Er man i Ierapetra 2005, november

[Ylva A]

Under den gångna månaden var jag länge avundsjuk på er i Sverige. Ni hade brittsommar i flera veckor och i alla medier var ni lyriska. Här var det blåsigt men den grekiska brittsommaren = arkionídes brukar komma den 20:e. Mycket riktigt. Den 21:a hade vi åter sommar med bad och temperaturer upp mot +30˚. Värmen varade en vecka. Så vi skall inte klaga. Den 13:e november var den första natten med temperatur under +20˚.

Jag brukar ju berätta om vår gode vän kirio Manolis - lantbrukaren. Nu är han åter bra i sin rygg och sin högerhand. Han rör sig som en ung pojke, då han går till en av sina jordlotter, som ligger 2 km från hemmet. Han sitter inte längre på sin åsna. Då Manolis blev sjuk i våras och inte längre orkade ta ut åsnan på arbete, tappade åsnan livslusten och dog. Vi pratar med Manolis, när vi träffas. Men mest lyssnar vi på vad han säger. Han är stolt över att vara vår språklärare. Under flera dagar hade vi sett en död katt på bergsvägen. Manolis berättade att en harjägare hade skjutit den, eftersom vildkatter äter upp harungarna. Ylva frågade Manolis följande (och det blev årets språkgroda): ”Finns det inga hästar, som katterna kan äta”? ”Jag förstår inte”, sa Manolis. Ylvas ändrade sig: ”Finns det inga rävar, som äter upp den döda katten?” Som tur är, kan vi rätta felen så småningom! Och ingen räv har vi sett!

Ett stort diskussionsämne i TV under hösten, har varit bensinpriserna, precis som i Sverige. Det mesta jag betalt har varit 1,08 €, dvs. de 10 kr, som verkar vara önskemålet i Sverige. Pensionen i Grekland är f.n. 14 000 € per år och gäller de som betalat in full pensionsavgift.
Priserna på dagligvaror har stigit kraftigt och närmar sig de svenska. Prisspiralen märks tydligt på grönsaksmarknaden. Som pensionär kollar vi priserna och bilar ibland till Lidl och sparar 5 €. Men även på Marinopolo (ungefär som ICA) kan man bli imponerad över låga priser. Ett kvitto med 1 liter ouzo, vetemjöl, mjölk, margarin, korvar, 1 herrskjorta m.m. visar 20 €. Tavernapriserna är låga. C:a 20 € för oss två inklusive ½ kg vin. Då bjuds man även på efterrätt och raki. Men som långtidsboende äter vi nästan alltid hemma.

Varje söndagskväll på bästa sändningstid har ET1 visat Ingmar Bergmanfilmer. Jag tycker det känns konstigt att se svensk film i Grekland. Vi kan ju bara med en knapptryckning byta till SVT Europa, men då får vi säkert inte se Bergmanfilmer. På de grekiska privata kanalerna är det annars vanligast med nyhetsprogram, såpor, kaféprogram, men även underbara musikprogram med känsla för grekisk tradition.

Kvinnor är samlare, kan jag konstatera. Long Beach förlorar varje sommar en massa stenar och stranden ändrar utseende (dock mest beroende på stormar från söder). Även om det är gott om plats på stranden, ser man kvinnor med baken i vädret som letar vackra klapperstenar. De finns i en mängd olika färger. En solbränd kvinna – av mig kallad Stjärtan- vistas här långa tider och på stranden är hon alltid utan kläder. Stjärten i vädret kräver av mig antingen distans eller spännande bok (obs. ej bak). Är hon ung och söt? Vet inte, jag har inte sett henne i ansiktet! Undrar just vad hon gör av alla stenar? Själva har vi något kilo hemma i Östersund. Men Ylva har nu övergått till ekonomiskt sparande. Hur många karat har Ni i bästa ringen? Det var väl inget! Min hustru har 1000-tals karat, som hon sparat ihop och ska ta med hem. Karat är de hårda, bruna fröerna från johannesbrödsträdet, charoúpia, som förr användes som vikter – karat. Själva fruktskidorna är, då de mognat, bruna. De smakar som choklad och används som kreatursfoder. Förr i tiden var de godis för barnen. När jag kommer hem, ska jag gå till guldsmederna i Östersund och fråga, om de vill göra affärer med mig.

