Berätta nåt från senaste resan

[inkfish]

...alltså precis vad som helst. En händelse eller situation som andra kan ha glädje av att få höra. Små Greklandshistorier får man aldrig får mycket av.

Jag kan börja med att berätta om Svampfiluren på Lipsi. En liten man som hade det enda svampståndet på ön, det stod längst inne i hamnen.

Dessutom puttrade han runt på moppe till stränder och till hamnen när båtarna kom och överallt hörde man hans sjungande rop:

"ELLATE KALYMNIKA SFOUGGARIA. PENTE CHRONIA STO BANIO KAI DHEN CHALLANE" (Ungefär Kom och köp tvättsvamp från Kalymnos. Fem år i badet och de blir ändå inte utslitna).

Var man än satt kunde man plötsligt höra hans "ELLATE KYRIES KAI KYRIES KALYMNIKA SFOUGGARIA ORISTE. VERY NICE SPONGES". "Kom mina damer och herrar, tvättsvamp från Kalymnos, varsågoda."

Han försökte sälja till alla turister, utländska såväl som grekiska. En dag såg jag till och med hur han enträget förevisade sina svampar för två präster som just stigit av båten:



Det lustiga är att man aldrig hörde honom säga något annat än sina svampramsor. Han påminde om fågeldamen i Mary Poppins som jag läste som liten, hon som sålde fågelfrön utanför St Pauls Cathedral. Hennes enda sätt att kommunicera var med "FEED THE BIRDS, TUPPENCE A BAG".

Den där dagen när Svampfiluren försökt sälja svamp till prästerna såg jag dem alla tre mötas igen sent på eftermiddagen. Prästerna var på väg tillbaka till båten, Svampfiluren kom från andra hållet.

I höjd med prästerna stannade han moppen och ropade "KALYMNIKA SFOUGGARIA ORISTE". Så tänkte han förmodligen till för han lade till, i samma sjungande tonfall: "KALO TAXIDI" (lycklig resa)

Så bugade han åt prästerna och puttrade vidare.

-----

Berätta något från Grekland ni också

[Arne]

Skojigt inlägg!!

Efter en vecka på Naxos hade vi kommit till Syros och lilla fiskebyn Kini.

Vi bara satt och njöt på strandtavernan i solnedgången vid pass 20.30. Maten hade just kommit in och livet lekte. Då anlände ett par från Norge, Ja de var i vår ålder.
"Men, så trist att solen går ned allredan" var deras kommentar!!!

Lägg märke till bilden här nedan betr solnedgången...

Solndegång: http://www.sendpix.com/albums/080702...8o/?a=view&i=0

Skulle vi skratta eller gråta?? Nej, naturligtvis icke. Vi sporde varifrån de kom och erforo att de var från Tromsö. Alltså ett område norr om polcirkeln, där solen i slutet av maj aldrig går ner!!

Ja, då förstod vi!!!

Arne och Hustrun

[Athanasia]

Har givetvis många roiga minnen från vår Kretasemester.Kretensarnas(grekernas) vilja att bjuda på nåt är ju oslagbar.Känner en som har en farm uppe i bergen ovanför Rethymno,hans son har en liten restaurang.En morgon kommer farmägarn...ropandes TONY!!!(min man),,,,räcker över ca 5 kg persikor....Tack tack! Sen gick det bara några dagar...samma visa nu både apelsiner,plommon och mer persikor,,,,,(vi började dela ut till närboende på vårt lilla hotell)Farmägaren kör även transferbussar på kvällar o nätter.Vi sitter ute på Chania flygplats och väntar tills vårt plan ska gå..Vem kommer?Jo,där är han igen......moment,moment,,,sliter fram en stor påse plommon som han har framme i bussen....To your children at home...vi avböjde vänligt..hade ju redan checkat in.....Då undrar han om vi vill ha kaffe...nej tack...han går in i avgångshallen kommer ut med varsin stor chokladmunk åt oss....Tack Dimitris!!

