#1
|
|||
|
|||
Chania är vårat
- Señor! Señor!
Det lyser inbjudande ur ett hål i den bysantinska stadsmuren i Kastelli. Där inne sitter en kvinna vid ett bord och piffar upp sig och en är på språng, och blir mer bestämd och ropar till mig på grekiska. Tråkigt att bara behöva gå förbi, men jag vet att det kan sluta illa om man inte har tillräckligt med pengar. Det lyser färgrikt om stadens invandrarkultur. Zigenardrottningen och Ronja Rövardotter och deras anhang lockas av stadens generositet. På torget framför saluhallen har de alla sina jättestora kassar. Man kan se dem rusa runt kyrklokaler och basarer för att få ut det sista förnödenheterna, för att sedan dra sig undan. Bortglömda av dom hedervärda och ärbara. Man undrar om dom är utspökade och sminkade frivilligt, om det är en saga om frihet som dom vill leva i. På eftermiddagen kommer två tiggare glatt vandrande ut ur stadens centrum. Den äldre zigenaren , den sura och buttra , som inte ger sig om du sitter stilla ensam, och den andra , i trettioårsåldern, ler glatt efter "arbetsdagens slut" , han går framåt raskt och käckt, utan käpp ! Den har han kastat och rätat på kroppen. Han brukar annars ses komma svajande och stapplande, mitt på trottaren bland folk, med handen utsträckt. I det här fallet alltså fråga om rent skådespeleri . - Cirkusen har kommit till stan! En ensam tiggerska med svart huckle och varma kjolar och kappa mitt i sommaren, har jag lärt känna igen på hennes sätt att avleda uppmärksamheten. Hon brukar gå fram och ta och känna på saker, gnida ett äpple på gatumarknaden, innan hon skrider till verket med vad hon verkligen är ute efter. Illusionister som får oss att inte ont ana giriga avsikter. Drömmen vi så väl behöver för att inte se verkligheten. Jag minns den där natten som jag fick tillbringa ute i det fria på södra Kreta, då hördes också ibland ljudet av någon getpingla som vinden förde med sig, inte bara vågor som slog mot klipporna nedanför. I Chania kommer mannen som har den kretensiska kulturen som fetisch. Extremt välklädd med knästrumpor, kängor, väst, någon slags läderkalott, med stabbig gång. Och ser bara nedåt. Och skakar så att alla getpinglor som han bär på hörs långt innan man får syn på honom. Vid busstationen ropar den bulgariska försäljerskan "File, file...", min vän kom och köp. (I början ropade hon artigt endast "Kirie" , herr. ) Jag vinkar bara. Det är fråga om sådana torra brödringar med rosensmak. Hon sitter med ett fint förkläde av korsstygn, och har strött ut mat till duvorna framför. På sommaren går hon på stränderna. Hon har en man. Det vet jag. Det har kommit ett par tiggargummor , som tar sig fram med käpp överallt där turisterna är. Med avlånga ansikten i ett uttryck av ständig förvåning. Dom rör sig ganska otåligt , och går rakt fram till oskyldiga turister, som inte märkt något av vad som är på gång, och blir så överrumplade att dom måste plocka fram några slantar. Kanske paret påminner om någon avlägsen släkting i Norrland, eftersom jag retar mig på dom... - jo, min styvfarmor från Häggenås i Jämtland, jo, faktiskt (och hennes man :-). Är jag förföljd av mitt ursprung och har svårt att förlika mig med det ? Något jag själv har i blodet. Undrar hur många procent det kan vara....? I Splanzia har man sina egna tjuvar. Är man rädd för misstanke håller man sig så väl synlig som möjligt och klär sig i klassisk rövardräkt. Dom satt hos Kostas och åt ett skrovmål , hade hittat något och inte fått äta sig mätta på länge. Ganska otäcka blickar, men accepterade här i Kamomillas småstad. Kasper, Jesper och Jonatan. Jag kom på dom en gång, men jag ska inte säga vad det var. Man ska inte bli inblandad helst i deras angelägenheter. Varje småstad har sina rövare. Det hör till. Här i dom rikas område, Lentariana, var jag sur en morgon, för att elverket stängt av min ström igen av misstag, och väntade vid busshållplatsen. Då kommer en dam, som är svartklädd, och ser alltid mycket prydlig ut. Hon brukar vara ute på långa shoppingturer. Om man får använda ordet "söt som en docka". En gång skällde hon på någon i bussen, så jag brukar akta mig, men nu bad hon mig att komma och ställa mig i skuggan, man ska inte stå i solen i onödan, och sedan kom hon fram med en karamell, och det var precis vad jag behövde! Och det var mjuk marmelad! "Allting är bra!" ("Ola kala!"), började jag med tidigt för att klara mig ur svåra situationer. Istället för att säga "jag har ont magen" är det enklare att påta sig allting. Men sedan igår kväll, vid det lilla favorithaket , har jag kommit på andra tankar, då min kära fru i köket förklarade att i Grekland kan man inte säga "Allting är bra", det kan tolkas som att alla mår bra, vilket inte är sant. Och hon räknade upp namn, inte på dom närmaste, men en rad premiärministrar. "Poli kala", "ime kala" eller "kala, kala" går bra att svara när man blir tillfrågad. Jag brukar undvika att fråga tillbaka, men jag frågar nu min kära fru och får känna mig anförtrodd som en gammal vän: Det är inte riktigt bra, det är från och till. Medicinen jag får är ett utmärkt byvin från Theriso. Det första stället på vänster hand. |
#2
|
||||
|
||||
Sv: Chania är vårat
Tusinde tak for din beretning. Som altid giver det grund til eftertanke.
|
#3
|
||||
|
||||
Sv: Chania är vårat
Häggenås? Jag är från Lit. Lisspöjkan brukt slåss mae Haeggenesingan sa ´n far men.
Numera slåss man väl mest på fotbollsplanen. |
#4
|
|||
|
|||
Sv: Chania är vårat
Ola kala .Fick jag lära mig utav en Grek är grunden till O.K. Okey. Sant eller inte vem vet?
|
#5
|
||||
|
||||
Sv: Chania är vårat
Du skriver så bra att jag riktigt ser det framför mig.
// KR |
#6
|
|||
|
|||
Sv: Chania är vårat
Citat:
Det beror lite på tonfallet. Ibland betonas "Ola" , då är något extra O.K., men ibland kan det då uppfattas som att allting är supertoppen, men det kanske inte alla kan hålla med om |
#7
|
|||
|
|||
Sv: Chania är vårat
Citat:
|
|
|