Jag har fått låna boken ”Kreta, erövring och motstånd” skriven av Antony Beevor. Boken blev mer och mer intressant för mig att läsa. När jag kom till sid. 370-71, kände jag igen berättelsen, då Nikos och Manolis fader sköts och som jag skrivit om tidigare.





”I Viannosregionen gjordes ett försök att slå en vänskapsbro mellan ELAS och EOK. ( Nationella befrielsearmén, kommunisterna resp. Kretas nationella organisation, från mitten och åt höger). Detta möte, som ägde rum i en sänka bland ekbevuxna kullar, var inte helt oväntat en underlig historia. Kommunisterna anfördes av en läkare från trakten. Sammanlagt hade nästan 300 man från olika grupper dykt upp. Det hela inleddes helt paradoxalt nog med att en präst som kommunisterna haft med sig välsignade mötet och sedan slaktades några getter till en enkel måltid. Därefter följde retoriska tal som aldrig ville ta slut”.
Inget är nämnt om att då fadern, agenten och ledaren, vägrade bli ledare för ELAS, arkebuserades han. Men berättelsen från boken, är densamma som jag muntligen hört från mina vänner.

Som f.d. lärare måste jag berätta om lärarnas villkor på Kreta. Jannis, 30, mågen till GZ, en av grannarna, är lärare i fysik och kemi. Ingen tjänst finns ledig för honom, utan han har blivit tvungen att ta jobb på Rhodos. Under 5 år har han hankat sig fram på vikariat. Familjen har splittrats, eftersom hustrun Maria har språklärartjänst i Ierapetra.
Att ha barn i skolan kostar också pengar. Privatskolorna är de mest populära. För en elev i líkeio = läroverket, ligger kostnaden på 100 € per månad. Då ingår inte skolböckerna. Men föräldrarna satsar gärna på barnens utbildning.

Turisterna lämnade i månadsskiftet ön. Nu finns övervintrarna kvar. Massor av tyskar, österrikare, holländare och andra bor här under vintern. Temperaturen är nästan aldrig under +10˚. Vi ser dem på lördagarna, då det är marknadsdag i Ierapetra. Övervintrarna delar jag in i tre grupper:
1) De som är glada i alkohol.
2) De som blir glada av alkohol.
3) De som är glada utan alkohol.
Dvs. det är som i Sverige. Jag glömde visst en fjärde grupp! De som aldrig är glada! Men de är få!

När vi möter Kretensarna, hälsar vi alltid på varandra. Möter vi varandra – även grannarna- flera gånger samma dag blir det både kalíméra, xeírete, kalíspéra och kalíníxta beroende på klockslaget. Dessutom tilltalar vi varandra med kírio = herr eller kíria = fru. Undrar just vad våra grannar i Östersund skulle säga, om jag skulle börja säga herr Sture och fru Brita!?

Vet ni att våra vänner Lennart och Maj-Britt startat med olivodling i Östersund? De hade fått ett olivträd i kruka av grannarna. Jag fick en förfrågan, hur man går tillväga med plockning och beredning. Jag svarade: ”Lägg ut näsdukar under trädet. Låt Lennart slå ned oliverna med en mattpiskare och vik sedan ihop dukarna och häll ned skörden i säckar.” Lennart svarade, att han är emot våld, varpå han plockade de 25 oliverna för hand. Receptet på beredning är hemligt, men om odlingarna sprider sig, står jag gärna till tjänst.

Jag tror inte jag gör någon studieresa under höstlovet. Vi har redan gjort ett flertal och känner oss väl förberedda inför svinnovember. Inget lärarjobb heller!
/ Jannis

[Monica P]

Hur bra som helst, fortsätt!

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Ylva A

Jag har fått låna boken ”Kreta, erövring och motstånd” skriven av Antony Beevor. Boken blev mer och mer intressant för mig att läsa.

Samma här. Ju mer jag ser av Kreta desto bättre blir boken. Jag brukar läsa om den inför varje resa.

Övervintrarna delar jag in i tre grupper:
1) De som är glada i alkohol.
2) De som blir glada av alkohol.
3) De som är glada utan alkhol.
Dvs. det är som i Sverige. Jag glömde visst en fjärde grupp! De som aldrig är glada! Men de är få!