[inkfish]

Ursprungligen postat av Arne

Alltså ett område norr om polcirkeln, där solen i slutet av maj aldrig går ner!!

Haha, oväntad slutpoäng

Ursprungligen postat av ATHANASIA

räcker över ca 5 kg persikor....

Så typiskt. Ni måste ha förätit er totalt på persikor efter den resan. Men man kan ju inte annat än ta emot

[Riitta]

Då skall jag berätta lite om min andliga spisningJag är ju ingen flitig kyrkobesökare här hemma. Det blir mest begravningar nuförtiden
Men sedan flera gånger tillbaka så besöker jag kyrkan i Myrties på söndagsgudstjänsten. Kyrkan är närmaste granne till Nefeli där vi bor, så även om man inte går in där så hör man allting i rummet, så det är lika bra att knalla in
Den här gången började jag känna mig riktigt van hur det går till. Jag gick dit vid 8 tiden. Allt börjar kl 7, men då är det inte många som är där.
Dom flesta kommer vid 8.30-9 tiden. Tänder ett par ljus och kysser madonnabilden. Sedan sätter man sig på vänster sida om man är kvinna och karlarna sitter på höger sida. Får säga att damsidan blir proppfull, medan det är lite glesare på herrsidan.
Prästen har inte så stor del av det hela. Han läser några böner då och då. Går runt ibland och sprider runt rökelse i kyrkan. Sedan välsignar han olika saker,mest matvaror som folk har med sig.
Mesta tiden är det sång av en man och en kvinna, som turas om och sjunger olika texter, som jag förstås inte förstår så mycket av.
Detta är väl någon slags meditation för min oroliga själ. Tycker om och sitta där och både lyssna och iakta olika händelser. Kan lova att det händer mycket mer saker än i Gudstjänsten här hemma.
Jag har ju varit noga med klädseln,men det kommer ju in tjejer som ser ut som om dom var på väg till närmaste nattklubb. Ingen reagerar
En gammal tant som förut var någon slags kyrvärd kände igen mig sedan föregående besök och hälsade vänligt Hoppas på kyrkokaffe nästa gång
Känner att den här kyrkan är "min" kyrka. Har inte behov och gå på Gudstjänster någon annanstans.
Här kommer en bild också. Inte så bra,men ni ser att kyrkan är ganska ny. Tror att den blev färdig i mitten av 90-talet.



Riitta

[Ullipo]

2005 landade vi (man, son och jag) på Santorini för vidare färd till Naxos. När vi fått vårt bagage, går vi ut för att ställa oss i den långa taxikön för att åka ner till hamnen och vänta på båten. Vi hinner bara gå ett par steg så blir min man stoppad: Hello Mister welcome! Are you going to Naxos? Vi står som fån, vem är denne man? Hjärnorna går på högvarv och till slut kommer min man på vem det är: Ägaren till det hotell i Perissa som vi bodde på en natt tre år tidigare när vi var på väg hem från Naxos. Hur i hela världen kunde han komma ihåg oss?

Hur som helst – han erbjuder sig att skjutsa oss till hotellet där vi kan äta lunch och bada i poolen för att sedan bli nerkörda till hamnen i tid till båten, han ska ändå dit ner. Naturligtvis tackade vi ja och får en eftermiddag i skuggan vid poolen med grekisk sallad och kall Amstel istället för att sitta och hänga i den inte allt för roliga hamnen.

Detta är bara ett av många exempel av våra erfarenheter av grekisk gästfrihet och välvilja. Visst måste man bara älska Grekland och dess innevånare?

Var tror ni att vi bodde sista natten innan vi åkte hem till Sverige igen ?

Ulrika som åker via Aten till Naxos om bara: 0 dagar, 21 timmar, 58 minuter, 2 sekunder...

