Kurragömma

[Monica P]

Vi är väl några kvar i livet som kommer ihåg hur man lekte utomhus...en viss nostalgisk känsla kom i kväll, gälla barnröster ner från vändplatsen en bit härifrån, de lekte kurragömma hela kvällen .

Det blir bröllop här i morgon, ett syskonbarn till vår hyresvärd gifter sig och eftersom vi har en liten söt kyrka på släktens tomt är det självklart att vigseln ska ske där.

Massor av släkt och vänner förväntas och många har redan kommit. Fru Marias sommarstuga mittemot är full av Atengäster och fru Anna har flera barn och barnbarn hos sig, fru Stasas barn och barnbarn är här...

Konstantinos, Anastasia, Georgia, Jannis, Angelos -och en hel rad som jag inte kan namnen på- lekte i timmar. Till och med grannbarnbarnet Sotiris, som egentligen är lite för stor för småbarnslekar sprang omkring och tokade sig- och jag blev lite nostalgisk, för så där såg det ut på vår gård hemma i Jämtland, hela sommaren: massor av ungar och en del ganska organiserade lekar, som kurragömma och fotboll. Jag hade flera gungor också och gården låg så lämpligt vid en korsväg.

En variant av vanlig kurragömma var "engelska dunken" där man sparkade en fotboll och den som "stod" fick springa efter den och inte titta var de andra gömde sig. Sen gällde det att dunka dem man såg innan nån kickade iväg bollen igen. Gårdsplanen var ganska stor och det var bodar och buskage runt om.

Antagligen skrek vi lika mycket och retades med de mindre barnen och beundrade de stora grabbarna, jo, det gjorde vi säkert.

Leker barn numera? Jag har tappat perspektivet. Här leker de i alla fall vilt och högljutt och retsamt och lite busigt. Ibland skriker nån vuxen till, men för det mesta får barnen lösa sina konflikter själva.

I morgon kommer de här barnen att vara rätt trötta efter så mycket spring. De kommer att ha på sig finkläder och sköta sig bra under vigselakten. De är vana sen babystadiet att vara med på gudstjänster, vigslar och dop.

De har några veckor på sig innan skolorna börjar.
Det är fint att de kan leka utomhus så mycket.

[Max W]

Vilken underbar mental nostalgitripp tillbaka till barndomens lekar jag fick av att läsa om kurragömma och "dunken".
Tack Monica!

[Gita]

Nej, man leker inte så längre. Jag har också lekt dessa utelekar, samma lekar, eller liknande, men andra namn. Nu leker de små, de kanske cyklar eller gungar eller sljutsas till fotboll. Men den fria leken har minimerats. Lite större barn spelar tv-spel, dataspel, har en iPad. Grannflickan "designar" med sin padda. För mig verkar det tråkigt, vi hade sådan sammanhållning, vi lekte i timmar, levde oss in i olika lekar.

[Lamaya]

Jo, barn leker fortfarande dessa lekar.
Dunken , är det gamla "Kurra gömma". Lekar består och får ibland nya namn. Det uppstår nya lekar, som jag inte kan komma ihåg och jag känner mig gammal;-).
Jag är glad åt att lekar utvecklas, jag känner igen en del men inte allt.

Jag tror inte att man ska känna sig hotad av den nya tekniken. Jag har erfarenheter av att datorspel kan vara kreativa och sociala!

/ Lena förskollärare och ateljerista

[Hasse]

Oj JISSES, det blev nostalgiskt nu men kanske också lite eftertänksamt. Jag var med mycket under barndomen och tonåren där vi lekte "röda vita rosen" som ju var en mer avancerad lek än kurragömma. Googlade på den och kom ihåg hur vi höll på med den när alla ledsnat på kurragömma. Det var inte alltid man var så snäll kanske, flera yngre barn var nog inte så införstådda med reglerna när vi tonåringar for fram och ville vinna leken.

