|
|
#1
2009-02-15, 11:30
|
||||
|
||||
Något vemodigt...
...äldste sonen gifte sig i Gävle igår med sin underbara flickvän, och vi kunde inte vara med...
Vi har en sjuk släkting att ansvara för. Sverige kändes väldigt långt borta. I flera dar har jag dessutom haft ett humör som passat utmärkt till denna situation: jätteförkyld, halvfebrig, ont överallt... ...och vädret höll med mig om att det var en bedrövlig situation: åska, regn, storm, åska, regn, storm... Vilken bra sak att det finns telefon, email, post. Vilken bra sak att vi kan planera ett bröllop till i höst, här hos oss, med tillhörande kalas! Då ska finklänningen på i stället för pyjamas och morgonrock. Grabben, som nu är en man i sina bästa år, döptes i Agios Jannis , Masouri och där ska vi ordna en fin vigsel. På mig ankommer det att kolla vilka papper som behövs, och en del annat. Min man ska planera festen. Vi har stor släkt och många vänner och hoppas på en rad gäster från Sverige också. Jag känner hur vemodet lättar när jag tänker på detta, och drar ifrån gardinerna och ser en fantastisk solig morgon över gröna berg... 
|
|
#2
2009-02-15, 14:12
|
||||
|
||||
|
Sv: Något vemodigt...
Citat:
Hej Monica, Så tråkigt att ni inte kunde vara med! Men ni har ju, som du själv säger, nånting att se fram emot i höst. Och vilket kalas ni kan ha! Varmt och skönt och kunna vara ute. Här i Sverige med massor av snö och kyla blir det nog inte samma sak... Krya på dig och ha det bra. /Eva
|
|
#3
2009-02-15, 14:33
|
|||
|
|||
|
Sv: Något vemodigt...
Hej Monica
Sitter lite i samma situation, min dotter har varit i Sverige en vecka men nu tillbaka på väg hem. Landar på Athens flygplats kl 16.30 grekisk tid idag. Igår kväll när jag pratade med henne i telefon var hon hos min mamma och båda mina systrar var där. De hade en liten avslutningsfest för henne, var lite ledsen att jag inte var med. Så kvällen blev lite avslagen för min del även fast det var alla hjärtans dag. Meningen var att gubben och jag skulle gå ut på kvällen men jag var inte riktigt på humör. Detta eviga dilemma när man bor i ett annat land, man längtar efter sin släkt och sina gamla vänner, och missar högtider som man gärna velat delta i. Även om man har nya vänner i det nya landet känner jag alltid en liten längtan tillbaka. Kan tillägga att jag oxå var kanonförkyld denna vecka och hostat som en toking, ja, ja det kommer ljusare tider, och idag kommer ju dottern hem så det blir roligt. Jag tänker att vi kommer till Sverige i sommar och det är ju inte så långt kvar, tröstar mig med det. Monica
|
|
#4
2009-02-15, 17:48
|
|||
|
|||
|
Sv: Något vemodigt...
Förstår så väl ert dilemma! Det är inte bara positivt med att bo i Grekland , det har vi ju förstått.
Men det att inte vara med när det händer roliga saker med barnen får ju även vi uppleva som bor i en annan del av Sverige än barn och barnbarn..Visst det går lättare att ses, men det låter sig ju ändå inte göras att resa för ofta. Det kostar mycket mycket mer nu sen det blev nya "ägare" av trafiken i Skåne och inte SJ har alla spår längre. Dubblet pris nästan bara på resor Lund -Kalmar  Det blir härligt att höra om bröllopet senare i höst!! För det får vi väl??  Lissi
|
|
#5
2009-02-15, 19:04
|
||||
|
||||
|
Sv: Något vemodigt...
Visst, Lissi, som norrlänning och studerande på sextiotalet visste man ju från start att jobben fanns söderut. Föräldrarna såg man sen nån gång per år. Det tog mig en natt med tåg för att få träffa dem, och det var inte billigt då heller med de inkomster vi hade.
-Kanske man kan säga att vi är närmare barnen nu, om vi har så det räcker till en flygbiljett, tre-fyra timmar om allt klaffar. -Datorn och SMS och telefon gör vägen ännu kortare. Jag ska förhoppningsvis ha något roligt att skriva om i höst.
|
|
#6
2009-02-15, 19:32
|
||||
|
||||
|
Sv: Något vemodigt...
Förstår väl din vemod
 Men så bra att ni skall ordna ett bröllop på Kalymnos också. Du får se att snart är du i full gång och planera för detta Jag har ju bott ifrån mitt hemland i över 40 år nu. Har många gånger känt vemod över att inte kunnat vara delaktig när det har varit olika släktkalas och liknande. Har saknat också den dagliga kontakten, att bara kunna ta fika med någon släkting. Dom senaste åren har det bara varit begravningsresor till Finland. Hoppas att det blir en riktig semester där i år hos dom släktingar som fortfarande håller sig vid liv Riitta 
|
|
#7
2009-02-15, 20:51
|
||||
|
||||
|
Sv: Något vemodigt...
Jag vet vad ditt vemod är. Jag har tre barn och alla tre har gift sig utan att jag har haft möjlighet att vara med.
Mittenbarnet, min dotter, ringde och sa: Nu har vi gjort det. Jag begrep ingenting utan hon fick repetera det flera gånger innan poletten föll ned. Efter nåt år ringde den äldste och sa med en gång detsamma. Men då förstod jag ju meddetssamma. Den yngste hade visserligen bett mig att komma, för hans dotter skulle döpas i Finland och han och numera frugan skulle gifta sig på samma gång. Men jag hade en butik och hade varken råd att stänga eller kunde få någon hjälp. Så jag satt i butiken vid samma tidpunkt när allt skulle hända med ett tänt ljus och grät för fulla muggar. Som tur var fanns det inga kunder inne då.
|
 |
|
|
Linjär visning
