En promenad i stillhet

[UlfWiman]

Hej på er igen
En tråkig upplevelse först. När jag skulle gå ut till taxin idag halkade jag på den lömska isen som gömmer sig under snön. Det gjorde ont men min kropp höll som tur var. De sandar inte när det är blida för sanden far bara genom isen och gör ingen nytta. Slut på olyckor.
Nu till något roligare. Jag kommer ihåg när jag var en bit upp och tittade till mina apelsiner. Jag är stolt ägare till 5 st träd som jag fick i 51 års present av min vän. Min tanke var att plocka ihop en plastkasse med dessa söta underbara frukter. Det enda problemet var att de satt lite väl högt upp för mig. Det finns en stege att låna, men jag kan inte stå på en stege utan att falla. Detta sedan den andra stroken. Jag försöker att skaka på grenarna för att få ner några frukter. Då kommer det en liten grekisk gubbe springande från ingenstans och skriker ”ochi, ochi”. När han står bredvid mig fyrar han av en lång harang på grekiska varav jag fattar ingenting. Perimine säger farbrorn och går iväg. Efter en liten stund kommer han tillbaka beväpnad med en lång stång som har en ring i ena ändan med en nätkorg fästad vid ringen. Titta här säger han och det förstår jag. Gubben lyfter upp stången och siktar in sig på en apelsin. Han trycker den bortre sidan av ringen mot apelsinen, och vips ligger frukten i nätet. Skörden blir tre apelsiner och sedan är korgen full. Han ger mig stången så att jag får testa och det går bra. Tre apelsiner till. Då säger farbrorn något och går sedan sin väg. Aha, detta betyder att jag får lån verktyget en stund. Snart är plastkassen full, och jag står där med en stång som inte är min. jag tar stången i handen och börjar gå åt samma håll som gubben gick. Efter en liten promenad kommer jag till ett hus och gubben kommer fram. Tar stången ifrån mig och ställer den mot huset. Ella säger han och visar på ett bord. Jag går dit och sätter mig ner. Farbrorn går in i huset och kommer ut med grönsaker och fetaost. En sväng till och det finns vin och förmodligen raki på bordet. Vi börjar äta och försöker att konversera en smula. Gubben pratar och jag nickar som om jag förstår allt han säger. Jag tror nog att vi har suttit i minst två timmar. Mycket behagligt och avslappnande samt inte minst grekiskt genuint. När det börjar bli dags att gå för mig tar gubben mig med bakom huset och pratar en massa. Ett ord jag uppfattar är daneizomai parakalo (låna varsågod). Efcharistå para poli svarar jag ganska snabbt. Gud en så snäll gubbe. Jag ska köpa med mig en flaska raki till nästa gång. Undrar vad som ska hända när jag går upp till mina oliver. Jag har sex olivträd som jag fick i 50 års present. Om vad som hände där ska jag berätta nästa gång. Livet i Grekland är verkligen oförutsägbart. Det skulle vara kul om några fler fick uppleva liknande saker. Tyvärr brukar det bli en turistinvasion när Apollo lägger in såna här saker i sitt program. När jag är ute och promenerar skäms jag inte för att stanna och ta mig en persika eller ett äpple när jag går. Jag brukar sätta mig ner och vila samt äta frukten och eventuellt prata med den som kommer. Det brukar alltid komma någon inifrån odlingen trots att man aldrig ser någon människa. De är osynliga och ljudlösa men står helt plötsligt framför dig.
Nu är det slut för idag.

Uffe

[Lissi]

ÅH vad jag gillar Dina berättelser! Vilken fantastisk "gubbe" Du träffade...Jag förstår verkligen att Du älskar Ditt Kreta!!
TACK Ulf för att Du delar med Dig!

Lissi

[Annki]

Tack för en härlig liten berättelse, ser med spänning fram emot att få höra om dina olivträd. Och var försiktig nästa gång du går ut på isen!

Ann-Kristin

[Chras]

Uffe! Det Du skriver är en ljusglimt i den gråa vardagen. FORTSÄTTA ATT SKRIVA.
//Chras