We can all live together

[lugnagatan]

Trots att regnet öser ner och vinden är nästan noll, så stävar en regatta med segelbåtar ute på havet. Som vanligt här på Kreta svänger dock vädret fort, och någon timme senare har åtminstone sikten förbättrats.

En liten solskenshistoria i tidningen berättar om hur någons hund kommit på villovägar , men tagits om hand, och hamnat på Noaks ark, där man nu anstränger sig för att hitta dom rätta ägarna.

Fastän denna lilla historia är som en optimist-jolle på ett ödsligt villande hav, så är hoppet nog något som man måste klamra sig fast vid. I tidningen står också om hur några stjäl allt dom kommer över på denna ö, från bilar till kreatur, och hur folk har känt sig utpekade av skriverier om hur icke-herrelösa hundar får gå fria, och hur dessa lever ett urspårat liv, och rapporter om beslag av vapen och narkotika som aldrig tycks ta slut.

Vildlökarna som nyss blommade för fullt på en naken stängel, har tjuvstartat våren med sin blad-rosett.



( kommos beach i oktober )


(Astratigos, Kolymbari i november)


Höst-cyklamen och dom små "pingst-liljorna" ser också ut som en vår som tjuv-startar.







Minnet av sommarens höjdpunkter: Mires är huvudorten på Messara-platån, här byter man buss, och hinner ta ett glas under tiden, och här fick vi dessutom fyra tallrika med mat, på köpet !







Ett liv i frihet, där vi möts under ett tak av gemensamma värderingar.











(Daedalos och Ikaros flyger till friheten. Ag. Galini , norr om Messara bay.)


Här lever mångtusenårig visdom mitt framför våra ögon.



( Den lilla byn "Gre Ele" , "Det Gamla Olivträdet " )



Enen som ska binda sanddynerna för framtida generationer.







Och hur vi har huggit i sten.



( Matala )



Var kom människorna ifrån ?



( Moni Preveli , nedgången till Megalopotamos )



Hur kom dom egentligen till Kreta ? Vägarna var många, men svåra och smala,




( Megalopotamos, Kourtaliotis ravinen )

och personligen tror jag att vi alltid kommer att få söka efter en mindre , förtryckt grupp, ev. en spillra av Homo, som idag har rest sig upp och fått upprättelse.


( Megalopotamos mynnar ut i Libyska havet vid Moni Preveli )



Några vände om, ett par satte sig och såg på, medan andra fortsatte den svåra och avsmalnande vägen, trots ovissheten om fortsättningen...



( Megelopotamos, Kourtaliotis ravinen )

[xenos]

Tack för återseendet!

[Monica P]

Ja, hur kom dom till öarna? Hur var det att leva här "i början"? Sånt funderar jag ofta på.

[Ylva A]

De kom nog med flytetyg och levde i ett bra klimat, precis som vi kan göra nu. Det gick snabbt att odla, med flera skördar varje år. Slitsamt hade de förstås, precis som våra grekiska lantbruksvänner har det!
Stefan! Du gör fina fotosafaris, som vi gärna följer med på!
/ Jannis

[Pela]

Poesi,du har en alldeles egen ton i dina inlägg...
Enormt uppskattat !

[KR]

Tack för att du delar med dig av ord, tankar o bilder!
//
KR