[JohnS]

En liten episode som kanskje illustrerer den meget direkte måten grekerne kan opptre på:

Vi var sammen med et vennepar den første uka i juni i år i Pothia på Kalymnos, en meget sjarmerende by. Første kvelden fant vi fram til en restaurant som lå litt bortgjemt inne i gatene bak restaurantstrøket, og likte både maten og betjeningen. Et par dager senere gikk vi dit igjen, og ble mottatt som gamle venner.

Mot slutten av måltidet kom damen som serverte, bort til meg og sa at "Jeg har sett mye på deg i kveld". Nå er ikke jeg akkurat av dem som er vant til at tiltrekkende damer på 30 ser på meg mer enn nødvendig, så jeg så antagelig ut som et spørsmålstegn. Men forklaringen kom etter hvert: "Du minner meg sånn om min bestefar. Han var et godt menneske. Kan jeg få lov å kalle deg bestefar?"

Jeg så på dette som en ren æresbevisning, og har mye erfaring med bestefarrollen fra før, så jeg hadde selvfølgelig ingenting mot det. Vi utvekslet adresser, men selv om hun snakka med meg hele tiden, ville hun ha min kone til å skrive våre navn og adresse, og det var også hun som fikk hennes adresse. Vi fikk se bilder av hennes to døtre, og hun pusla rundt oss hele resten av kvelden.

Utnevnelsen til ekstrabestefar ble fulgt opp med en liter vin og ei flaske retsina, og Mythos til øldrikkeren blant oss, så det ble sen kveld før vi kom oss hjem. Man kan jo ikke la sånt stå igjen på bordet....

[litentuva]

Inte från min senaste resa men väl en anekdot jag minns med värme och skratt...
Jag har en god vän som äger en taverna i en liten by utanför Rethymno, på vägen mot Spili tar man av vänster mot "Carré". Byn heter "Gouldianes" och är så stor att man bara åker in i den så är man ute igen, byn är en sväng på vägen så att säga.
Dit åker vi ofta för att avnjuta en god måltid gjord på ekologiska grönsaker och kött från byn.
Det känns alltid som att byn sover när man kommer men som på en given signal kommer det alltid 4-5 äldre män så fort bilen parkerat. Det känns lite som att vår uppenbarelse är händelsen för dagen och det vill ju inte gubbarna missa. I skuggan under träden sitter de med ett parti kort eller ett tavlibräde, lite raki och fetaost, oliver och annat som hör till. De diskuterar alltid livligt och framförallt studerar de oss. Att jag pratar grekiska uppskattas men desto svårare har jag att förstå svaren som kommer ur deras kretensika munnar med en dialekt som är rena grekiskan så att säga. Man ler glatt och svarar så gott det går.
Vid ett tillfälle då min äldsta dotter var 10 månader var vi så på besök. Vi hade beställt mat och nu var det en barnmatsburk som skulle värmas. Bakom mig står då en liten farbror och tittar skeptiskt på burken som jag öppnar och ber min gode vän att värma.
Med sprucken hes röst ur en tandlös mun hör jag då " Ti enai afto, den eina fresko??!" och så pekade han på burken men sin fårade hand.
Dvs " vad är det där, det är ju inte färskt" han måste trott att vi var fullståndigt galna som inte gav barnen färsk mat... Skrattar gott åt minnet och uttrycket har numera blivit bevingat.
Måste också tillägga att min gode väns mamma bor på våningen ovanför tavernan och hennes altan är lite av en samlingsplats. Våra barn leker ofta där när vi är på besök och mamman kallas numera "giagia", farmor.
Sist vi var där satt det en farbror som såg ut att vara ungefär 100 år, och knackade valnötter i outröttligt tempo. Tre säckar stod det runt hans ben och tålmodigt knackade han en efter en. Kan ha varit hans sätt att bidra, att vara lite nyttig fast man är gammal. Dessutom finns det inte så mycket annat att göra i denna lilla mysiga by...

