Er man i Ierapetra 2009, november

[Ylva A]

Det är första advent och över 24 grader ute på altanen. Ingen snö i sikte! Vi har återigen sett exempel på klimatförändringen. Enligt väderstatistiken för Ierapetra var det i medeltal 15 dagar med nederbörd i november under åren 1960-1990. I början av månaden var det 5 dagar med åska, lite nederbörd och svalka (c:a 14 grader nattetid). Regnmängden var 20 mm. Vi satte på ”blixtlås” och sedan dess har det varit svenska sommartemperaturer mellan 19 och 23 och ingen åska. Lantbrukarna klagar, eftersom de måste fortsätta att vattna både grönsaker och träd.

Det blir fler kyrkobesök på Kreta än i Sverige. Den 1 november var vi inbjudna till 40-dagarsminne, efter det att en 90-årig man hade dött. Vi är bekanta med dottern Eleni. Dessutom blev vi tillfrågade, om vi kunde skjutsa en annan åldring till kyrkan. Det blev en lång stund, 2 timmar mellan kl. 8-10 på morgonen. Eftersom det är omöjligt att förstå de rituella texterna, blev det tillfälle att iaktta både kyrkorumoch människor. Jag uppskattar att det var c:a 300 personer i den väl fyllda kyrkan. Fler kvinnor än män och fler äldre än yngre. Alla ortodoxt troende gick in och kysste kyrkans ikoner och alla som tog nattvard fick vin från samma sked. No comments! Alla korsade sig hundratals gånger under gudstjänsten. Det behövdes ingen ytterligare gymnastik för högerarmen under den dagen. Det fanns män som såg ut som om de tillhörde Hells Angels, men de betedde sig lika snällt som Real Angels = riktiga änglar. Nu kan jag också förstå, varför det var/är populärt för män i viss ålder att skaffa sig hästsvans. Prästerna har ju liknande hårknut och vem vill inte vara överstepräst hemma? Alla lampor i kyrkan var av energispartyp och det ser absolut inte vackert ut.

Jag är också en energispartyp. Alla skall vi bidra med energisparande. Vanligen handlar vi, eller får, lokala produkter. Vi ventilerar och värmer huset samt naturligtvis varmvattnet via solenergi. Vår bil drar lite bensin, men skräpar ner, eftersom den är av 96 års modell. Papandréo, den nya premiärministern, ökar nu skatten på äldre bilar och ger bidrag till de nyinköpta. Skatteökningar sker också på tobak och alkohol, eftersom budgetunderskottet är stort.

Under hela månaden har de tre kandidaterna till partiledarposten i Ny Demokrati med eldande tal försökt övertyga delegaterna om sina fördelar. Dora Bakojánnis är inte så populär bland gemene man, eftersom hennes far var en hoppjerka mellan flera olika partier. Som partiledare gjorde han också ett dåligt jobb. Det blev inte Dora! Den sista söndagen valdes Samarás (som också varit hoppjerka och bildat egna partier som misslyckats) till ny partiledare.

Jag har många gånger tidigare berättat om det improduktiva samhällsmaskineriet. Företagarna åtar sig gärna nya arbetsuppgifter, men låter folk vänta innan de kommer (ibland i månader). En f.d. sjökapten, med erfarenheter bl.a. från Norge, sa till oss: ”Gick man ut i Oslo efter kl. 22 var hela staden död, eftersom folk var hemma och ville vara alerta på jobbet nästa dag. I Grekland går man ut för att äta efter kl. 22 och går definitivt inte hem före midnatt. Dan efter betyder inte arbetet så mycket”.

När en rökare och engelsman vid besök på en bank påpekade för en rökande tjänsteman att det fanns en skylt ”Rökning förbjuden” bakom henne, fick han till svar: ”Den där skylten fanns där, när jag började jobba här för många år sedan, så den bryr jag mig inte om.” Men rökförbudet har börjat gälla även här.

I början av månaden ryktades att polisen letade efter 2 pakistanier i Koutsounari. Tre veckor senare var de på vårt tak. Lugn bara, inget allvarligt! Huset står kvar och är förbättrat! Ni kanske minns, att vi för 2 år sedan hade läckage genom taket och jag fick återupprepa målningen med plastfärg. Genom en alban, Jannis, som vi känner, hade vi fått ett erbjudande om att han kunde ordna avrinning och bättre tätning. Under 2 dagar knackade han och de 2 pakistanierna loss all plastfärg från taket. De unga pojkarna, 23 och 25 år, hade flytt via Iran och Turkiet från talibanområdet i norra Pakistan och bott på Kreta under 1 år.

