Er man i Ierapetra 2011, november

[Ylva A]

Eftersom tiden går så fort, när man är så gammal som jag, förlänger jag månaden med en bit i december och kan samtidigt passa på att önska er det där man brukar önska varandra vid årsskiftet. Då blir ju också december kortare och det blir inte så långt till julaftonen.

Jag hade inte tänkt skriva något om den grekiska krisen, men kan inte undanhålla er detta. Grekerna kallar den oheliga alliansen Merkosi (Merkel och Sarkosi) efter dem som styr och bestämmer, fastän deras länder har lika stora skulder per kapita som de flesta i Europa.

Under november har vi varit med om varsin vurpa. De två fallen hade kunnat sluta illa. Den första skedde på vägen vid f.d. grönsaksodlingen ”såpato”, när vi just hade mött kirio Manolis. Han hade inte varit där på länge på grund av sina benproblem. Manolis ville att vi skulle plocka oliver för hand, så att vi och Nifiko kunde göra inläggningar av dem. Han hade ett kvastskaft som promenadkäpp och när Ylva vände sig hamnade käppen mellan hennes fötter och hon stöp baklänges i den ganska branta backen. Blodet sprutade från hjässan och kläder, hår och ansikte färgades röda. Hon hade skrapat huvudet mot en ½ meter hög mur, innan hon handlöst föll i backen. Med pappersnäsdukar kunde vi hejda blodflödet. Manolis var olycklig över det som hänt, men Ylva var ”bara” ytligt skadad och vi två vandrade hemåt. Efter 300 m sa Ylva: ”Var är mina glasögon?” I varje fall inte på näsan! Jag gick tillbaka till olycksplatsen, men inga glasögon stod att finna. Jag försökte tillämpa fysikaliska lagar, för att räkna ut hur långt de hade kunnat flyga. Trots upprepade sök bland täta busksnår ovanför muren, lyckades vi inte hitta dem. Det blev att köpa nya. Vår förhoppning är att vi stöter på en glasögonorm i området nästa år. Det finns nämligen en art s.k. leopardorm i området. Tyvärr har väl den lite för tätt mellan ögonen. Kroppen är inte mycket tjockare än ett finger. Mitt önskemål att Ylva skulle behålla rödfärgen i håret accepterades inte.

Min vurpa skedde på gymmet några veckor senare och åstadkom blodvite i pannan, på näsan, knän och händer. Vi hade gjort vårt normala pass, men jag förlängde det med 5 minuter extra på löpbandet. I uppförslut promenerade jag med hastigheten 7,2 m/s, då handduken föll ned. Den verkade komma under löpbandet. Utan att tänka mig för, böjde jag mig ned, för att ta upp handduken. Här gäller också fysikaliska lagar och jag stöp framåt, eftersom jag inte gick dubbelt så snabbt. Jag hade kunnat ligga där och bli hudskrapad en bra stund, om inte en av ”godingarna” på bandet bredvid slängt sig över ”mitt” nödstopp. Tänk om man inom EU varit lika snabba att slänga sig på stoppknappen och hindrat det ekonomiskt löpande bandet. Blod, åter blod och svart gummi på flera kroppsdelar. Men det var bara ytliga skrapsår och alla på gymmet var så snälla och medlidsamma. Jag var inte den första som fallit, berättade man! Fyra dagar senare fanns nödstoppslina monterad på löpmaskinerna, men jag har inte sett någon grek använda dem. Finns det nödstoppslina för euron och någon som drar i den?

Under månaden har vi tagit influensaspruta på apoteket i byn. Kostnad 6,3 € = 57 kr per person. Ingen sjukvårdare behövs.

Skid- och skidskyttetävlingarna har vi inte kunnat se på SVT World, men vi har kunnat njuta av tävlingarna på Eurosport och lyssna på de grekiska ”skidexperterna”. Reklamavbrotten var få och inte som TV4:as sändning. Många svenskar tittade på den norska direktsändningen. Landskampen England-Sverige i fotboll sändes i den statliga grekiska televisionen. Det skedde väl inte i Sverige?

