|
|
#1
2010-02-19, 22:30
|
||||
|
||||
Första Greklandsminne?
Vad er är ert första minne av Grekland? Mitt första är som följer: tågluff 1976 från Salzburg till Aten. Tåget tuffar på, det är ju tågluff som gäller vid denna tid, under resan genom Jugoslavien (ja det hette så då) vandrade det militärer med schäferhundar och vapen och beordrade passagerare helt slumpmässigt att tömma sina ryggsäckar för inspektion. Ut med all packning på golvet, ointresserad hotfull koll och sen gå iväg. Efter en natt med obefintlig sömn vakna in the "middle of nowere". " Är vi inte i Aten snart?" Nej, vi är på den Jugoslaviska stäppen! Läst tidtabellen ett dygn fel. Ok, ut vid totalt okända stationer och hämta vatten, köpa bröd -"när går tåget?" -ingen aning, var det vanliga under dessa dagar. Ingen svarar på frågor, utifrån att ingen på tåget kan svara på frågor. Väl framkommna till Aten hamnar vi på ett boende där det bokstavligen regnar ohyra från taket. Återstår inget annat än att ha belysningen tänd hela natten. Vill bara vara tydlig och påpeka att vid denna tid var AC inte speciellt vanlig (understatement), natten var het. Juntans fall var inte långt borta och folket var präglat av diktaturen. Jag var 17 år och solidarisk inför de olika rörelser i världen som bedrev befrielsekamp. Visste om att det fanns greker i Sverige som fått beskydd utifrån förföljelse av diktaturen i hemlandet.Vi åkte till Paros och senare till Kalamata på Peleponessos. Jag har åsnan på stranden och hunden som följde oss under tiden på campingen och in på vandringen in till Kalamata i evigt minne, -ni finns ej längre bland oss levande men i mitt minne....34 år sedan. Gerderud vann guld OS, fick vi se i en snodd fransk tidning, så förmedlades nyheterna. Internet- fanns ej i vår sinnesvärld. Våra föräldrar fick vara glada om de fick ett vykort. Bodde på camping utanför Kalamata, föreståndaren tyckte att det var stort att jag drack ouzo på "rätt sätt". Var som sagt 17 år och hade aldrig druckit ouzo förr, men tyckte att det var gott. Det dröjde till nästa Grekresa men då var det ju ett faktum - det är Grekland som gäller.
|
|
#2
2010-02-20, 06:21
|
|||
|
|||
|
Sv: Första Greklandsminne?
Rolig tråd som säkert kan bli lång!
 Min Greklandskarriär började, som du och säkert många andra kommer att berätta, med en tågluff. Det var en härlig tid.... Jag gillar att åka tåg. Det händer alltid något kul!1979, sista året jag fick tågluffa då, åkte vi "gratisfärja" med passet från Malmö över till Köpenhamn och gick Ströget upp med våra ryggsäckar till Huvudbangården. Jag kommer fortfarande ihåg den känslan... Hunden var på pensionatet och hela Europa låg framför våra fötter under en månad. Kostnaden för att ta oss ur Sverige var bussbiljetten ner till hamnen...  Passet gällde för vissa båtar då och vi bodde i Malmö sedan flera år... Vi träffade ett par tjejer på båten över som skulle ungefär samma väg nedåt, och vi hade samma slutmål, så vi hade sällskap en bit ner i Tyskland. Men där skildes vi för vi skulle förbi Rom en vecka och hälsa på en Svensk tjej som jobbade där då. Efter det åkte vi ner till Brindisi och tog färjan över till Korfu. Det var ju slutmålet för många på den tiden. Vilka sprang vi på där direkt när vi kom dit? Naturligtvis tjejerna vi träffat på färjan! De tog med oss till sitt hotell, jag har för mig det hette Europa, och vi fick ett billigt rum. Ingången låg på andra sidan kvarteret från "Esplanaden" men rummet, och balkongen, vette ut mot Parken där man spelar Cricket! Dvs precis ovanför Esplanaden! Fantastiskt läge som vi inte hade vett att uppskatta eftersom vi var unga och oerfarna. Men vi hade många och glada dagar på Korfu. Vi åkte oftast bussen, eller hyrd vespa, över till Glyfadastranden. Då fanns det inga hotell där...! Bara några barer på