backar in till kajen, stora luckan ner,
av med folk, på med folk, och iväg. Det ges ingen tid till
att tveka eller fumla. Tre båtar blir tre köer och hälften
av passagerarna står i fel kö. Det är spännande.
Helene påstår att utan henne skulle vi ha hamnat strax bortom
Otahiti. Eller möjligen väster om Pernanbucko.
Nu blir det båtluffning de luxe. Luftkonditionering och film,
så här skall det se ut. Jag förstår att erfarna
luffare fnyser, jag brukar också fnysa åt lyx. (Ända
tills jag får prova själv.) Fast om det går hög
sjö lär det inte alls vara roligt har jag läst. I dag
är det ganska lugnt och det stänker bara på rutorna
lite.
Båten går direkt och vi är framme på mindre än
en timme. Så irrar vi omkring lite tills någon frågar
om vi vill ha ett rum. Det vill vi så vi följer med och tittar
på ett. Det är ganska litet men får duga åt oss,
7000 vill han ha för det och vi betalar.
Vi bor centralt men det betyder inte så mycket, för Katapola
som orten heter är så liten att även utkanterna ligger
centralt.
När vi vilat lite tar vi en promenad runt viken till en strand
och tar oss ett dopp.
Efter middagen sitter vi på balkongen och fikar och får
inblick i grekiskt familjeliv. Vi ser nämligen rakt in i ett vardagsrum
tvärs över gränden. I morgon skall vi till klostret
Hozoviotissa, i fortsättningen kallat klostret.
11/6
Genom min klumpighet missar vi 10 bussen och får ta den som går
1130 istället. På väg till klostret åker vi genom
Chora, som alla huvudstäder heter på öarna. Den ser
liten och vit ut.
Det är åsnetrappor upp till klostret, ganska många
steg, det blir mycket varmt. Klostret ser ut som ett vitt svalbo som
är klistrat på bergväggen. Som djupast är det 4
meter men det lär vara 8 våningar högt.
Det visar sig att Evy och Helene inte är anständigt klädda.
Fyy!! Dom måste låna en sorts klänningsliknande sak
för att få komma in. Man får se några rum och
blir sedan bjuden på vatten, någon sorts marmeladgodis och
likör.
Klostret är från 800 talet eller 1088, beroende på
vem man skall tro.
Jag hade planerat en liten fotvandring tillbaks till Chora, men Helene
strejkar så vi väntar på bussen. Det blåser och
svalkar lite vid busshållplatsen så det är uthärdligt.
I Chora går vi bara en liten vända innan vi äter lunch.
Styrkta går vi sedan på upptäcktsfärd. Fast byn
ser liten ut så finns det många gränder och prång
att irra runt i. Efter ett tag tröttnar vi och letar oss tillbaks
till busstationen.
Busschauffören försöker ge mig växel på 1000
istället för 5000, men jag står kvar med ut-sträckt
hand och han suckar och ger mig 4000 till.
Vi äter pasta till middag, gott. Det är fredag och vi handlar
lite nötter och chips som vi knap-rar på när vi sitter
på vår balkong.
12/6
Jag lurar upp familjen till en utgrävning i närheten. Minoa
är en stad som var bebodd från 1000fk till 400ek. Ruinerna
syns knappast men utsikten är fin, vi har tagit med oss så
att vi kan äta lunch här uppe. För det är uppe på
en bergstopp som vi är, svettig vandring men inte direkt jobbig.
Utflykten tar 2 tim med lunch och allt.
När vi kommer ner tar vi en badbåt över viken. Vi har
tänkt åka till sandstranden, men på vä-gen dit
gör vi en sväng ut till ett klippbad. Det ser så fint
ut att vi hoppar av där istället. Vi är 6 som kliver
av, en fransyska försvinner som ett skållat troll bakom en
krök så det är vi och ett norskt par kvar.
Platsen består av lite blandade flata hällar på en
yta av 10x50 meter, med en ganska brant bergvägg bakom. Helene
och jag hittar en plats där vi både kan komma i och upp.