Via TV fick vi besked om att före den 19 november måste elräkningarna vara betalda. Om inte, skulle strömmen stängas av. Det visades långa köer utanför elkontoren. Det kom ingen räkning till oss, men Pelagia sa, att vi kunde ta det lugnt. Det var bara att vänta. Mycket riktigt! Veckan efter anlände den extra kryddad, som den var utlovad att vara. Hälften av den extraskatt, som staten kräver, var pålagd: 52,5 €. Det är bra att ha ett litet hus. Skatten beräknas enligt: 35 m2 x 1,00 (1 plan) x 3,00 €/m2 = 105 €. I större städer är kostnaden per m2 5 €. Nifiko och Manolis måste besöka banken och plundra spargrisen, eftersom deras bostadsyta är 118 m2. Då ingick även deras rum för getterna!

Även november månad har varit kallare än normalt. En del av kretensarna vi känner säger, att det aldrig varit så kallt i november, andra säger under de 10 sista åren. Högtrycket över Centraleuropa har ju gett konstant varmare väder i Sverige och här nordliga vindar varje dag under månaden. Vi har dock ett knep. Blåser det nordan i Koutsounari, bilar vi 25 km till Mirtos (nedanför Lasithiplatån). Där är ingen vind. Då kan vi också passa på 1) att hälsa på våra Örebrovänner och t.ex. äta lussekatter, 2) att vandra i bergen och njuta av sol och natur. Regnen lyser med sin frånvaro. I början av november kom en väderrapport, att det skulle regna 130 mm under 2 dygn i Ierapetra. Det kom 3 mm! Nifiko säger:” Förr måste vi vattna på sommaren. Nu får vi vattna både sommar och vinter”. Nederbörden tills nu under året är 280 mm.

Det är roligt att kunna skämta och överraska med grekiska språkkunskaper. Vi var i Ierapetra och handlade mat på Ariadne, en ganska stor matvaruaffär. Jag upptäckte att en ung grek just tagit min varuvagn och lämnat sin egen till mig. ”Ska vi byta hustru också”, sa jag, när jag såg hans unga snygga fru. De skrattade förstås och ännu mer, när de hör Ylva ropa: ”Nej det får ni inte”, men hon ändrade sig snabbt, när hon såg den långe snygge greken. ”Jo, vi byter”. Jubel!

Olivsäsongen har startat. På morgonen kan vi se de små lastbilarna lastade med nät, plockutrustning och arbetare på flaken. På kvällarna ser vi de nedlastade bilarna med flaken fyllda med säckar på väg till olivfabriken. Det är ett fantastiskt skördeår för oliver.

Kallifatidis: Att veta när en grek talar sanning, är lika svårt som att veta datum för Apokalypsen.

/ Jannis

[Monica P]

Hoppas ni får plocka massor av oliver i år med, men det sägs att skörden ärdålig detta år. Jag får ont i ryggen bara vid tanken på sånt jobb...

[UlfWiman]

Utan tvekan så säger jag att dina och Monicas inlägg är de mest läsvärda här på forumet. Du beskriver vardagen på ett humoristiskt sätt om alldagliga händelser och Monica gör samma sak fast med lite mera politik. Ni har båda precis som jag själv fötterna på jorden och en viss distans. Men ni lever ändå i nuet! Här pratas det inte om vilken taverna som är bäst eller vilket hotell som man kan rekommendera utan om livet i dess komplicerade enkelhet.
- Ja du läste rätt!
Livet är komplicerat och ganska enkelt. Hur nu den ekvationen går ihop har jag inte fattat utan jag bara hänger på som vanligt. Det jag har fattat är att det är bara att gilla läget och hänga med. Annars så springer livet ifrån dig.

/Ulf

Ps: Du är nere i Ierapetra på södra Kreta, men jag tror inte det spelar någon roll vart på ön man befinner sig. Livet går nog vidare på samma sätt överallt. Jag känner igen alla era rutiner och även dialogen med grannar och olivbilarna. Det är likadant på nordvästra Kreta. Mina grannar och vänner heter Eleni, Antonis, Manolis och Zacharias.

[Ylva A]

Tack Ulf för ditt vänliga omdöme. Jag får väl känna mig välkommen då till din och Monicas toppnivå. Jag märker att intresset för inläggen svalnar, men jag förstår varför. Hur kan det vara intressant att läsa om en "gammal gubbes" liv månad efter månad, när det är under så många år. Jag har inte läst allt som du och Monica skrivit heller. Jag får göra det i vinter, när jag är i Sverige i snö och kyla och inte +29 som nu.
Ja, vi hänger på ett tag till. Den komplicerade enkelheten är minst en
andragradsekvation, som jag klarar av att lösa! Det kanske inte alla klarar av. Men det brukar gå genom erfarenhet.
/ Jannis

[jan c]

Jag läser dina "inlägg" men kanske är lite Svensk, som inte tackar och berömmer varje inlägg.Men jag läser varje inlägg med behållning.Ang matematiken håller jag mig till plus och minus det räcker än så länge för en värdering.

