Somrar på Peloponnesos 7.

[Monica P]

Vår båt var en gammal grå och tung Avon, köpt 1976, cirka 4 meter, med en medelstor utombordsmotor. Denna utmärkta båt blev vartefter åren gick mer och mer lik ett kålhuvud, med lapp på lapp. Till slut fick jag hålla på att pumpa och ösa ideligen, och det är inte roligt när strömmen tar tag i ens plattbottnade båt, och man är halvvägs till Egypten innan man får liv i motorn igen...

Senare år hade vi en vacker men opraktisk aluminiumbåt. För bred för att man skulle kunna ro/paddla, och för het att sitta på i greklandssolen.

Gummibåtar är det enda rätta för oss: lastar hur mycket som helst, tål en knuff mot klipporna, går att dra upp på stranden, går att lägga på biltaket. Man lär sig snabbt att paddla eller ro- hemligheten är att ha riktiga åror, inte löjliga små paddlar.

En fisketur kan se ut så här:

Förberedelserna minutiösa, full fart iväg. En bit från avsedd fiskeplats gör sig dykarna i ordning, noggrant, och hoppar i. De simmar in mot klippstranden och provdyker några gånger. Jag följer med båten c:a 100 meter ut. Om de är nöjda ger de tecken och börjar dyka längs klippbranten, spanande in i skrevor och grottor, bakom klippblock och under överhäng.

De spanar från ytan och dyker snabbt när de ser ett byte, avlossar harpunen och kommer upp med fisken.

Ett annat sätt är att dyka ner och stanna kvar lång stund , stilla, och lurpassa på fisken. Det kallas "karteri" och passar bra på många ställen, men kräver stor lungkapacitet.

Vad jag ser från båten är vackra färger och glittrande havsyta, dykarna ser jag inte mycket av förrän de kommer upp igen. De är nere bort emot en minut och kommer sällan upp på samma ställe där de försvann. Jag håller utkik hela tiden och ser spetsen på snorkeln, en orange prick. Vi har vårt teckenspråk så jag vet vad jag ska göra härnäst.

Om vädret är lugnt kan jag strypa motorn och padda, sittande grensle över båtnosen. Jag känner åt vilket håll strömmen drar- det växlar betydligt- och vänder båten mot strömmen. En visselpipa fungerar bra om jag behöver hjälp. Sonen simmar snabbt till båten och lotsar den ut från klippor som jag kommit alltför nära.

Om vädret är oroligt puttrar jag på tomgång. Om det är en lämplig plats kan jag slänga i ankaret och bada runt båten. Alla fisketurer är olika.

Solen kan vara förfärligt farlig på havet, det lär man sig direkt. Långärmad herrskjorta är alldeles lagom till skydd. Solglasögon obligatoriska.Vatten måste man dricka ofta eller äta en gurka, vad som helst som skyddar från uttorkning.

När alla dykarna har fått nog åker vi hemåt igen, och då vidtar historieberättandet! Lika viktigt som fiskandet!

[Sunny12]

Härlig berättelse, fick mig att börja tänka på den fantastiska filmen, THE BIG BLUE, som delsvis spelades in i GREKLAND på ön Amorgos om jag inte minns fel?

De två proffsdykarna Jacques Mayol och Enzo Molinari var ju inte fiskare utan tävlingsdykare men din berättelse fick mig ändå att börja tänka på den här filmen. Fint!...

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Monica P

När alla dykarna har fått nog åker vi hemåt igen, och då vidtar historieberättandet! Lika viktigt som fiskandet!

Tack än en gång Monica. Det är sååå intressant att läsa om ditt liv. När jag läste denna text tänkte jag på radioprogrammet Sommar (om du minns det). Jag kände att du borde vara med i det programmet någon gång. Du har så otroligt mycket intressant att berätta, och du gör det så levande!

Ursprungligen postat av Sunny12

THE BIG BLUE, som delsvis spelades in i GREKLAND på ön Amorgos om jag inte minns fel?

Stämmer bra det.