Nej jag tror inte heller barn leker lekar utomhus så mycket längre. Kanske de fysiska aktiviteterna inte heller är lika intressanta längre? Minns den gamla skogsdungen inklusive liten backe åt två håll där det gick att åka nedför med skidor och pulka osv. Fullproppad med ungar och t.o.m vuxna på 1960/70-tal, många (inkl. jag själv) hade "miniskidor" (blå färg) och vi hade tävlingar av olika slag. Hur många idag minns t.ex miniskidor??? Många blåmärken blev det pga. dem, t.o.m ärr efter att ha varit tvungen att uppsöka sjukhus för att sy ihop elaka sår.

Många minnen och nostalgi efter lekarna blev det


/Hasse

[Lissi]

..och vi lekte "burken" på vår gård på Södermalm i Stockholm på 50-talet. Man sprang och gömde sig och en skulle leta och så skulle man sparka på burken utan att bli upptäckt. Åldersspannet var väl ca 5-15 år.....Åh så kul vi hade!

Lissi

[Monica P]

...och nu är bröllopet över och barnen springer runt som i går kväll, fast med finkläderna på. Det var en vacker och stillsamt ceremoni i den lilla parken vid kyrkan, och catering på samma plats i stället för stor middag och dans, för familjen har många gamla och sjuka som inte skulle orka vara med annars. Jag uppskattade det till mer än 400 personer, för brudens fader är känd på orten och släkten är stor.

Och barnen var jätteduktiga och höll sig lugna genom hela den lite långtråkiga akten, men så fort det blev fest tog de i för fullt...somliga kommer att vara både hesa och trötta i morgon...

[Eva L]

Klart att barn leker idag också varför skulle de inte göra det Monica? De sparkar Boll, leker kurragömma, hoppar hage, spelar brännboll etc

Eva

[Monica P]

Ja, varför inte? Jag hoppas att alla barn får tillfälle att springa runt och hitta på saker och få en massa frisk luft och sol och rörelse. Jag har lite andra intryck också, av barn som bor i områden där man måste akta sig hela tiden, och där lek begränsas av en mängd faktorer som hämmar dem.

[malou]

Visst finnes det barn som bor sånn til at de ikke leker noe særlig. Barn som ikke får løpe fritt ute sammen med kamerater. Som mine barnebarn, for eksempel. Som er 'utenlandske'. Det er for risikabelt å slippe dem ut på egenhånd der de bor. Selv mange norske barn får ikke lov til å klatre i trær, men av helt andre grunner - de kan jo risikere å falle ned....og slå seg .

Men når barnebarna er i Norge, lærer vi voksne dem både Tampen brenner, Boksen går og mye mer.
De e l s k e r disse gamle lekene, selv når de må pågå innomhus. (Og ja da, farmor kunne tenkt seg gledeshyl på en l i t t lavere frekvens nettopp da, men, men... ).

Takk for skriveriet ditt, MonicaP. Nok en gang. Det må ha vært et skjønt skue med alle disse barna som utfoldet seg i bryllupet . Fortellingen får meg til å minnes egen oppvekst, s å m y e vi lekte. Med skrubbsår på knærne. Og så mye vi ubevisst lærte om sosiale koder og relasjoner og kultur. På tvers av alder og kjønn. Husker selv kanskje best de kjølige høstkveldene, før det ble for mørkt eller for kaldt eller for mye regn (alt ettersom hvilken grunn foreldrene fant på når det var dags å få 'ulveflokken' hjem).

Ingen tv eller duppeditter som forstyrret. Sånt fantes jo ikke. Selv om vi observerte Karlsvogna på himmelen og drømte om å få fly nær stjernene der oppe, kanskje som astronaut i eget romskip?

