|
|
#1
2013-09-11, 17:19
|
||||
|
||||
Här går det undan!
Vi har en liten kicka på 1 1/2 år här för närvarande, och jag måste säga att hon har energi för flera stycken!
Allt ska undersökas och räckvidden är otrolig trots hennes lilla format. Men det är inget du inte känner till, vare sig du har egna barn eller har umgåtts med andras. - Det som imponerar på mig är hennes förmåga att hålla två eller flera vuxna fullt sysselsatta...allt är antingen jätteroligt eller hur hemskt motbjudande som helst...full fart genom tillvaron... Den där förmågan att ta för sig av livet blir liksom lite avmattad med tiden. Vartefter skrubbsår, blåmärken och förmaningar från vuxna tar bort lite av nöjet med att upptäcka, blir väl också känslolägena lite avfilade, så att säga. Från vårt vuxenperspektiv gläds vi med henne över nya erövringar...klappa katten...gå nerför trappan...pilla på I-padden...smaka på nya maträtter... Lite vemodigt kommer vi ihåg egna skrubbsår och blåmärken och olyckstillbud och vi VET att det kommer mera, mest roliga men också jobbiga saker. Lilla människa, jag hoppas att du får mest roliga saker att komma ihåg! 
|
|
#4
2013-09-11, 23:11
|
||||
|
||||
|
Sv: Här går det undan!
Tänk så mycket vi vuxna skulle kunna lära av dessa små godingar vad gäller inställning och attityd. Mycket av fullt fokus och engagemang. Sällan går de in halvhjärtat för något. Livet vore trist utan dem!
  Masse
|
|
#5
2013-09-12, 10:17
|
|||
|
|||
|
Sv: Här går det undan!
Ljuvliga 1½-års åldern, den absolut härligaste tiden tycker jag. De tror universum kretsar kring dem (vilket den också gör). Och de är såna clowner eftersom de vet att alla kollar dom, ja de är underbara i den åldern. Barnbarn är livets efterrätt säger de och det stämmer för man kan bara njuta av dem varje stund.
|
|
#6
2013-09-12, 15:06
|
|||
|
|||
|
Sv: Här går det undan!
Vi har i sommar fått njuta av 2-timmarslånga promenader tillsammans med Felix 1½ år. Från början för att han skulle kunna sova en stund, men strax blev varje minut en möjlighet att se och uppleva nya äventyr. Vi har fått uppleva hans första promenad utomhus, vara till pass då många trappor skulle klättras i, lyfta honom i rutschkanorna, sjunga barnvisor för honom m.m. Mata änderna var också vårt mål varje dag.
Det var svårt att lämna honom, men tack vare Skype kan vi se, prata och sjunga med honom varje vecka. Tyvärr vill han krypa in i datorn för att nå oss! I vinter väntar hämtningar från dagis. Då är vi nära igen! Men det stämmer. Denna ålder är härlig! / Jannis
|
|
#8
2013-09-14, 11:09
|
||||
|
||||
|
Sv: Här går det undan!
Ja, allt ni svarar håller jag med om. Antagligen var vi lika livliga vi också, i den åldern...jag tycker mig minnas en lite sliten mamma och två trötta storasyskon, men det är nog bara efterkonstruktioner efter vad de berättat. Mycket tydligt minns jag dock min far, som suckade (men då var jag nog mycket äldre): måste du prata hela tiden?
|
 |
|
|
Linjär visning