[Monica P]

Jag tackar också, Ulf!
Vi har ju förmånen att få lite längre perspektiv på Grekland än flertalet turister, och ser sånt som inte hinns med på en kort semester.

Uffe, glöm inte att restaurangtips o.s.v fyller ett behov speciellt för den som inte är så erfaren resenär, och tack vare sådana inlägg kommer många att få en bättre semester än de annars skulle ha fått. Om jag t.ex skule befinna mig på Malta eller Irland eller nån annan stans skulle jag gärna ta emot tips på bra ställen!

Vårt liv här är fyllt av kontraster- jämfört med Sverige, jämfört med storstad, jämfört med den period i livet då vi hade småbarn och förvärvsarbete och skulder och en massa ork och nyfikenhet. Inte bättre eller sämre, men annorlunda.

Om någon har nöje av att läsa om sånt -väl bekomme!

[UlfWiman]

Till Monica och Jannis speciellt, men ni övriga kan läsa också. Det är intressant att läsa om andras liv och äventyr även om det bara är banala saker och vardagen i sin enkelhet. Det ger i alla fall mig en vidare syn på omvärlden. En viss bonus får man då förståelsen för andra människor ökar.

Jag får väl ge mig om detta med tips på tavernor och dylikt då andra inte har den breda erfarenheten som jag själv besitter. Att bo och flytta till ett annat land är en ganska stor händelse för många och även för mig. Nu kan jag sitta och gå igenom minnenas arkiv och tänka ut hur jag skulle ha agerat eller tagit vissa beslut. Att sedan jag blev sjuk vilket ställde många saker på dess spets är väl en börda jag får bära resten av livet.

Den stora skillnaden är att jag har i alla fall gjort det. Nu kan jag inte resa på egen hand längre, men jag följer med på de resor som ni skriver om. Att Kreta är min bas lär väl knappast ha undgått någon men för mig så är det centrum av Europa. Det ligger mycket historia bakom och närheten till Egypten och Kretas plats som handelscentrum är knappast en nackdel. Få ställen har så mycket myter och sägner som just Kreta. Att sedan innevånarna är lite speciella kryddar bara tillvaron lite extra.

Zorba är en ledstjärna för mig. Nu är egentligen inte historien från Kreta utan från fastlandet, men den kunde mycket väl ha utspelat sig här i originalet. Anthony Quinn är Zorba och jag har haft förmånen att få träffa mannen i egen hög person. Lyckan av att få ”stöta” ihop med min idol på Halidon och byta några ord var total. Mannen rörde sig som en vanlig grek och ingen större uppmärksamhet fanns kring hans person. Han var bara en vanlig besökare och såg väl mer grekisk ut än kretensarna själva.

Men för att nu knyta ihop säcken lite grand så är jag också en gammal gubbe på drygt 60 år som älskar att läsa om andras öden och äventyr. Så fortsätt att skriva.

/Ulf

[Ylva A]

Ulf, jag delar din uppfattning om Kreta. Jag är oändligt glad över att vi hittade vårt "paradis" här. Vågspelet att satsa pengar, lära ett nytt språk och att leva här minst halva året, har gett oss massor av nya erfarenheter.
Så småningom får jag väl nöja mig med att läsa mina månadsbrev. Det var tur att jag började skriva en gång, annars skulle allt svart vara glömt!
Jag har också goda minnen av Zorbá. Som ung kände jag mig som Alan Bates i filmen och beundrade Anthony Quinn, som den frie men lite galne greken. Både film och bok kan man se/läsa igen med behållning.
Jag är mer lik Zorbá, när jag är på Kreta, än när jag är i Sverige tycker Ylva.
Jag har många månadsbrev kvar att lägga ut och några ytterligare hinner jag väl skriva.
/ Jannis

[Monica C]

Era berättelser förgyller verkligen min dag.Så bara fortsätt skriv!!
Hälsningar från soligt och höstvackert Boden.
Monica