Vattnet är grönt och klart, det är underbart att hoppa
i och svalka sig. Vi stannar 2 tim innan vi blir hämtade.
Det är nästan 33 grader varmt på vår balkong i
gränden. Helene köper en knepig glass som är som en bulle
med glass inuti.
Till middag äter Evy och jag en sorts fisk som är som stor
stekt strömming, gott.
13/6
Vi hade tänkt att stanna till måndag, men då går
inga båtar till Naxos, så vi åker redan i dag. Båten
är stor och går kl 9. Den stannar vid Små Kykladerna,
först vid Koufonissi. Jag tänker inte på att kolla hur
många som går av och på, men den är en populär
badö och det är kanske 10-15 personer med ryggsäck på
kajen. Ön är liten, man lär kunna gå runt den på
5-6 tim.
Nästa ö är Schinoussa och där går det av 4
personer med ryggsäck. Byn ligger utom synhåll från
hamnen. Båten är tvungen att backa in en bit och det ser
ganska djärvt ut, men dom har väl tränat.
Sist är Iraklia och där går 2 ryggsäckar av. Det
kan inte finnas så många turister på den ön.
Naxos nästa. Innan vi åkte kollade vi lite om rum och pratade
men en tjej som hade rum i gamla stan. Hon kommer ihåg oss och
vi följer med henne. Det är inte så märkvärdigt,
men ligger centralt och ganska tyst i en återvändsgränd.
7000 kostar det.
Vi kollar lite efter rundturer med buss så att vi skall få
se mer av ön. Vid portalen tar jag en omvänd bild, på
alla som fotar portalen i solnedgång. Helene skäms för
mig.
Det finns ett sorts antikvariat på promenaden där vi köper
några böcker. (också svenska böck-er finns)
Vi äter spagetti till middag. Vi tycker om grekisk mat, men efter
ett tag börjar den liksom att upprepa sig.
14/6
En mellandag. Vi tittar lite mer på stan, köper rundtursbiljetter,
Evy köper en ring med "Naxos eye", det är en dörr
till en snäcka och ser fint ut. Det lär också ge tur.
Vi letar också förgäves efter en t-tröja åt
Helene, men ingen duger. Tja vi äter och dricker och mår
bra.
I en av böckerna som jag köpte igår (Dirk Gentrys holistiska
detektivbyrå av Douglas Adams) står det följande. "En
sak måste ni förstå, min unga dam, och det är
att grekerna inte nöjde sig med att bara dominera hela antikens
kultur utan också är ansvariga för en av de största
- ja, en del hävdar att det är den allra största - kreativa
skapelsen någonsin. Och då tänker jag förstås
på de grekiska färjetidtabellerna. En alldeles enastående
skönlitterär skapelse." Det känns fint att få
vara delaktig i något så stort.
Här kan jag passa på att skriva lite om alla katterna. Dom
är inte uppseendeväckande många, men magra. Och små.
Det är väl nåt om att dom bäst anpassade överlever.
Och är det ont om mat så är det smart att vara liten.
15/6
I dag är det bussrundtur. Första stoppet är ett Kitron-bränneri.
Ett av de 2 som finns på ön. Ganska litet men kul att se.
Nästa sevärdhet är en kyrka från 560, men på
vägen dit stöter vi på ett litet vägarbete. Det
ligger en grushög på vägen som bussen inte kommer förbi.
Ordväxling följer, busschauffören kapar kvistar och grenar
längs vägen. Just när vi skall klämma oss förbi
kommer det en lastbil uppifrån så vi måste backa.
Jag sitter vid fönstret och tittar ner, men ser inte vägen,
bara ett stup på 20-30 meter, jag ber ett sortiment med böner.
Det måste ha hjälpt för vi störtar inte ner.
Kanske hjälpte också närheten till kyrkan. Spartansk
och liten som den är så verkar den ur-sprunglig och äkta
på något vis. Mycket fin.