stranden. Det var ju på den tiden man gärna solade och badade. Fast vi gjorde lite andra utflykter också. Vi besökte Paleokastristsa och några andra ställen... Innan vi åkte hade en av mina bästa vänner sagt att han och frun ev skulle komma ner till Korfu. Men det var lite osäkert, och hur skulle vi kunna få kontakt om de kom? Det var ju långt innan man ens börjat funderat på mobiltelefoner... MEN... Det gick till på detta vis. Min gode vän och hans hustru kommer ner ett par dagar efter oss och kommer gående utmed stranden i Glyfada när hon säger att där ligger en tjej som bör passa sina bröst. De börjar bli röda... (Hon hade blick för sådant. Hon var fotomodell...) Och då säger min gode vän: Och jag vet vem de tillhör....! Och mycket riktigt så var det första exet och jag som låg där. Allmän glädje och fest naturligtvis. Och vi hade dyngkul i en vecka.På vägen hem stannade vi kort till på ett par ställen och kom hem med maximalt utnyttjade pass. Det var nog bara några timmar kvar egentligen... Men det jag fortfarande kommer ihåg från Korfu är hur vänliga Grekerna var. Speciellt kyparen som kallade sig Sam på en Taverna vi ofta besökte. Solen och värmen och det glasklara vattnet naturligtvis... Gränderna inne i Korfu stad. Det var första gången jag såg gator med stenar där "skarvarna" var målade med vit färg.... Och allt var billigt. Jag hade rest en hel del innan och ansåg mig nog som en lite erfaren resenär, men detta var något helt nytt. Och allt jag upplevde där tilltalade mig väldigt mycket. Året efter besökte jag och ett annat ex Lesvos en vecka på våren och båtluffade senare på sommaren. Och 1981 hamnade jag på Tinos första gången. Verkligen av en tillfällighet... Vi var egentligen på väg till en annan ö! Men vi hoppade av när färjan gick inom Tinos! Så nu. Dryga 40-talet resor senare kan man väl med fog säga: The rest is history...
|
|
#3
2010-02-20, 09:48
|
||||
|
||||
|
Sv: Första Greklandsminne?
Mitt första minne är från Halkidiki 1978 då jag var tre år. Det var påsk och jag minns att vi var ute för att beskåda processionen som gick mot en av kyrkorna, Jag minns inte så mycket men minnet av svartklädda skäggiga präster har etsat sig fast och jag kommer ihåg att det kändes läskigt, har också en bild på närhinnan av att folk bar en sorts bår där en Jesus-docka låg vilket var skrämmande... Tur att jag inte fått bestående men av händelsen och aversioner mot Grekland
|
|
#4
2010-02-20, 15:30
|
||||
|
||||
|
Sv: Första Greklandsminne?
Jag var 6 år och med min pappa på båtluff. I Aten köpte jag en docka som hette Silvia, för det var min födelsedag. Vi var på Kreta, som jag vagt kommer ihåg när vi vandrade genom Samaria-ravinen, och där jag ramlade och slog mig på en taverna.. Men starkast är minnet från den strand dit jag och pappa tagit oss, med buss och fötter, där vi var helt ensamma och där jag låg och läste medan pappa dök ut med harpun och fångade en bläckfisk. Vi bodde hemma hos en kvinna som tillagade bläckfisken till middag, men den föll mig inte i smaken, så jag fick istället vanilj som jag doppade i vatten där det stelnade. Den smaken sitter etsad i mitt minne och jag köper alltid sådan vanilj nu för tiden... Denna ö som så starkt finns bilder från visade sig vara Skopelos, berättade pappa för ett par år sedan. Jag trodde att det var Kreta vi var på hela tiden! Så inte så konstigt kanske att jag verkligen kände starkt för Skopelos när vi var där 2008.
Nästa Greklands-visit var en tågluff! Aten, Mykonos och Tinos 1990. Då var jag 17 och nu startade det på allvar. Har nu frälst min make och mina barn, som redan besökt över 15 öar och som förhoppningsvis bär med sig fina minnen hela livet! Bea (nu 36 år).
|
|
#5
2010-02-20, 16:11
|
|||
|
|||
|
Sv: Första Greklandsminne?
Åh så härliga minnen ni delar med er av...
