Er man i Ierapetra 2012, november

[Ylva A]

I oktober, lördagen den 13:e, var vi med om en bilolycka. Innan vi skulle till marknaden för att träffa våra vänner, skulle vi besöka byns Supermarket. Affären ligger på en raksträcka genom byn och jag hade gått ut i fil för att svänga över motriktat körfält och satt på blinkers. Ingen bil fanns inom synhåll, varken framför eller bakom. När vi hade 1 m kvar för att lämna vägen, hörde vi skrikande bromsar till vänster om oss och en Audi inkl. långhårig 40‑åring kör in i vårt framhjul, krossar lyktan, vänster framskärm och vrider hjulet, så att bärgare måste tillkallas. Då hade polisen redan upprättat protokoll. Bromsspåren efter Audin var 20 m. Tydligen hade han så bråttom, att han varken hann se min vänsterblinkning eller min filkörning. Men oförskämd mot den bekymrade åldringen kunde han bli, sedan snuten åkt. Tack Christel och Christian som tålmodigt väntade under allt pappersskrivande. Tidigare samma dag hade jag träffat Kostas (biluthyrare och den jag köpt bilen av) på morgonens marknadstur. Ödet? Det kändes nu naturligt att ta kontakt med honom och få råd. Reparera eller byta bil? Det blev reparation! Kostas fixade reservdelar i Heraklion, bilbärgaren skötte reparationen och efter knappt 3 veckor med hyrbil, kunde vi åter köra vår Renault med ny framskärm och ny framlykta. Försäkringsbolagen håller fortfarande på att diskutera skuld och pengar och ska meddela resultatet i december. Huvudsaken var ändå att ingen av oss blev skadad. Gåva av gud, som våra vänner säger?

Jag har ju tidigare berättat om våra grannar Georgos och Pelagia och deras fester. Georgos hade 8 stycken 200-literstunnor att destillera till raki i år. Det inträffar varje år när temperaturen börjar sjunka. Under de c:a tre veckor de hade kasáni, hade de besök varje dag. Gästerna, ibland ett 10-tal, bjuds på nydestillerad raki (så mycket som önskas, dvs. damerna nästan ingenting) och mat (från mezé till huvudrätt). Ibland är det släktingar som kommer, ibland är det bankfolk, advokater eller läkare. En del av dagen går åt för Pelagia att via telefon ragga ihop gästerna. Tre gånger har vi också passat in i sällskapet. Det är glada, trevliga stunder och röstläget blir högre och högre, ju längre kvällen lider. Georgos är mycket noga med hur mycket han själv dricker. En 75:a raki på tre karlar tycker han är lagom. Utan paréa och snack i glada vänners lag skulle livet vara värdelöst, tycker båda. Undrar hur länge de orkar? Georgos är 80 och Pelagia 72 år. Men de har missuppfattat ett ord. Det heter inte rakibajsare, det heter rackabajsare.

Jag tycker synd om Rut. Det är klart att hon både skall ha läxhjälp och personlig bartender. Jag måste kolla med skattemyndigheterna här, om jag får avdrag för att bjuda mina vänner på rakiupphällning. Vi har flera smaker med t.ex. apelsin, citron, kaktus, granatäpple och glögg. Som f.d. kemilärare är jag nämligen expert på att hälla utan att spilla, som en busig f.d. realskolelev brukade säga. Läxhjälp ordnade vi gratis för Rut och andra som ville träna mer redan på 70-talet. Men det var på den gamla goda tiden i skolans värld.

Kirio Manolis har 4 hundar just nu. De två små valparna är bundna nära deras hus. Vi bestämde oss tidigt, för att inte klappa och mata dem. Manolis får sköta matandet där. I Såpato finns hanhunden Purjo, lika kärvänlig som vanligt. Han blir ibland så glad att se mig, att han kissar rakt upp i mitt ansikte, när han undergivet slängt sig på rygg. På 25 m avstånd har han den helsvarta honhunden Sotis. Hon har varit enormt skygg (naturligtvis skrämd sedan tidigare), men kommer nu nära oss, när vi fyller på matskålen. Det är bara på våra två gymdagar, som vi inte besöker dem. Efter det första regnet har vi sluppit våra ruscher, lopplöpet, förbi ”loppträdet”. Nu känns det mycket lugnare.