På väg från kyrkan passerar vi vägarbetet igen,
men nu går det bra. Vid byn Filoti som är den största
på ön stannar vi och tar några kort på utsikten
som är åt det storslagna hållet.
På vägen upp till Apollon, på nordspetsen av ön
berättar vår guide Mimi mer om Naxos. (Mimi är en glad
dam som styr med järnhand)
På Naxos bryter man en bergart som är hård och det
är enda platsen i Europa som den finns på. Den används
till slipmedel.
Det finns också många oanvända terrasser som är
kvar sedan det bodde 120.000 personer på Naxos. Nu bor här
ca 19.000.
Nära byn Apollon ligger en halvfärdig marmorstaty, den är
10 m lång. Man avslutade den aldrig, troligen för att marmorn
var för dålig.
Efter att ha besett denna promenerar vi in till byn för en sen
lunch. Vi slår oss ner på den lilla strandpromenaden, det
är 33 grader.
Vi åker den nya vägen längs västkusten tillbaka
till Naxos stad.
Efter middag och lite inköp sitter vi på balkongen och spelar
kort. Det är ganska mörkt så jag får ibland gissa
vad jag har för kort.
16/6
Evy och jag vill gå lite i gamla stan, men Helene strejkar. Hon
börjar att längta hem. Ja, jag tycker själv att vi känner
Naxos nu, vi skulle ha kunnat klämma in ytterligare en ö i
program-met.
Det får bli en mellandag till när det inte händer så
mycket. Vi köper biljetter till Santorini. (Thera) Vi köper
också lite Kitron till vår granne Maud som tack för
att hon har hundvakten.
Middag på Sarris som ligger i sista gränden upp från
hamnpromenaden, sista om man kommer från båtarna. Kanske
bästa stället.
När vi kommit till vårt pensionat sitter vi en stund på
taket och filosoferar.
17/6
Vi åker katamaran till Santorini. Inte lika fin som den förra
men ändå. Resan tar 1,5 tim istäl-let för drygt
4 med stor båt.
Framme träffar vi en farbror som har ett Pension Ilios. Han stuvar
in oss i sin skåpbil och kör oss dit. Jag tycker att det
ligger lite långt från stan, Fira. Men Helene spanar in
poolen och så är saken avgjord. Lägenheten är också
fin, allt är nytt och rent. Vi får en stor balkong med milsvid
utsikt, den kommer i skugga på em, perfekt.
Vi äter en sen lunch uppe i stan, det tar 10 min att gå dit.
Efteråt badar vi i poolen. Helene tillbringar sedan minst 3 tim
per dag i den. Vattnet är så varmt att det går att
bada i 30-45 minuter åt gången.
Middagen intas med solnedgång över havet och öarna.
Priserna på tavernorna varierar mycket så man får
vara lite vaksam innan man slår sig ner.
Utsikten från kanten är enorm den går inte att fånga
på bild. Man ser också andra öar i fjärran. Något
som slog mig i början var att allt på något sätt
är mindre och närmare än vad jag hade föreställt
mig. Nu är det också så att minsta kobbe är 300-500
m hög så man ser dom på långt håll.
Efter vill Helene bada i poolen men tycker inte om att ha åskådare,
så det får bli i morgon.
18/6
Efter frukosten blir det poolen direkt. Det är lite molnigt men
det blir aldrig riktigt mulet. Vi badar och badar hela dan. Helene och
jag handlar lite kakor och annat till myskväll.
På kvällen bokar vi en bussrundtur, Helene säger att
det blir den sista som hon någonsin kommer att åka med på.
Helene äter pizza och Evy och jag spagetti-carbonara till middag,
spagettin påminner om ma-karonipudding, men smakar godkänt.
Vi tar ett kvällsdopp i den upplysta poolen, sen sitter vi på
balkongen tills det är läggdags.
19/6
Vår guide på bussturen är inte alls lik Mimi från
Naxos, denna är mer åt det milda och för-synta hållet.