Å Kostas vägnar hälsar jag er välkomna till tavernan "Gouldiana" i byn Gouldianes, Kreta!

[tramp]

Ursprungligen postat av inkfish

(Ungefär Kom och köp tvättsvamp från Kalymnos. Fem år i badet och de blir ändå inte utslitna).

Nämen??!! Var det på Lipsos? Jag köpte en svamp där förra året, en fin liten svamp och den ligger fortfarande oanvänd hemma men svamp, det lyckades han sälja! Han berättade att det är dykare som med stor möda bärgar svamparna.

[inkfish]

Härligt att höra era historier

Riitta: Jag pratade en gång med en grekisk präst här i Sverige om skillnaden i våra kyrkor. Han hade varit på svenska gudstjänster och naturligtvis noterat hur tyst och strikt allting var. "Men våra gudstjänster är så långa att det inte skulle fungera om man inte fick prata och gå omkring" sa han och skrattade.

Tramp: känner du igen honom på bilden också, alltså? Kul.

[Netwolf]

Hyrde bil på Ikaria och skulle lämna den på flygplatsen vid avfärd, mot en extra avgift på 15 €.

Kom till flygplatsen, men där fanns ingen som skulle hämta upp bilen. Klockan närmade sig incheckningsdags, men ingen dök upp. Då ringde jag uthyraren, som glatt svarar att Dimitris är på väg, no worry.
Jag förklarar att det var bråttom. Vi var tvugna att checka in och det började bli ont om tid.
Han föreslog då att vi skulle lägga bilnyckeln under mattan på förarplatsen och lämna bilen olåst.
"Men betalningen då?" undrade jag.
"Du kan lägga pengarna där med, eller så kan du skicka pengarna när du kommer hem"

Förundrad över grekernas tillit, avslutar jag samtalet. Dimitris dök upp några minuter senare och han tog hand om bil o nyckel. Betalning skedde, men de extra 15 €, var det inte tal om att betala. Han skulle ändå ut till flygplatsen och leverera en bil till en kund.

/Netwolf

[Carina]

Det var vår första resa till Molyvos, Lesvos för några år sedan.
Vi kom fram sent på kvällen och det var mycket varmt. Vi hade beställt ett rum med balkong. Det fick vi, ett pyttelitet balkongen var på marken och mopeduthyraren hade uppställningsplats bredvid vår balkong. Vi vaknade, eller vi sov nästan inget alls, med bensinlukt och fullständigt myggbitna. Här kunde vi ju inte bo i två veckor. Det verkade dock som att det var ledigt ovanför oss, balkong och ett större rum och även en takterrass utanför. Vi hade tur, vi fick byta rum.

När vi så frågade efter nyckeln så fick vi svaret att vi kunde använda samma! Det var alltså samma nyckel till flera lägenheter. Jag ska inte tala om vilket hotell det var så ingen blir orolig, för det man vet så oroar man sig inte för. Vem vet, så kanske det är på flera ställen. Det känns onekligen rätt grekiskt i alla fall. Det är väl också tillit, vem går in i en annans rum?
Vi trivdes bra där och kan tänka oss att bo där igen.

[Monica P]

Måste det vara senaste resan?
Om inte så har jag en liten episod från Samothraki.1984. VW-buss,två vuxna, tre barn,alla jättetrötta. Vi hittar en slät plätt sent på natten och slår upp ett tält helt provisoriskt och somnar huller om buller.
Nästa morgon vaknar vi mitt inne i en jättelik gethjord och herden står och ser roat på oss när vi kryper fram ur det halvt hopfallna tältet...sträcker fram en mugg med nymjölkad getmjölk men det är bara jag som vågar smaka. Man är väl från landet...det var faktiskt gott, godare än fårmjölk i alla fall.

[91kg]

Hej!

