Sista värmeböljan?

[Monica P]

Jan, Eva, KR, Rasmus, Masse, Jorunn, Ulf och alla andra... idag är det bara 35 grader här i mitt rum. Jag var till stan med moppen och det var verkligen inte lika glödande hett nere i backen mot stan som det har varit tidigare. Svalare väder är på väg norrifrån, sägs det.

Ändå är det så varmt att man drar sig för att röra sig mer än det allra nödvändigaste.

Medan jag ändå gör er avundsjuka kan jag berätta att gårdagens musikkväll var i toppklass, ja inte i världsnivå men för vår lokala nivå helt suverän.

Det var ett samarbete mellan Amoni, den kulturförening jag berättat om så att ni nästan tröttnat, och "Lykio ton Ellinidon", en förening som på sitt program har traditionella danskurser för barn och vuxna, körsång, deltagande i en massa festligheter här och även ansvar för ett museum, med en imposant ledare, Popi Mavrou.

I går kväll sjöng kören ihop med -och varvat med - sångarna Spyros Zairis och Dimitris Kardoulias och med ett gäng av våra otroligt duktiga musiker - gitarr, bouzouki, kretensisk lira, flöjt, piano, fiol och slagverk. Det var sånger av Nikos Xilouris med en filmduksbakgrund av gamla foton och videoinspelningar . Xylouris dog 1980 men är idag troligen mer populär än nånsin, vilket bekräftades av hans änka som kom , sent omsider efter att ha haft problem med flygförbindelserna.

Vi hade inte en aning om att det skulle komma så mycket folk, men teatern blev fullständigt fullsatt och extra sittplatser ordnades ovanför på P-platsen och på murarna mot skogen. Andra än jag tog på sig biljettförsäljningen och de sålde slut på 300 stycken innan musikerna hann värma upp...

Just uppvärmningen innan gillar jag. Det är ganska kaotiskt innan alla mikrofoner och förstärkare och lampor och sånt är ihopkopplade med de långa sladdarna som ringlar över hela scengolvet. En del musiker är nervösa och ibland irriterade, andra är totalt coola och avspända. Ljusteknikern är överallt och vinklar lampor och flyttar kontakter. Vi lägger ölburkar och vattenflaskor i stora baljor med is. Vi peppar nervösa sångare och visar folk hur de kan hitta en bra plats. Somliga har med sig sittkuddar sen tidigare föreställlningar-cementen är hård. Ingen, ingen är förvånad över att det dröjer innan allt sätter igång. Alla pratar och verkar gilla stöket.

Alla sjunger med i alla sånger, det är en känsla som får mitt nackhår att resa sig på högkant varje gång.

Så missa inte stämningen här om du kommer till Kalymnos och det är musik på gång!