|
|
#1
2008-03-21, 17:48
|
||||
|
||||
Leva här hemma
Som en kommentar till rollatortanter.
Är jag då en rollatorgubbe? Den är mitt stöd här i livet och kostar som kvinnor inga pengar. Lite bökig att alltid ha med mig men jag har ju samtidigt en stol så att jag kan sätta mig ner och vila när jag behöver. Den kommer att följa med mig tillbaka till Kreta. Den är sportig och i rödmetallic med stora hjul. Jag tar mig fram överallt. Den är inte populär på Kreta då taxichaffisarna inte gillar att lyfta in den i bagaget. Nu är det långfredag o långtråkigt. Jag har hela serien med Beck så det blir väl att titta på Tv. Jag har inte packat upp min egen Tv då jag snart flyttar. Jag får alltid sorgkänslor till påsken då min pappa dog strax efter påsken 1975. Men det går över efter ett tag. Tror att det är viktigt att tänka efter ibland och även känna sorg långt efter. Byråkratisverige är häftigt. Jag hade planer att gå till folktandvården för att fixa till en sak. Det var bara att glömma med tanke på min folkbokföring. Jag finns helt enkelt inte! Hur kan jag inte finnas? Om jag nyper mig i armen på morgonen och det känns så finns jag och lever. Tur i oturen är att det finns privata tandläkare så mitt problem blev fixat. Jag har ju ett stort plus för Kreta. Det som känns lite trist är att jag har ett komplett hem på Kreta men det är för dyrt att flytta hem något. Uffe |
|
#2
2008-03-21, 18:28
|
|||
|
|||
|
Sv: Leva här hemma
Visst är det en "konstig" känsla att man upphör existera i Sveriges allmänna sjuk/tandvård när man är skriven utomlands men svenskmedborgare. Sur blir jag eftersom jag fortfarande betalar full skatt till Sverige.
Jag har inte hängt med riktigt Uffe, blir du kvar i Sverige? |
|
|
Linjär visning