När vi var på vå första semester utomland kring Medelhavet så hamnade vi på Kreta och Hersonissos.

Trots att det var i mitten på September år 2000 så var det som en Midsommarafton på Västkusten och inte en lugn minut

Dock så var vi sugna på att upptäcka ön och inte ligga och slå dank nu när vi väl kommit iväg och gick en rekogniseringstur direkt för att fixa en hyrbil.

Utmed huvud streetan i Hersonissos på väg mot Malia så stannade jag och talade med en uthyrare och när han förstått att jag hade huvet med mig så berättade han hur de blåste turister via tex en handpenning som i det finstilta längst ned på kontraket stod att uthyraren behållen den Nåväl.

Efter vi haft hyrbil så hyrde vi även scottrar och detta med hyrbilen var bara ett måste att få nämna för nervösa turister

Så turen med scootrarna gick bla uppe i bergen och efter Lasithi så körde vi via Kastelli mot Archanes där vi möttes av en väldans massa bilar som stod radade utmed vägen då vi trodde det hänt en olycka eller något.

Det visade sig vara mitt upp i vin skörden och Archanes är dessutom vinstriktet på Kreta där alla små bönder stod i flera hundra meters kö med sina pick uper för att få lämna sin skörd.

När vi kom fram till byn så låg där en taverna som passade bra för en måltid och vi bad barnen hoppa av och parkerade scootrarna och genast kom en tant som såg till att vi parkerade INNE på tavernan bland borden ;O)).

När vi satt oss ned och kollade ut mot vägen så kom en lastbil så full den kunde och visslade någon så hade det rasat rakt ned på gatan för så full lastad av druvor var den.

Från last bilen kom en ung kille som körde och en äldre kraftigare man som hade nog med att ta sig till tavernan trots att han bara pekade åt grabben.

Det var så mycket druvor att jag ville fota och frågade fint om det var ok att ta kort?

Visst sa mannen som makade sig tebaks och klättrade upp på sidan av flaket och kom tebaks med en hög av druvor, samtidigt som sonen på tavernan som fö var i samma ålder som mannen höll på att lägga på en sån där pappersduk på bordet åt oss,

Ja de där gubbarna är rätt mysiga trots allt och jag mötte druvmannen på toa med vatten flaskan i en handen och den andra i andra handen då han fick tömt blåsan

Därefter kom han med ca 2 kg druvor som han lade upp på vårt bord för att därefter tömma sin vatten flaska och skölja druvorna över hela bordet och stackars sonen som precis hade gjort fint , men druvorna var fantastiska och smakade likt såna där små cypriotiska vi kan köpa hemma ibland men med Kreta smak

Mvh!

[theresa]

Det här är inte från min senaste resa utan min allra första resa till Grekland. Jag och min syster hade sparat och sparat för att på egen hand komma till Grekland...utan sambos och barn.Året var 1992 och resan gick till Kreta,Hersonissos. Nu skulle vi bara sola o bada och njuta av livet. In med packningen i bilen och så bar det av till Landvetter. Väckarklockan hade naturligtvis inte ringt så det blev gasen i botten.

Väl framme och installerade så bar det av till stranden,vi införskaffade varsin badmadrass och plumsade ut i vattnet...vi låg där och flöt och njöt...vi höll i varandras madrasser så att vi inte skulle flyta ifrån varandra...vi somnade när jag kvicknar till så stramar det överallt och jag öppnar ögonen och ser mej omkring vi var låååångt ute jag fick panik och väkte syrran som också fick panik..vi paddlade för allt vad livet var värt tills vi kom iland igen.