Pakistanierna var otroligt energiska och skulle få en svensk kommunal-arbetare med spade (obs. gäller inte lärare) att rodna. I stället för att vandra runt den svarta stenen i Kaba, fick de utan att trängas även vandra runt vårt hus med cementhinkar. Jannis hade i sin tur lämnat Albanien till fots för 15 år sedan. Nu är han känd och etablerad i Koutsounari och gör, förutom arbetet som växthusägare, även jobb inom byggsektorn. Den tredje dagen var ytterligare 2 albaner med i betongjobbet. Klart och tydligt var vilka som stod längst ner på den sociala stegen. När jobbet var klart, ville Jannis ha raki. Då satt vi alla 7 ute på verandan med öl, raki och mezé och samtalade på grekiska om våra respektive länder och erfarenheter. Pakistanierna, som är muslimer, hade religiös festdag just den dagen, så de skulle äta lamm på kvällen. Nu provade de raki, eftersom ingen annan muslim såg dem! Undrar om Allah blundade också?

November månad är en månad med fester och rakitillverkning. En annan Jannis i byn producerar 500 kg raki. En tredje Jannis, tavernaägare i en by på nordkusten, jobbade under 30 dagar med tillverkning och ständig provsmakning. Det syntes på honom! Det är tillåtet med produktion för eget bruk, men för avyttring krävs tillstånd och skattebetalning. Våra härliga grannar, Pelagia och Georgos, har under eftermiddagar och kvällar haft bjudningar med mat under c:a 10 dagar. Som ung och fotbollsspelare i Ierapetra kallades han Vráchos = Klippan. Nu är det andra tider och han ser knappast bollen, på grund av grön starr, när han försöker se Olympiakos spela på TV.

Här kommer 2 historier som berättades vid en av paréorna hos grannarna.

1. De fyra kompisarna hade tömt rakiflaskan och ropade på påfyllning. Hustrun i huset tog en flaska hon hittade och fyllde på glasen. Två av männen skålade och sa áspro páto = vit botten. De svalde men avslöjade inte för de andra, att det var fel flaska och fotogen i glasen. De ville se reaktionen från de övriga två. (Jag tyckte som ung 47-åring och med bättre smaksinne, att raki smakade just fotogen! Nu smakar det Kreta!)

2. Hustrun i huset var less på att maken tog hem sina kompisar och att de drack alldeles för mycket. Hon sa: ”Nu räcker det för idag. Jag har slagit upp era sista glas. I ett av dem finns bara vatten.” Efteråt tyckte var och en i gänget: Vilken otur att just jag skulle få glaset med vatten!

/Jannis

[Monica P]

Roligt skrivet som vanligt. På tal om vatten i glaset har jag också en historia.
Vi hade en granne i Sverige, trevlig och duktig på alla vis, men väl så förtjust i starka drycker. Vår äldste son, cirka 12 år, var scout och allvarligt emot all sprit ( jag tror han har ändrat inställning nu när han är 40) Min man skulle bjuda grannen på en ouzo över staketet men blev lite fundersam när ouzon inte blev mjölkig när han hällde i vatten...i allafall tog grannen glaset och drack ...och såg lite konfunderad ut han också... vår son hade hällt ut all ouzon och fyllt på vatten i flaskan...

[jan c]

Jag tycker också att ni ,du skriver trevligt.Får jag bidra med en historia om sprit ,närmare bestämt konjak, vi var unga inte alls fördärvade av vin och sprit som vi är nu? På det jobbet jag hade då förärades alla en fl konjak och ett tjog ägg till påsk .Konjaken hade stått länge i kylen,i kylen,min fru frågade, den här har stått länge ,den kan väl inte vara bra?Nej svarade jag häll ut den .Sagt och gjort ,på kvällen fick vi besök av min far,som sniffade vid diskbänken och frågade vad som hänt.Beöver jag tala om vilken lektion i spritens historia vi fick.

[lugnagatan]

Va, hur kunde Ni slå ut Konjaken??! Och av äggen kunde Ni gjort ägglikör med Konjak