Vi är två veteraner på gymmet. Jag 74 och en grek 79 år. Han drabbades av en stroke i januari och går nu på rehabilitering. Han är drabbad på vänster sida och har talförmågan i behåll. Han berättade, att han jobbat i Tyskland och att han även besökt de Nordiska länderna. Han behöver käppar för att gå, men jobbar timtals på cykel, benpress och armdragare. Det går allt bättre för honom. Sedan har vi ett litet antal 60+ med Ylva som en stark klippa. Några få män 45-55 år tar verkligen i och använder tunga vikter på skivstången. Eftersom de inte tränar benen, ser de ut som koner med spetsen nedåt, medan musklerna sväller på överkropparna. Den stora gruppen är kvinnorna runt 30, som upptäckt att de väger minst 10 kg för mycket. Flera av dem har en kvinnlig personlig tränare, som visar exakt hur de skall träna. Slående är att när hon säger: ”Nu tar vi 5 kg mer” blir svaret: ”Nej, nej jag orkar inte, det är för mycket.” Då har Ylva nyss varit på samma apparat och klarat dubbla vikten. Hon slår också de få, som kallas ”Amazonas” av ägarna, Manólis och Dimitris. Men de är väl värda att titta på och att skämta med!

Européerna klagar på grekernas skattemoral med all rätt. Men vad jag förstår fuskas det i alla länder, inte minst bland de riktigt rika. Det fuskas även i fotboll! Det finns små brott som 5 m fel vid inkast eller frispark. Maska bort tiden är också vanligt. Större brott är när man filmar till sig en fri- eller straffspark. De största brotten är, när matcherna är uppgjorda och oddsen är höga. Det som krävs är bättre domare, både på fotbollsplanen och för att få fast de ekonomiska fuskarna. Kontroll och bestraffning kan ge effekt. Det går att betala skatt, bara man blir van. Fram för bättre moral och bättre domare!

Förra året bytte vi sommar/vinterkläder och lade i flanellakan i sängarna den 19 oktober. I år bytte vi kläder den 21 november och de varma lakanen växlade vi till den 2 december. Det har varit ännu en sommarmånad. Endast 4 dagar med en maxtemperatur strax under 20 grader och endast två större regn på sammanlagt 40 mm.

Under månaden har vi planterat 3.500 gurkplant och hjälpt albanen Jannis och hans hustru Angelina. Plantorna kostar 0,40 €/st. Han får 0,20 € per kg för gurkorna. Tomaterna, som han skördar nu, betalades i slutet av månaden för 0,10 € per kg av grossister. Lägsta priset på marknaden i Ierápetra är 0,30 €.

Denna månad tycker jag att tobaksindustrin i världen kan betala den grekiska statsskulden. Tobaksindustrin omsätter ju 1.300 miljarder kronor i Europa. De får då snabbt tillbaka en stor del av pengarna, eftersom grekerna är så enorma nikotinmissbrukare.

I eftermiddag ska vi på adventskaffe med lussekatter och glögg! Det blir svenska traditioner i Mirtos hos Lisbeth och Kennet.

Min önskan är att ni mår bra,lika bra som vi./Jannis

[Monica C]

Återigen trevlig och intressant läsning!
Monica från ett vintervitt snöigt Boden

[Monica P]

Det verkar som om vi får en lika lång och varm höst detta år. Turisterna går fortfarande i kortbrallor men vanligt folk har hellre varma kläder även om det inte behövs!

[Kalimera]

Tack - igen!

[UlfWiman]

Vilken touché på livet ni har. Men olyckan visar på hur snabbt saker kan förändras! Ett ögonblicks obetänksamhet och katastrofen är ett faktum. Jag är glad att det gick bra. Fortfarande fascineras jag av livets enkla trivaliteter. Du beskriver de så härligt enkelt. Det behövs inga krusiduller... verkligheten räcker oftast till och det blir nästan i överkant ibland. Detta enbart baserat på naturliga händelser i vardagen.

Det här är vårt nuvarande problem! Vardagen verkar inte räcka till för somliga utan den måste kryddas med något extra.
Till de som inte tror på mig brukar jag säga att ta bort skygglapparna en stund och lev livet. Du vet, det där vanliga enkla där vi pratar med varandra och umgås! Inte sitter och scratchar på våra klösbrädor och försöker se upptagna ut!

Jag har portat mina barn från besök då deras klösbrädor är viktigare än en stunds umgänge med "pappa". Lämnar de telefonerna så är de välkomna igen! Nu var jag djävligt drastisk, men jag tror det behövs. Någon måste sätta ner foten och säga stopp!

/Ulf ifrån ett snötyngt Öjebyn

[Monica C]

Jag har portat mina barn från besök då deras klösbrädor är viktigare än en stunds umgänge med "pappa". Lämnar de telefonerna så är de välkomna igen! Nu var jag djävligt drastisk, men jag tror det behövs. Någon måste sätta ner foten och säga stopp!

/Ulf ifrån ett snötyngt Öjebyn[/quote]

Väldigt drastiskt och tufft gjort av dig.
Monica