En grekisk dam som sitter framför mig i bussen drar bestämt
ner vår gemensamma gardin ända i botten. Jag blir först
så överraskad att jag inte kommer mig för med att göra
något, men efter en stund släpper jag upp den och är
beredd att ta strid om saken. Hon driver dock inte saken till sin spets
och det var tur för henne. Jag är from och timid, men har
jag bestämt mig då J….r!
Första stoppet blir på södra delen av kraterkanten,
utsikten norrut är fantastisk. Ja alla vet ju att kratern bildades
1500fk när den vulkan som redan fanns här exploderade. Svallvågen
ut-plånade även den minoiska kulturen på Kreta. Den
stora ön mitt i kratern bildades dock för 300 år sedan.
Vulkanen är fortfarande aktiv!
Nästa stopp är utgrävningarna i Akrotiri. Man hittade
för 30 år sedan en stad begravd under aska och pimpsten.
Det är ett tak över utgrävningarna som är stort
som ett par fotbollsplaner. Dom skall snart bygga ett nytt och finare
tak. Man kan se hus och gator och det är ganska fantasieggande
att försöka föreställa sig hur det såg ut
för 3500 år sedan. Man har inte funnit några värdeföremål
eller skelett så innevånarna hann fly undan vulkanutbrottet.
Fast om dom flydde till Kreta så låg dom illa till när
det hela exploderade.
När vi har svettats klart åker vi ner till stranden i Perivolis,
sanden är svart. Och säkert mycket varm. Vi hinner med en
läsk på tavernan innan vi åker vidare till den taverna
som vi skall äta lunch på.
Sen åker vi upp till högsta berget, där ligger profeten
Elias kloster. Det är bara öppet på knepiga tider för
att hålla sådana som oss ute. Men utsikten är öppen
och man ser hela ön som från ett flygplan. Santorini är
inte lika kuperad som en del andra öar. Här regnar ca 250-300
mm per år och man odlar vindruvor och tomater utan bevattning.
Dom klarar sig på daggen och den fukt som finns i luften. Glömmer
man en nästan torr handduk ute under natten så är den
fuktigare på morgonen!
Sista punkten blir en liten vinprovning, och vi köper ett sött
starkvin som dom brukar ha till nattvarden här på Santorini.
Tillbaka så kastar vi oss i poolen.
Det blir middag med solnedgång igen. Pizza. Vi köper t-tröjor
Och Helene kvällsbadar.
20/6
Helene badar medan jag går upp till stan för att kolla bussar
till flygplatsen. Vi blev visserli-gen lovade skjuts, men man vet aldrig.
Resten av dan badar vi och äter kakor. Betalar rummet och blir
åter lovade skjuts till flygplatsen kl 10 i morgon.
Vi äter på Zorbas med utsikt, men det är dyrt och inget
vidare bra. Vi räknar guldsmedsaffärer och det ligger 10 st
på rad, bara på ena sidan av en gränd. Jag köper
en söt ryggsäck, en enkel modell. Den andra lilla som vi har
med oss är ibland lite för stor och ambitiös.
Helene tar ett kvällsdopp.
21/6
Vi blir skjutsade till flygplatsen och är där ca1015. Där
är mycket folk och lite flygplats om man säger så. Till
sist så får vi komma in och igenom passkontrollen. Så
väntar vi igen, men vårt plan som skall starta kl 1210 är
tydligen försenat. Alla plan är försenade! Det är
32 grader i vänthallen. Vi ser 2 som svimmar. Tre tim försenade
kommer vi iväg.
Vi köper mer än vi brukar på planet, vi har ju lite
pengar över och kan kosta på oss.
Tja det
var väl allt för denna gång.
Hälsningar
från Anders Sköthagen med Familj
Text:
Anders Sköthagen, Roslagen
Jag
vill tacka alla som genom maillistan har svarat på våra
många onödiga frågor. Onödiga därför
att det mesta ordnar sig när man kommet på plats. Dom faktauppgifter
som jag lämnar är i vissa fall andrahandsuppgifter. Läs
allt med en nypa salt. Mina egna upplevelser däremot är sanna.
|
