En läsupplevelse för oss som längtar....

[Aina]

Roligt med resebreven på Kalimera. Jag tycker att de är många, inte få! Det har tagit tid för mig att få iväg resebreven, men när jag väl kommer igång att skriva är det ett sätt att återuppleva resan. Men svårt att veta vad som intresserar andra. Jag försöker fundera på vad jag själv skulle vilja veta, men det är ju inte säkert att det stämmer med andra. Man blir ju lite "insnöad" (kanske inte rätt ord när det gäller Grekland och våra resor i juli månad...) på sina egna upplevelser.

Men man läser och tar till sig vad man vill. Kul med resebreven och de som gillar att ta bilder och skriva, ska absolut göra det, men det ska inte kännas som ett krav. Roligt när det blir lite olika stil på dem: resedagbok dag gör dag, reportage, fokus på foto, teckningar, inre upplevelser, praktiska tips. De fyller olika funktion.

[dromprinsen]

Hej, läser med stort intresse och nyfikenhet de reseberättelser som publiceras här. Det är lika roligt och spännande varje gånng att se hur andra har upplevt sin senaste resa i Grekland.

Arne och Birgitta, Era berättelser är suveräna och vad ni än gör så sluta inte att skriva!

Janne

[Lissi]

Det är jättekul med resebreven att läsa OCH att skriva, men IBLAND bara IBLAND kan jag tycka att kanske inte precis varje frukost, varje lunch måste skrivas om
Jag skrev mer ingående förr , men har övergått till fotoresebrev, med en liten inledning och sen bara bilder, just för att kanske locka någon till ett nytt resmål.
Fast sommarens fotoresebrev innehöll ett foto på den goa grekiske farbrorn som dök upp när vi var och vandrade vid Volax. DEN bilden hade kanske varit bra att spara till "Typiskt Grekland"när jag tänker efter
Så ni som tycker det är jobbigt att skriva, gör fotoresebrev istället!

Lissi - som slänger sig över ALLA resebrev oavsett form

[Bea]

Jag läser också alla resebrev, även från de öar som inte lockar särskilt... Och en bild säger ju som bekant mer än tusen ord, så fotoresebrev är minst lika intressanta, och kanske lättare att få iväg om man drabbas av skrivkramp. Vi skriver också resebrev (nästan) varje gång vi är i väg, det är lite kul tycker jag. På flygplatsen i Athen förra sommaren så var det en tjej som kände igen oss på våra namn från vårt resebrev dessförinnan. Det var kul att få bekräftelsen att någon tagit sig tid att läsa!

Bea

[91kg]

Jag tycker fler kunde skriva resebrev och vill man inte skriva så mycket så kanske man har fina kort att visa med lite kommentarer.

Själv kände jag efter haft glädje av Kalimera att jag ville bjussa tebaks, men även pränta ned lite minnen för lillan att ta fram en gång då hon blir äldre.

Mvh!