Dessa greker...

Netwolf · #1 2010-07-15, 09:29

Citat:

Ursprungligen postat av Marielou

Jag har också många minnen av grekisk generositet, men det starkaste minnet var när jag gjorde bort mig i Saluhallen på Rhodos. Efter min första avklarade kurs i Grekiska bestämde jag mig för att pröva mina vingar när jag handlade i Saluhallen. Jag började med att köpa grönsaker och valde först att köpa gurka. Jag säger på greksika: Thelo agori? Den grekiske mannen tittade helt oförstående på mig och jag upprepade "thelo agori". Han småflinade och för att han säkert skulle förstå, la jag till "gröna agori" och pekade på gurkorna. Då började han att gapskratta och ropade på sina vänner som kom och alla stod där och skrattade så att tårarna rann. Jag förstod inte vad som var så roligt men deras skratt smittade av sig och jag skrattade också, åt vad visste jag ännu inte. När mannen hämtat sig förklarade han att gurka på grekiska heter "angori" och att "agori" som jag sa det, betydde pojk på grekiska. Jag vill alltså köpa pojkar, gröna sådana

Det gäller att lära sig rätt uttal ; )

Haha, den var bra! Jag har ett liknande exempel. En bekant till mig flyttade till Grekland och gifte sig med en grekisk man. På en fest skulle hon sen konversera och sa på grekiska att hon var gift med en grekisk pojke, men naturligtvis så blandade hon likt dig ihop orden. Det blev att hon var gift med en grekisk gurka, till mångas förtjusning!

/Netwolf

Arne · #2 2010-07-15, 10:48

Vid vårt allra första besök på Patmos drabbades vi av en märkligt generös episod. Vi hade tagit oss härbärge på Patmos Garden Hotel, och intog våra middagar på Loukas Taverna nere i staden, tio minuters promenad från hotellet. Sista kvällen på Patmos hade vi dock bestämt oss för att spisa middag uppe vid Citadellet på Jimmys Balcony.

Sagt och gjort. Vi tog bussen upp och avnjöt en mycket lång och god middag. Mätta och belåtna togo vi så halvniobussen åter ner till staden.
Vi enades om att på hemvägen till hotellet ta omvägen via Loukas taverna för att klyva ett kvällskrus vitt. Vi sutto oss ned på Loukas och beställde in ett krus. Ingen mat? Nej tack.

Kruset kom genast in och strax därefter varsin portion grillat kött med alla tillbehör. Loukas dotter lät förmäla att Pappa bjuder på middagen i kväll...

Alltså hade de fått för sig att vi dagen före hemresan hade ebb i kassan och därav fann de det för gott att bjuda oss på avslutningsmåltiden.
Vad göra? Vi voro ju propp mätta! Räddningen kom i form av en trivsam svart hanhund som kvickt parkerade sig under vårt bord. Jycken drog genast i sig våra tvenne portioner kött enär han uppenbarligen var mycket hungrig.

När vi skulle betala för kruset lät herr Loukas meddela att även detta gick på husets räkning.

Så dags att promenera hemåt. Oturligt nog hade jycken uppenbarligen fattat tycke för oss och följde med hem till hotellet. Husets hund??
Väl hemkomna noterade vi att hunden genast boade sig på mattaan inne i vår studio och ävenså vägrade i sten att gå ut trots flera anmaningar.

Påföljande morgon, innan avfärd till Samos, hade vi vissa problem med att göra oss kvitt jycken, men det gick så småningom och han återbördades till området runt Loukas.

Bild på jycken ligger strax inne i bildgalleriet under "Jycken"

Arne och Hustrun