Mitt första grekminne är av helt annat slag. Charterresa till Rhodos (Eden Roc) våren -83 med min familj,(3 barn med yngsta 2 år) min dåvarande mans systers familj samt svärmor och svärfar. Min dåvarande svärmor bjöd på resan för 11 personer, så det var hon som bestämde programmet  och då blev det inga utflykter utan vistelse mest i trädgården då hon hade svårt att gå, samt ett par ggr till Rhodos stad. Rhodos i april bjöd på mycket regn, men jag vet att jag skulle få en eftermiddag "ledig" och åka med på cykelutflykt. När jag kom till startplatsen vräkte regnet ner så cykelturen blev inställd. Den 2-åriga dottern försvann spårlöst vid frukost en av dagarna och var borta i en timme..gissa så alla letade. Hon var ju ett omhuldat barn för den grekiska personalen då hon hade långt ljust hår så ALLA letade. Jag har aldrig varit så rädd nån gång då stranden låg nära och hon älskade att bada!. Tack och lov så hittades hon sittande under ett bord i matsalen gömd av en nedhängande duk. Där hade hon suttit hela tiden....Men jag minns de rara grekerna, alla citron/apelsinträd som blommade och getterna som gick lösa i trädgården vid vår bungalow...och den grekiska "doften"....Särskilt i Rhodos stad. Sen dröjde det till 1992 till nästa greklandsresa som var Samos-Patmos och SEN har det ju blivit 1-3 resor varje år.... Lissi
|
|
#6
2010-02-20, 18:57
|
||||
|
||||
|
Sv: Första Greklandsminne?
1978, kliver av planet i mitten av juni på Rhodos flygplats...rakt in i en vägg av 40-gradig fuktig hetta! Hjälp hur ska vi stå ut här i två veckor!?
Som sagt AC kunde man ju bara drömma om! Bodde på ett litet centralt hotell med toa i korridoren. Men det funkade det med!  Mitt emot vår balkong på andra sidan den lilla vältrafikerade gatan låg en tandläkarpraktik. Avgrundsvrål kunde höras titt som tätt! Fanns det ingen bedövning i Grekland? Här gällde det att inte bita av nån tand! Med jämna mellanrum kom tandläkaren himself ut på sin balkong och tog en cigg och grävde djupt i näsan!  Ovanapå taket på praktiken låg ett litet skjul där det bodde en gammal farbror, han kanske var far till tandläkaren och satt på undantag - vad vet jag? Ja, det var många nya intryck i detta för oss nya land.  Men vartefter dagarna och veckorna gick så upptäckte vi allt det underbara med Grekland: havet, stränderna, solen, maten, byarna, gränderna, blommorna, folket , naturen, musiken.... Sen dess är vi fast - särskilt jag!  Katitzi
|
|
#7
2010-02-20, 22:17
|
||||
|
||||
|
Sv: Första Greklandsminne?
Citat:
Nästa resa blev många år senare...1996 när jag för första gången öluffade i Kykladerna. 3 veckor blev det på öarna Santorini, Amorgos, Paros och Naxos, en öluff som jag aldrig kommer att glömma. Jag var riktigt lycklig, ja jag hade som kolsyra i blodet, upplevelsen var en knockout i själen och den finns kvar än och har bara vuxit...och nu ska jag flytta till Grekland som pensionär/passionär...greklandspassionär! Yanna
|
|
#9
2010-02-21, 15:09
|
||||
|
||||
|
Sv: Första Greklandsminne?
Vaniljen: finns att köpa i livsmedelsbutikerna - på burk. Heter bara vanilj vad jag kan förstå. Är vitt, kletigt och jättesött. Doppar man en sked i kallt vatten så stelnar det till och man kan äta som en klubba ungefär. Kanske används denna produkt till annan godis/kaktillverkning också, men jag brukar avnjuta den på detta enkla vis. Vore intressant att höra om det används till annat av någon som vet!
|
|
#10
2010-02-21, 17:39
|
|||
|
|||
|
Sv: Första Greklandsminne?
Sommaren 1976 efter att först ha jobbat ihop reskassan genom att rensa ogräs i kommunens rabatter. Tågluff till Brindisi i Italien och vidare med båt till Korfu. Bodde på ett tältläger fullt med likasinnade ungdomar från hela världen. Fest hela nätterna och på dagarna for vi runt hela ön på hyrda rostiga moppar, upp i bergen och ner till paradisstränderna. Efter en vecka åkte vi via Pireus till Ios. Där fortsatte partyt men lite för häftigt för vår smak. Fantastiska öar och upplevelser i en värld som inte finns längre. Trängas med djur på båtarna, inget vatten utom två timmar om dagen, sova på stränderna, stränder för sig själva även i juli-augusti ..
Men som tur är finns fortfarande havet, maten, bergen, alla dofter och den sköna atmosfären, attityden till livet kvar. Pyttan
|
 |
|
|
Linjär visning
