End of Story!

[Lissi]

Ursprungligen postat av Netwolf

Ja, vad säger man. Jag är full av beundran över din kämpaglöd. En riktigt seg gubbe!

May the force be with you!

/Netwolf

Seg JA, men GUBBE , det håller jag inte med om!

Efter alla givande samtal på telefonen Ulf så får jag bara säga att en tuffare yngling finns inte

Stor kram och Du ska veta att vill Du till Kreta så är vi nog många här på Kalimera som kan hjälpa Dig på plats! Självklart kommer Du till Kreta igen!!

Lycka till med skrivandet. Det är Du riktigt duktig på!

Lissi - som fått lite greklandspåfyllning så jag klarar mig ett tag.

[Eva64]

Kommer att tänka på ett tv-program (kommer ej ihåg vilket) där en kvinna berättade att efter många års lidande och kämpande för att slippa amputera sitt ben slutligen blev tvungen att ändå genomgå operation. Resultatet blev att hon återfick livsgnistan och slapp sina dagliga smärtor. Livet fick en positiv, dramatisk förändring! Vad livets vändningar har att erbjuda kan ibland vara väl dolt. Lycka till med ditt "nya" liv Ulf! Hoppas att du en gång kommer tillbaka till kreta!

[Aase]

Hej Ulf
Du känner inte mig och jag känner inte dig MEN jag har läst vad du skrivit under många år. Du skriver väldigt bra och med en massa humor. Det är alltid lika kul/spännande/ intressant att läsa dig.
Här sitter jag och skäms för jag kommer ihåg när jag fick ett myggbett på Karpathos, som blev infekterat och jag fick äta antibiotika :-)
Eller på Lefkas när ännu ett myggbett blev infekterat och de fick karva ut lite död vävnad. Senast i Loutro, uppsvullen i hela ansiktet av mygg (kan intygas av Paul, Pollebosse, och Lisbet.
Vad jag menar är du tar dig igenom Samaria, flyttar till Kreta, försöker skura golv och sjuk och handikappad av värk och smärta. MEN du har aldrig gnällt(mer än yttepyttelite).
Respect

Åse, gnällapan

[Eva i Aten]

Jag känner ju till detta sedan tidigare, men läste ditt inlägg och det är verkligen underbart hur energisk och livsglatt du skriver! Och det är ju så att livet blir vad man gör det till. Det värsta man kan göra när det händer något svårt är antagligen att sitta och tycka synd om sig själv.
Du är en förebild, Uffe!