[Ylva A]

Tänk vad du kan få mig att göra. Gå in från altanen i +38 gradig värme och skriva ned några tankar om barnlekar!
Vi upptäckte tidigt att de grekiska barnen inte lekte tillsammans utan ofta var och en för sig eller jagande varandra. Den rundnätte grannpojken kom gärna in till oss, för att spela Fia och Svälta Räv. Fotboll spelade jag med Pelagias barnbarn, men organiserad lek blev det först när vi hade med Kubbspelet från Sverige. Det gillade ungarna i byn. Till slut behövde inte jag vara med i spelet. Annars har jag precis som i Sverige gärna lyft upp de små, gjort karusell och snurrat upp dem på min axel. Det har gjort att även de grekiska barnen verkar gilla mig. Det har deras pappa inte gjort.
Jag minns tillbaka till världskriget (det 2:dra), när en äldre kamrat (12-14?) organiserade lekar där 15-20 barn mellan 5-13 år lekte tillsammans och alla fick olika uppgifter i leken. När han flyttade blev vi helt handfallna. Då blev det lekar som Sparka Burk och Kurragömma.
I sommar har det bara varit Tittut med yngsta barnbarnet bakom träden!
/Jannis

[Ylva A]

Här kommer några fler erfarenheter, nu av ett gammalt spel. Är det någon av er som spelat Åsnespelet? När jag som barn, mellan 7-15, var hos farmor och farfar, hade de ofta tid att spela på kvällarna. Det var inte bara därför jag älskade dem och att resa med mina föräldrar till Aspeå och Prästmon och hälsa på dem. Farfar var småbrukare och banvakt, men när vi spelade var han också barnvakt.
Spelet innehåller fem högar numrerade från 1 till 20, som läggs ut som en gemensam pott och som sedan fördelas genom dragning och till slut hamnar i banken. Vi har fört det vidare gnom åren och spelar det nu med våra barnbarn. De har själva fått göra korten med sina egna skrivna siffror. Det tränar de enkla talen upp och ner samt koncentration och är kul både för gamla och unga. Ingen vill bli åsna!
Du kan hitta uppgifter om spelet via google
/Jannis

[Monica P]

Ja, tänk så många lekar det finns i våra minnen! Alla barn i alla länder borde ha fullt upp med att göra, lekande och med bara små bekymmer, som skrubbsår och sånt, kunna vara utomhus i alla väder och inte behöva vara rädda för verkligt farliga saker.

[Monica P]

-Så där ja, verkligt farliga saker...

Ni vet, när barn börjar bli lite övertrötta, man hör det på långt håll, det blir lite FÖR högljutt, lite grinigare...då brukade min far kliva ut på förstutrappen och morra lite...

Den här glada kusinskocken, som jag haft omkring huset hela veckan, lyckades med bedriften att orsaka eldsvåda på berget mittemot oss i morse. Jag var i stan och har bara rapport från tredje hand, men nån av dem hade lyckats göra något med en elledning (hur i hela friden kan man göra nåt sånt ) och branden spred sig kvickt upp över timjanbuskarna. Jag stod i stan i en bageributik och köpte skorpor när en liten brandbil svängde upp i rondellen mot vårt område, fullt pådrag...när jag kom upp i Agiossavvasbacken såg jag rök från Vlychadiahållet...

Massor av folk hjälpte till att släcka med vattenhinkar och slangar och grenar, men det är oländig terräng och svårt att nå ända upp med brandsprutan.

Det blev ingen större skada, inga hus eller annat värdefullt blev skadat. Aska och damm virvlar fortfarande omkring här inne i mitt sovrum som har två fönster mot brandsidan.

Den arme K, livlig och driftig ung man, har fått skulden och hans mormor låter som Emils mamma ungefär, försvarar honom indignerat...

Alla barnen hjälpte till och bar massor av hinkar och burkar och släckte eldar som redan var släckta, men det var nog bra för dem att få känna att de gjorde nytta.

Så kan det bli en viktig lärdom som de har nytta av senare. Någon i mitt barndomshem hängde ett par vadmalsbyxor till tork för nära en kamin, och den elden var något som följde mig i drömmar i åratal. En stol som fått ryggen avbränd stod ute på gården länge, för att riktigt pränta in i oss vådan att inte vara försiktig.

Nu hör jag hur K:s mamma använder den där riktigt allvarliga/ilskna rösten...dags att leka lite lugnare lekar kanske...plockepinn eller gömmanyckel eller gissavadjagtänker på...

[Riitta]

Vilken dramatik Tur att det gick så bra!! I torkan där nere behövs ju inte mycket innan det blir katastrof!

Riitta, i regnet