På kvällen såg vi ut som kräftor båda två

Dagen därpå hyrde vi en moped...(jag kommer fortfarande inte ihåg varför vi inte hyrde en varsin) och gav oss ut på tur,med gårdagen i färskt minne och väldigt röda näsor....(som var fulla av vattenblåsor) så smörjde jag in mej med massor av solskyddskräm....vi åkte solen stekte,svetten rann...det började svida i ögonen...solkrämen rann rakt in i ögonen på mej,jag lyfte handen för att torka bort det..med följd att mina händer blev alldeles kladdiga och blöta. Då fick jag plötsligt se en vy som va så vacker att jag bara måste fota,bad syrran stanna moppen men det ville hon inte..du kan ta i farten sa hon. Sagt och gjort jag lyfte upp mina kladdiga händer tog upp kameran ur fickan,lyfte kameran och tappade kameran rätt i backen tusen bitar.

Den här historian kan bli hur lång som helst så jag bryter här...men vi hade en helt underbar vecka trots en del missöden på vägen..

[ozogott]

Måndagsmorgon i byn Kipi i Zagoria, sista dagen av pingsthelgen. Inga bussar går. Flickan från igår som pratade lite engelska sover nog sött än och någon "ringa efter taxi hjälp" känns inte påträngande nära så vad göra? Vår avsikt är att ta oss till Ioannina för vidare färd till Meteora så vi gör vad vi gjort under den senaste veckan, vandrar.

Omväxlande längs stigar och vägar är första målet den lilla byn Elati. Utan större problem att hitta rätt kommer vi till en av de små förtjusande stenbroar, denna belägen en dryg kilometer innan Elati, som är karakteristiska för trakten. Bron finns utsatt på kartan, bra. Strax efteråt en vägvisningsskylt, inte illa då den hittills väl synliga stigen just här blir mer eller mindre obefintlig. Synd bara att skylten ramlat omkull och visar vägen endera till himmel eller helvete. Bara att välja och vi väljer det första alternativet vilket leder oss upp på en karg höjd där vi hoppas kunna få lite överblick över terrängen framåt. Ingen direkt succe men Elati skymtar mellan träd långt upp på nästa berg. Man kan till och med höra en svag aning av musik, måste vara från någon taverna.

Vi gär tillbaka till stenbron, läser kartan en gång till, och väljer att gå till vänster om det himelska valet. Här är frodigt och grönt värre men på några ställen där vegetationen tillåter kan man med lite god vilja skönja något som liknar stig. Vi kämpar oss uppför berget på vilket Elati ligger och i takt med att blod svett och tårar förbrukas blir stigen tydligare igen och ljudet av musik tilltar.

Halvvägs uppe på bergat möter vi de första husen. Vi är uppe i Elati och går in i byn, törstiga, genomblöta och glada över att ha hittat rätt. I byn pågår en fest och vi går in på ett torg och sätter oss i skuggan av ett jätteträd. På torget grillas mat så det står härliga till och vi äter jättegoda grillade korvar och dricker oss otörstiga. Alla ser ut att ha klätt sig för fest och det äts och dricks och pratas glatt. Musiken vi hört visar sig komma från en orkester bestående av fem sex herrar vilka simultant tycks kunna röka, spela, sjunga och prata med varandra. Musiken är långsam och ganska monoton med förmodat mycket hjärta och smärta. Som en blandning av fadons vemod och nissiotikans tongångar och sångsätt.

Herren som hanterar klarinett och cigarett har vi, tidigare i veckan av och till, sett på affischer. Vi hade med gemensamma krafter lyckats lista ut att han skulle spela vid något tillfälle (smart). Det visade sig alltså inträffa just denna dag och i denna by som vi råkade passera. Man blir glad av att vandra.

Vi kom också fram till Meteora sent på kvällen samma dag. Väl framme vid landsvägen Konitza - Ioannina sätter vi oss, ganska trötta efter en lång vandring, vid en tänkbar busshållplats. Väntar i ungefär en halv timme och se, en buss kommer som dessutom ska till Ioannina. Lagom väntetid i Ioannina infinner sig för för ett mål mat innan nästa buss till Volos via Meteora avgår.
Grekland = No Problem.

/Ozogott